Njutning till salu

Offerlögnen. Red Light

2012-02-29T07:17:00.001+01:00

Nu har tiden flugit iväg sådär oväntat snabbt igen - och bloggen har fått ligga i vila.

Jag har en del intressanta teman som jag vill ta upp framöver. Ibland är det bra med en paus så att man hinner fundera ut lite intressanta tankegångar.

En tanke som slog mig häromdagen är att till och med jag själv kom på mig själv med att försöka förstärka mina egna argument med att helt lögnaktigt hävda att en viss tjej mår säkert inte så bra. Det vet jag att hon visst gör, men jag ville skydda henne mot horstigmat genom att skylla på att hon nog egentligen är ett offer för omständigheterna och att det nog är därför hon har sålt sex. Att komma på mig själv med att ljuga den lögnen bara för att skydda henne mot att någon ska tänka att hon är en dålig människa gör mig förbannad. Jag önskar jag istället tagit mod och sagt som det var - hon säljer sex och hon trivs bra med det. Men då smittar jag även mig själv med stigmat - för "om det nu är så bra" så kanske jag också vill börja sälja sex igen?

Den här offer-ursäkten är helt enkelt ett sätt för tjejer att ta avstånd från prostitution. Genom att intyga att vi vet hur dåligt det är så kan vi förstärka vårt eget skydd mot stigmat - för vi skulle aldrig kunna tänka oss att själva jobba med det...

Att till och med jag, drog till med offerlögnen för att skydda min vän för hennes beslut att sälja sex, gör att jag inser hur starkt det är rotat.

En annan sak som förvånade mig var när jag för ett tag sedan var i Red Light District i Amsterdam och såg dessa fönstertjejer. Min första impuls var att men herregud, stackars tjejer... Stå där och bjuda ut sig sådär öppet! Men det jag reagerade på - med min kunskap och erfarenheter i bakgrunden - var absolut inte det faktum att de säljer sex. Det jag reagerade på var att de måste locka till sig kunderna, och just tävla om kunderna. Det känns nedvärderande. På samma sätt kan jag anse att striptease är mer exploaterande - för att man tävlar om deras gunst och "tigger" om deras uppmärksamhet och pengar, och man står ensam för showen medan de inte behöver delta. Å andra sidan kanske inte de ser det som att de tigger - utan som att de helt enkelt "raggar upp" och helt enkelt gillar den lilla tävlingen.

Att sälja sexuella tjänster som eskort är något helt annat. Där sker valet av kund helt på ens egna preferenser och villkor. Man får själv erbjudandena och kan sålla själv, behöver inte tigga om uppmärksamheten. När mötet sker så är båda lika delaktiga i "showen" och betalningen sker därför inte för att han betalar för att jag ska underhålla honom som vid en stripp utan vi ger och tar båda två.

Ändå är striptease mer accepterat. Man måste gilla att bjuda på sig själv. Det är ett grundfundament i båda branscherna. När det ger dig energi att bjuda på energi. En del upplever tvärtom, och då är det såklart inte lämpligt att jobba inom någon form, kanske inte som någon artist eller terapeut heller.

Jag har fått en del kommentarer och mail som jag inte hunnit svara på - alla är dock lästa och jag gillar såväl ryggdunk som lite motargument att bita i. :)

Axess: Feminism som kvinnofälla

2012-02-07T09:35:00.001+01:00

I väntan på tåget så köpte jag mig en tidning, Axess, och trillade rätt in i diverse intressanta artiklar.

En diskussion kring artikeln finner man på FB här.

En bekant gav mig ett helt beundransvärt citat, inatt när jag inte kunde sova:

"Sexually progressive cultures gave us mathematics, literature, philosophy, civilization and the rest, while sexually restrictive cultures gave us the Dark Ages and the Holocaust. Not that I’m trying to load my argument, of course."

Och som jag läst, och också skrivit om, på mer än ett ställe så är det att det i just sexnegativa kulturer frodas sexuella övergrepp som allra mest. Katolska kyrkan och Knutby...

Det finns till exempel ett samband mellan sexnegativ kultur och populariteten av våldsporr - med Japan som främsta exempel.

Hittade en till intressant artikel där man gör bland annat följande viktiga poäng:

Kvinnosolidariteten omfattar bara kvinnliga brottsoffer som varit sexuellt aktiva på rätt sätt. Inte de som tidigare, eller ibland, tagit betalt för sex och dessutom inte ångrar det.

Jo, jo. Det har man fått känna av ;) Just det där med att ha mage att inte visa ånger. Dålig kvinna. Fast man kallar det för "brist på insikt". Det finns inget stöd någonstans för att använda hora som argument mot mödraskap. Eller faderskap för den delen. Men motståndarlaget vill gärna spela på bedömarnas magkänsla. Och de, trots att de får tydliga direktiv om motsatsen från exempelvis socialstyrelsen, kan ändå inte låta bli att ta med moderns sexualitet som grund. Vägrar lita på mitt omdöme om huruvida jag finner mina partners på ett säkert sätt eller inte, eller om huruvida jag skulle göra det hemma - i barnens åsyn! Åtminstone är det det man skyller på. Man dumförklarar mig, för en hora vet ju inte bättre. Som jag och flera andra tidigare kommit fram till; människans sanna syn på kvinnans sexualmoral speglar sig i dennes syn på horan. Ett offer eller ett hatobjekt. Eller en självständig kvinna? För tog vi bort sedlarna, skulle argumentationen helt plötsligt låta annorlunda.

Jag tycker faktiskt min situation är väldigt intressant, och det gör många andra också. Jag tycker det är intressant hur man i utredningar och domar kan ta upp att sälja sex som ett självklart dåligt beteende, att det på något vis säger något om min person. Vem jag är, vad jag står för. Att en 'hora' inte kan prioritera sina barn. Om hon inte är del utav någon snyfthistoria från thailand eller brasilien där hon gör det för att mätta sina barn, förstås. Då är hon istället hjältinna. Det är ok, om det görs ur desperation. Men som egen fri och rationell vilja, under omständigheter då hon kan välja själv med vem, var, när, hur och varför; det är något helt annat. Eller?

När det etablerade horstigmat med offer i den ena ringhörnan och skurk i den andra, sipprar in bland politiker, socialtjänstemän, polis, och rättsväsende, då har vi problem. När man döms som grupp och inte som individ, med var för sig olika förutsättningar. I synnerhet som det inte är något brott. I synnerhet som det i direktiv efter direktiv talas om att det inte är okej att använda prostitution som grund för bedömning.

Jag ska tillägga, att jag numera har fått tillbaka mina barn och att socialstyrelsens utredning av min hemkommun visade på systematiska brister och många, även chefen, fick 'omplaceras'. Granskning av min utredning gav socialtjänsten bannor och pekade på allvarliga brister, så som irrelevant och partisk. Jag pysslar inte längre med att sälja sex, men debatterar, föreläser och deltar i utredningar med ett människorättsperspektiv på prostituerade. Rätten att i mesta möjliga mån kunna värja sig mot våld och rätten att bilda familj, går före den ideologiska idén att inte falla för ett eventuellt patriarkat. Att med sociala tvångsmedel få människor att inte sälja sex, genom att använda barnen som påtryckningsmedel är människovidrigt. Sedan kan du kalla det för 'barnens bästa' men barnens bästa är att så långt det är möjligt vara med båda sina föräldrar. Därför ska inte en ideologi ge utrymme för beslutsfattare att döma en person ur ett icke-individperspektiv. Ingen av beslutsfattarna har frågat mig hur mitt sexsäljande gick till. Säkerhet, plats och andra för deras beslut relevanta fakta.

Som sagt, jag fick rätt. Men resan var lång. Men jag lärde mig mycket. Om mig själv, om omvärlden.

SvD: "Europas bordell"

2012-02-06T08:20:00.001+01:00

Usel och vinklad - inte ens vinklad utan helt felaktig - rubriksättning.

Artikeln säger emot sig själv; då man i rubriken hävdar att europas bordell (tyskland) hotar att stänga. Medan man i artikeln sedan, längst ned, skriver att det som diskuteras är endast kompletterande regler och att själva principen står oberörd.

Att sexköp ökar är inga konstigheter. Likaså att antalet upphittade/hjälpsökande traffickingoffer ökar. Det kan vara att positivt tecken, vilket jag skrev om för inte så längesedan här och här.

Social ingenjörskonst i all ära - men det har sina begränsningar. När den skapar våld där det inte finns våld, eller ökar våld där det redan gror, är inte kompatibelt med att säga sig värna om mänskliga rättigheter; rätten att leva ett liv fritt från våld bör väl ändå prioriteras framför att leva fritt från ett osynligt patriarkalt system.

I Sverige har vi en relativt god syn på kvinnor och en öppen syn på sexualitet och vi har alla möjligheter att få in horan som en respektabel - åtminstone inte längre tvinga henne och hennes kund att leva som en outcast.

Frågan om lyckliga eller olyckliga prostituerade är vanligast är oväsentligt. Frågan är vad som gör att de lyckliga är lyckliga och hur vi kan se till att så många som möjligt kan arbeta under sådana villkor. Och sedan får vi nog acceptera att det är vanligare med olyckliga arbetare inom ett lågstatusjobb än på andra jobb. Å andra sidan så är människor inte sällan väldigt olyckliga på grund utav andra orsaker, så som stress och press, inom exempelvis läkaryrken. Att alla ska vara lyckliga är en utopi, men så långt det är möjligt kan vi försöka. Och eftersom det finns de som är lyckliga, så finns alltså möjligheterna. Det gäller bara att öppna ögonen och se de möjligheterna.

Legalisera räcker inte. Vart är kampanjerna och debatterna för att acceptera det? Hade HBT-rörelsen kunnat bli vad den är idag endast med hjälp utav att man avkriminaliserade handlingarna och kriminaliserade hatbrotten? Nej, lagstiftning räcker inte. Det är bara början, att släppa den där och tro att resten sköter sig självt är att inte våga ta tag i det som behöver ta tags i.

Horstigmat är inte en fråga enbart för hororna själva. Ni drabbas alla utav den. Alla tjejerna som räds stämpeln, alla som räds för att diskutera ämnet, alla de som räds för att en familjemedlem eller vän ska förknippas med det. Det finns en utbredd skräck för att bli en outcast om man förknippas med det. Det är något som drabbar alla.

Under vilka villkor jobbar de som trivs med sitt jobb? Vilka är orsakerna till att de som inte trivs inte gör det?

Du är en vara!

2012-01-28T00:13:00.001+01:00

Så vill medelklasskvinnorna fostra oss oduglingar till att tro att vi är, vi som envisas med att hävda att vi gillar att sälja sex!

"Du är värd bättre!", säger radikalfeministen.
Jag har aldrig sagt att jag inte är värd 'något annat'. Jag är värd många saker, och det här är ett av dem. Det är helt enkelt ett beslut jag fattat.
"Männen ser dig som en handelsvara"
Nej, det är du som envisas med att tjata om att det är min kropp han köper och att jag är en vara. Han ser det, precis som jag, som en tjänst jag kan utöva.
"Majoriteten av kvinnorna lider av PTSD...jämmer....elände...tandagnisslan"
Referera till Melissa Farleys studie som är gjord på 800 kvinnor runt om i världen - på olika hjälpcentra! Och din trovärdighet är helt i botten! Jag kan erbjuda dig en dansk undersökning att bläddra i om du vill...
"Att sälja sex är att ge efter för patriarkatet"
Vet du, jag bryr mig inte. Sälja sex, gilla rosa och lägga tusentals kronor på mitt utseende. Det här är min verklighet, som jag lever i nu, och jag lever efter den och de villkoren. Jag märker inte i min omedelbara vardag av patriarkatet och att protestera mot patriarkatet är DIN uppgift, för det är DIN ideologi!
"Sex ska vara ömsesidigt och frivilligt"
Det finns ingen anledning för mig att göra avkall på mina preferenser som eskort. Det är helt enkelt mina preferenser han betalar för!

Observerar även att vi fått lite nya ord i ordlistan nu, varav två av orden är: Jasminmöte respektive Jasminerevolution. Tolka fritt! ;)

Stor skandinavisk studie om prostitution

2012-01-27T17:54:00.001+01:00

http://www.sfi.dk/Files/Filer/SFI/Pdf/Rapporter/2011/1121_Prostitution_i_Danmark.pdf

387 sidor, och en av de största i modern tid, gjord utav det danska nationella centrumet för välfärdsforskning.

Önskar att jag förstod danska, men hämtar lite synpunkter jag hittat ifrån andra, nämligen att:

83% av tjejerna har inte upplevt våld alls. 33% av eskorttjejerna hade upplevt någon form av våld, 25% av de manliga. Gatutjejerna 41%. I genomsnitt hade 20% upplevt att en kund hade "passerat en gräns". En del av dessa 20% kan vara samma grupp som de 19% som utsatts för våld.

Endast 3% av bordellarbetande tjejer har utsatts för våld, någon drog en träffande parallell till att det innebär att det är tryggare att vara prostituerad än att jobba inom skolan eller vården...

Tecken på depression (obs! symptom - inte diagnoser):
Bordeller: 33%
Kvinnliga eskorter: 18%
Manliga eskorter: 19%
Gatumiljö: 75%

Koncentrationssvårigheter (stressreaktion)

Bordeller: 11%
Kvinnliga eskorter: 19%
Manliga eskorter: 10%
Gatumiljö: 75%

Mellan 85-98% av de prostituerade är emot ett sexköpsförbud. Enda undantaget är gatusäljarna med en siffra på 31%.

De svarar att de vid kriminalisering eller förbud skulle:
- Fortsätta leva likadant 41%
- Sluta sälja sex 11%
- Arbeta hemligt 46%
- Söka annat jobb 5%
- Det kommer bli svårare att anmäla våld 52%
- 93% tror inte att människohandel kommer att minska
- 74% tror inte att gatuförsäljningen kommer att minska.

Samtliga talar om att det väsentliga problemet i arbetet är stigmatiseringen från samhället.

Det man ser, är att problemen som finns är bland gatuprostitutionen. Som alltså är i klar minoritet på endast 1%! Det är cirka 12-15 individer utav 3200. 1633 utav dem arbetar på bordell, 903 är självständiga eskorter.

En tredjedel är över 40 år. Endast 5-6% är mellan 18 och 20 år. De allra flesta är 25-40 år.

De tjejer som trivs bäst, är eskorter - 67% drivs utav sin egen sexualitet och vill fortsätta sälja sex. Hur många inom vården önskar egentligen hellre att de hade ett annat jobb? ;) För bordelltjejerna är motsvarande siffra 34%. Endast 10% av de som slutat sälja sex slutade för att de tyckte illa om att sälja sex.

Ingen av bordelltjejerna sålde sex för att försörja ett missbruk. 54% av gatutjejerna däremot. Motsvarande siffra för escortjejerna var 2%. Manliga eskorter 3%.

Hälften av bordelltjejerna är danska medborgare.

De prostituerade arbetar var fjärde dag, på en genomsnittlig vecka har de 4 kunder. Den senaste månaden hade de mellan 10-40 kunder. Bordelltjejerna hade 40 kunder. Eskorterna 10-15. Gatutjejerna 29.

För de tjejer som försörjer sig på att sälja sex är genomsnittsinkomsten ca 24000 danska kronor per månad.
För de som säljer sex vid sidan av något annat tjänar cirka 11000 danska kronor per månad.

Olika typer utav prostitution behöver olika åtgärder, och de falska argument som raddisarna kommer med hela tiden (att jämmer och elände är i majoritet), kommer att fälla de själva tillslut. Människor är överlag smarta - och de gillar inte att bli lurade med falska fakta.

Medelklasskvinnors relation till prostitution

2012-01-27T11:14:00.002+01:00

Som tjej får man tidigt lära sig att visa avstånd gentemot prostitution. I vårat "toleranta" samhälle kan vi dock inte visa avsmak öppet. Nu för tiden, åtminstone.

Däremot så kan vi ta avstånd genom att offerifiera kvinnorna. På så vis kan vi ta ett tydligt vi- och dom- avstånd utan att förlora våran feminint ädla värdighet; utan att nedlåta oss till att uttrycka hat. Däremot kan vi, som de duktiga och lydiga flickor vi är, gärna ta avstånd emot andra män än våra närmaste. Alla vet ju att män ska man passa sig för... I synnerhet kvinnokarlar! Sådant är däremot helt okej att som kvinna visa sin fulla avsky emot.

Den moderna kvinnan ska hävda sin starka sexualitet, men samtidigt säga; dock tänker jag inte visa den! Lite som Lotta på bråkmakargatan. Jag kan - i smyg!

Ja, du kanske kan cykla. I smyg. Men vi är rätt många som kan cykla - och vill visa upp alla våra tricks och konster. För ganska många dessutom. Och vill någon betala för det, så tar jag det som en komplimang.

En kvinna som har med prostitution att göra riskerar att förlora allt. Sin familj, sina vänner, sitt anseende, sin framtid.

Har man lite mindre utav allt det där - familj, vänner, anseende och framtid - så ökar möjligheterna att pröva på att sälja sex. Du har helt enkelt inte lika mycket att förlora. Och mest att riskera har förstås medelklasskvinnorna. Minst att riskera har de redan socialt utstötta. Det handlar alltså fortfarande om respektabla eller orespektabla kvinnnor, och avståndstagandet dem emellan.

Det räcker alltså med att ens ha en neutral inställning till prostitution, för att inte drabbas utav stigmat. Något som ibland nämnts för horsmittan. Du måste ta ett tydligt ställningstagande mot, annars riskerar du att drabbas själv.

Så mycket för yttrandefriheten. Yttrandefriheten, behöver uppmuntras. Den riskerar alltid att bli mer trögflytande utav den moraliserande lervällingen i samhället. Det är ifrågasättare som för utvecklingen framåt.

Men, för att återgå till medelklasskvinnorna. Prostitution håller på att bli även ett medelklassfenomen. Allt mer är det helt vanliga medelklasskvinnor- och tjejer som börjat våga bryta normen. Att one night stands har blivit allt mer accepterat även för respektabla kvinnor, gör att avståndet till att ha tillfälliga kontakter även för betalning inte längre är lika skarp. Att sälja sex har för många blivit en livsstil, likt utomäktenskapligt, tillfälligt eller samkönat sex.

Visst är det märkligt, att det som feminister kallar slaveri, kallar vi frihet.

Irma Nici, en muslimsk överklassflicka som sålt sex till bland annat David Beckham.

Jennifer "Juci Jeni" Thompson, en medeklasstjej som haft en annan känd fotbollskille som klient.

Allas vår Belle de Jour, Dr Brooke Magnanti, har skrivt en bok som blev till en populär tv-serie; A call girls diary.

Chloe från X factor jobbar som eskort under namnet Candy, och tar 250 pund i timmen. Hon säger själv att hennes kändisskap gör att hon kan ta till och mer mer betalt. Producenten till tv-programmet säger att de godkänner hennes deltagande - de tänker nämligen inte pyssla med diskriminering. Bra där!

Prostitution har visserligen förekommit bland både över- och medelklass genom historien. Men den synliga prostitutionen, gatutjejerna, har underklassen fått stå för. Några har gjort karriär. Många är de historier där möte mellan kund och klient har lett till att man fattar tycke för varandra; kärlek och äktenskap. Även horor och torskar har känslor. Även kungar köper sex (harkel). Exempelvis har jag tidigare nämnt Madame Du Barry, som gjorde en utomordentlig karriär sängvägen.

Måste man vara känslokall för att arbeta med sex?

2012-01-27T09:41:00.000+01:00

Som i alla andra arbeten som inkluderar sociala kontakter så gäller det att hitta en balans i sitt känslomässiga engagemang. Ett medmänskligt bemötande med värme och intresse för individen är en förutsättning, i synnerhet om man vill bli uppskattad utav klienterna. Att arbeta med sex, innebär alltså att både dela med sig utav intimitet, men ändå utan att göra avkall på sin integritet. Egentligen, som vilken relation som helst, så är det du som sätter upp reglerna för vart den gränsen går. Hur professionell du vill vara i din framtoning, eller tvärtom hur genuint relationsmässig du vill vara i ditt utövande är helt upp till dig.

Endorfiner på recept, säger terapeuten.

Att en del har svårt att hantera gränserna, är inte alls märkligt. Så är det till och med för luttrade terapeuter. Ändå görs det i slutsatser utav personal som bemöter människor som köper eller säljer sex, gärna slutsatser att dessa människor har problem med sina känslor. Ja, i så till vida mån, att det är svårt att balansera en professionell hållning gentemot empati och intimitet.

Rösta för rätten att leva ett fredat liv

2012-01-27T07:50:00.001+01:00

Gudrun har precis tydligt talat om sin ståndpunkt att feministerna inte är intresserade utav att förbättra livet för de prostituerade. Jag är lättad att hon sa det i klarspråk, för det är det jag anat hela tiden. En sådan vidrig människosyn från en så etablerad och för kvinnors rättigheter hyllad person gör mig oerhört illa till mods.

Reportaget är bra i övrigt.

Bäst att jag varnar för det faktum att inslaget innehåller unga, snygga, sexuella, viljestarka och intelligenta tjejer - dessutom (hujedamej!) i sällskap med äldre män.

För dig som förfasas - vad stör dig?

Det fria sexet?

Kvinnornas sexuella approach?

Ålderskillnader?

Att inte du vill glädja någon med praktisk erotik, det är din moral. Tvinga den inte på andra.

Likväl som du kanske ser offer för sexualitet i inslaget, ser jag kanske ett offer i den för mig repressiva och förtryckande inställningen du har?

Vi kan tolka varandras reaktioner olika, och vi behöver inte mötas. Dock respektera varandras olika beslut och vägar i livet.

Inte samma inställning till saker och ting, men sida vid sida kan vi leva ändå.

Hur som helst, vad sägs om att pimpa lite för allas vår favoritkille Federley?

Vad sägs om att kryssa någon utav dessa kandidater, om de finns i din valkrets?

Hanna Wagenius (C)
Fredrick Federley (C)
Johan Hedin (C)
Camilla Lindberg (FP)
Annika Beijoborn (FP)
Helena von Schantz (FP)
Marianne Berg (V)
Per Hagwall (M)
Johnny Munkhammar (M)
Maria Abrahamsson (M)
Carl Johan Rehbinder (PP)
Ann Kristin Schipper (MP)
Mats Öhrn (MP)
Sofie Jakobsson (KD)

För att få bort radikalfeminister, så kan man kryssa bort de genom att välja en mer frihetsvärnande kandidat som står närmast under de namnen.

Rösta för rätten att oavsett beslut du fattar så har du rätt till alla grundläggande mänskliga rättigheter, så som att bilda familj och ta hand om den, freda dig från våld och diskriminering utifrån ditt sexliv eller vad du beslutat att arbeta med. Sexköpslagen förstärker fördomar och diskriminering, och demoniserar dessutom en stor grupp män helt utan goda grunder. Även om det av någon anledning är lättare att tycka synd om och offerifiera kvinnor, så är män faktiskt också utsatta. De offentliga hängningarna i media är inte värdigt ett demokratiskt samhälle. Inte ens våldtäktsmän hängs ut i media. Sexköpslagen öppnar upp för och ingjuter i en del människor att det är rätt att behandla medmänniskor såhär. Allt det här skapar en samhällsattityd som jag inte vill leva i.

Vad gäller min hemstads socialtjänsts ovilja att ge efter för de direktiv som gäller angående huruvida prostitution är väsentligt i bedömning utav föräldraskap så ska jag be om att få det skriftligt, så att jag kan vidarebefordra detta till socialstyrelsen, då det går klart emot direktiven.

Den här småstadsmentaliteten är nog rätt vanlig på andra platser också, och jag rekommenderar er att ta kontakt med respektive socialkontor och informera, be om reflektion samt vidarebefordra eventuellt feltänk till socialstyrelsen. Grunden till att socialstyrelsen såg nödvändigheten utav det här informationsmaterialet var för att de i en undersökning fick se att flertalet socialsekreterare helt felaktigt svarat att i frågor om prostitution så ska de arbeta efter sexköpslagen. Korrekt svar ska vara socialtjänstlagen, och grunden för agerande ska därför bli något helt annat.

SMI-Konferens om migration och prevention

2012-01-26T18:22:00.004+01:00

Idag var jag på konferens i Stockholm igen, och med från Rose Alliance var strippan och aktivisten Pye Jakobsson som är expert i frågor om prostitution och grundare av riksorganisationen för sex- och erotikarbetare i Sverige, och socialantropologen och migranten Dr Laura Augustin som är expert på trafficking och har skrivit den kultförklarade boken Sex at the margins. Laura var en av föreläsarna och hon kom som vanligt med en del, för svenskar, kontroversiell forskning och erfarenheter. När hon berättar om vad som ledde in henne på att för 20 år sedan börja nysta i frågan om trafficking, är det många som ser ut att ha fått en hink kallt vatten över sig. Det stämmer inte med deras bild utav alla dessa 'offer'.

Denna kloka kvinna sätter också fingret på något annat mycket intressant. Nämligen att så många, framför allt i Sverige, när de konfronteras med sexarbetare slår ifrån sig helt enkelt därför att "Vi förstår inte". "Hur kan ni ta sådana risker?! Och hur kan ni förnedra er på detta sätt?!"

Det övergår er fattningsförmåga. Jag vet inte vart ni har fått ifrån att ni måste förstå. En liten ledtråd är att det handlar om en viss differens mellan er uppfattning utav verkligheten och hur vi upplever och lever i den. Och vem står närmast sanningen, kanske rimligen bör anses vara den som faktiskt har levt det.

Med på konferensen fanns även Dick Wase, historiker och författare utav den kontroversiella boken Samlag och Salighet, en bok som används på universitet som lärobok och handlar om sexualitetens historia. Han tar itu med intressanta frågor som exempelvis hur det kommer sig att det är fullt okej att visa upp, tävla i, filmatisera och beskriva riktigt vidrig våld, men sex - det vill säga njutning mellan två människor - regleras, debatteras och till och med förbjuds. Som jag brukar säga; ta inte din moral för given. För det är den inte.

Wase berättade också trevligt nog att han i sin nya bok citerar mig. Citatet är från debatten i december när jag bemötte Claes Borgström med apartheid-argumentet. Något som visst satte mig lite på kartan, för det är så de flesta svarar när jag presenterade mig; "Ja, är det du som är Jasmine? Det där med apartheid var så bra..." :) . Nu blir det bevarat till eftervärlden också, så avslutar jag min aktivism av en eller annan anledning så har jag iallafall sagt en sak som lämnade avtryck. ;)

Självklart en massa andra både nya och gamla ansikten, och på vägen ut mötte jag allas vår Fråga Olle. Undrar hur han ser på sexsäljande? Tror mig sett ett flertal dokumentärerer om ämnet och ämnen i gråzoner, där han presenterar de sakligt som vilken utlevnad utav sexualitet som helst.

Debatt i Borås

2012-01-25T13:31:00.001+01:00

http://www.bt.se/webbtv/

En debatt där (feminist)publiken applåderar åt Gudruns för henne ovärdiga härskarfasoner. Hon undviker att svara på frågor, utan vid obekväma frågor kör hon istället floskler om något annat så att vi ska hinna glömma bort vad vi pratade om. Dålig insats utav Gudrun.

RA hade en mer nedtonad roll, men närvaron var betydelsefull.

Att bero på vad eskorttjejen Anna säger, så håller jag med om att inte vilken tjej som helst passar som eskort. Dels av stigmat - inte alla är starka nog att bryta emot normen utan att må dåligt. Men ställ dig själv frågan; kan vilken tjej som helst ha sex med många män utan att det tär på självkänslan? Är skicklig på att sätta gränser?

Gudrun säger; att lagens syfte har aldrig varit att förbättra situationen för de prostituerade.

Hon säger att det är patriarkatets fel, varför kvinnor vill sälja sex. Det är antagligen även patriarkatets fel att jag gillar rosa. Ska vi förbjuda det också, för att motverka patriarkatet?

Offer för patriarkatet... Han gillar ju rosa. Undrar om han, likt 0,5% av Sveriges manliga befolkning (och därmed nästan dubbelt så många än antalet kvinnor), någon gång sålt sex. Även det, ett utslag utav mäns överordning i samhället. Vem har makten - kapitalet eller tillgången? Själv tror jag på en symbios.

Hon ser köpande som en maktutövning; marxistiskt svammel.
Att om du njuter - gör det gratis. Jag älskar att skriva, och skulle älska att få betalt för det också. Att jag tar betalt innebär inte att jag ogillar det.

Och att det inte går att särskilja lycklig från olycklig, tvång från frivillighet är inte svårare här än inom städtjänster.

Och uttrycket "Lever i prostitution" är en medveten flört med uttrycket "i missbruk". Du talar inte om "Leva i polisande" eller "Leva i städning". Som att det är ditt liv och ditt allt. Önskar man kunde tala om "Leva i mammande" ;).

Att lagstifta bort barnaga var en moralvisande lag; och har med våld att göra och inget med samtycke att göra.

Människor har inte 'rätt' till andras kroppar - i annat än samtycke, vill säga! Sex är en 'rättighet' om båda parter vill.

Majoriteten mår dåligt är ett falskt argument; nu senast har vi den danska undersökningen som visade att 67% drivs av sin egen sexualitet.

Hon undviker att svara på att porr är kommersiellt sex.

Gudrun vill helt enkelt få människor att sluta tro att de vill sälja sex. För hon vet bättre.

Siffror i prostitutionsdebatten

2012-01-25T10:52:00.000+01:00

Den här siffran om genomsnittsåldern 14 år som moralisterna drar fram, oftast utan källa, har jag nu funnit källan på. Det är från en undersökning bland ungdomar.

Ungdomsstyrelsen har gjort en undersökning - bland ungdomar. Och frågat ungdomar om och när de sålt sex, hur deras inställning till att sälja/ta betalt för sex är.

Det finns hopp för den nya generationen (av vilken jag själv tillhör för övrigt). 43% av 16-25 åringar är positivt inställda till sex mot ersättning, om båda är med på det.

11% kan tänka sig att själv sälja sex och 5 % att själv köpa sex.

Andelen positivt inställda ökar.

Informationen om att majoriteten av de som säljer sex mår dåligt är förblir uppgifter utav hjälpsökande, det vill säga ifrån prostitutionsenheterna.

Mellan 2008-2010, alltså tre år och 215 miljoner kronor:

103 fall av människohandel. 53 av dessa var för sexuellt ändamål.
Oftast en gärningsman och ett offer - en tredjedel utav gärnings'männen' är kvinnor.
De flesta kommer från Österuropa och Västafrika.
20 Lilja-4-ever aktiga fall med isolering, våldtäkt och misshandel.
I 27 fall förekom hot men inget våld.
38 av fallen var av, som de uttrycker det: "med högre grad av frivillighet".
Vad resterande 85 tyckte får vi inte veta.
Endast fem personer dömdes för människohandel för sexuella ändamål.

Slutsatser:
Människohandel för sexuella ändamål utgör knappt ens hälften av alla anmälningar om människohandel.
Det handlar inte om organiserad människohandel. Det är både män och kvinnor.
215 miljoner/20 fall utav det som majoriteten av befolkningen tror att sexköpslagen är till för att bekämpa: nästan 11 miljoner per fall.
Frågan är också om detta verkligen är människohandel, så som människor tänker sig den; det vill säga att en människa faktiskt säljs till en annan. I annat fall är det koppleri, det vill säga att man har hjälpt en person att sälja sex; det inkluderar även thai-massager med happy ending där kvinnan som äger stället kanske inte sällan är en släkting.
Att det är svårt att lagföra dessa brott är tydligt; om det beror på att gränsdragningarna är svåra eller det faktum att polisen tar det säkra före det osäkra och anmäler alla fall med utländska sexarbetare för koppleri, är bra att fråga sig.

Det går inte att bara applådera - även för de riktiga offrens skull är det viktigt att vara kritisk. Hur ska man annars kunna förbättra hjälpen för dem som verkligen behöver den?

Andra intressanta fakta:

En studie i St Louis visade att 4% av vuxna män någon gång sålt sex, 2% av kvinnorna.

Sex i Sverige, 1996, visade att 0,5% av männen sålt sex, och 0,3% av kvinnorna.

Norska Folkhelsa gjord 1992 visade att 1,0% av männen sålt sex, och 0,6% av kvinnorna.

Bakkens, Oslo, 1998, visade inga socioekonomiska skillnader eller skolbetyg (!) bland de som sålt och de som inte sålt sex.

Tidigare sexuell debut är ett genomgående drag mot de som inte sålt sex; vilket kan tolkas som att de är sexuellt frigjorda eller sexuellt överaktiva. Feministerna drar gärna slutsatsen att det är ett tecken på att de har problem med sin sexualitet, än tvärtom. Såklart.

I en undersökning av Mossige från 2001 svarade 12 pojkar respektive 7 flickor av totalt 710 tillfrågade att de någon gång sålt sex.

Svedin & Priebe visade 2004 att 1,0% av flickorna respektive 1,8% av pojkarna i årskurs 3 (de är då 18 år) i gymnasiet att de någon gång sålt sex. Genomsnittsåldern då de första gången gjort det var de 15,9 år gamla. Man inkluderar då all form av ersättning; alkohol, cigaretter, smycken och presenter, att sova hos någon eller resa iväg med någon exempelvis. Vilket ger fritt utrymme för tolkning. 'Köparna' var oftast kompisar, krogkontaker eller internetkontakter. Man inkluderar även alla möjliga former av 'sexuella tjänster'; som att bli fotad eller filmad (webkamera). Ungdomarna hade en liberal inställning till att sälja sex, även i framtiden. Och man såg förstås en överrepresentation av socioekonomiska problem hos dessa; vilket man kan tolka som att man blivit orädd för stigma och därmed vågar bryta normer. Ett tecken på det, är att de ser resultat som indikerar att vara invandrare är en 'riskfaktor' (uttrycktet riskfaktor visar på skribenternas inställning till sexsäljande).

Man förvånas, precis som mig, att den socioekonomiska bilden är så olikavisande i Bakkens respektive Svedin/Priebes undersökningar, och förklarar det genom att Bakkens stökiga sexsäljande ungdomar helt enkelt måste ha skolkat från just den lektionen då undersökningen gjordes. Men Svedin/Priebes däremot var tydligen närvarande. Strax därefter rättar man sig och berättar att några påtagliga socioekonomiska skillnader faktiskt inte fanns i Svedin/Priebes undersökning heller.

I samtliga undersökningar som nämns (även i undersökningar som vuxna besvarat: bland annat Kuosmanen 2008 med 2% resp 1,6% för respektive kön) är männen i majoritet som sexsäljare. Att sälja sex är ingen jämställdhetsfråga.

Majoriteten av sexsäljarna är män! Något som tystas i debatten, och gärna med de felaktiga inledande urskuldandet att "jag säger kvinnor, för det är i majoritet kvinnor" som säljer sex. Det är helt enkelt inte sant.

I Socialstyrelsens Kännedom om prostitution från 2003 har man uppgifter om kvinnor i 60-80 årsåldern som säljer sex.

Prostitutionsgruppen i GBG, Stockholm och Malmö rapporterar om att det är mycket ovanligt med så unga sexsäljare. Snarare är de 25+ i GBG, 30-45 i Sthlm samt 20-25 år i Malmö.

I GBG berättar man om en grupp gatuprostituerade kvinnor i 40-50 års ålder som lever ett ordnat liv och inte har något missbruk, utan de säljer sex som en del av deras sociala liv. Man uppger att medelåldern bland de som säljer sex via internet (och är i förkrossande majoritet), är snittålder 27-30 år. Informanterna uppger att säljarna är en mycket heterogen grupp, med olika bakgrund och utbildning. De berättar också om hur säljare säger att de ogillar sexköpslagen och är tillfreds med att sälja.

Köparna är 20-75 år gamla.

De medvetna lögnerna, hopblandningarna och uteslutningarna görs för att prostitutionen enbart i sig helt enkelt inte rymmer bärande argument nog för att förbjudas.

Federley gör det bra!

2012-01-25T08:25:00.004+01:00

http://www.youtube.com/watch?v=A3gRU2iJLK8

http://www.youtube.com/watch?v=ad1BIjP7Kq4&feature=related

Likt min favoritfågel Jonathan Livingston. Vi är alla små Jonathans, och att hindra oss med förbud, stigmatisering, dumförklarande och hån går inte.

Om Prostitution

2012-01-25T08:22:00.000+01:00

Jag läste en bra bok, här om dagen, och blev inspirerad att skriva igen. Klassisk feminism heter den - vilket kan få vem som helst att rygga tillbaka. Men den handlar om feminism så som den var från början, innan och om hur den utvecklades av somliga till ett könskrig.

Prostitution anses vara en konsekvens utav en dålig kvinnosyn, och bidra till en fortsatt dålig kvinnosyn.
Därför vill man utrota prostitutionen; det skulle bidra till en bättre kvinnosyn. Anser radikalfeminismen.
Att skapa respekt för prostitutionen och dess utövare, det är skrämmande noghelt främmande.

Problemet med deras logik är att de flesta som köper sex har inte problem med sin kvinnosyn. Det är fullt möjligt att köpa sexuella tjänster och vara vänlig och trevlig på alla de vis som man normalt är mot en annan medmänniska. I förfrågningar så har de allra flesta män varit väldigt tydliga med att de vill att jag ska njuta. Det är rentav en förutsättning, som vilken sexuell relation som helst.

Jag vet att jag, om jag av någon anledning köpte sex, skulle vara det. Så resonerar de flesta. Då kontrar man gärna med att själva betalandet för sexet per definition är en kränkning. I vilket annat sammanhang som helst så skulle att bli avlönad för väl utfört arbete ses som en komplimang för sina skills. Men inte när det gäller sex. För sex är heligt, det går inte att värdera. Vi är många som upplever givandet utav närhet och njutning som någonting värdefullt.

Staten begränsar mitt anspråk på självständighet. Det är kränkande att påtvinga mig din moral. Jag ska skyddas från att fatta beslut, för att mina beslut är under patriarkatets inflytande. Förr ansågs inte kvinna kunna fatta kloka, självständiga beslut för att de ansågs impulsiva, okapabla och omyndiga som barn. Idag är det samma sak, fast det är patriarkatets fel. Feministerna blir min förmyndare, istället för min familj eller make. Likt barn under 15 år, så anses att vuxna kvinnor inte ska kunna samtycka till att få betalt för sex.

Feminismen har ingått allians med staten, för att staten måste leda vägen, eftersom kvinnor inte klarar av att ta eget ansvar. Det går inte att frångå att staten har egna intressen, en egen agenda. Det finns visserligen vissa frågor där förmyndare (staten) måste peka med hela handen i ett uppfostrande syfte, men frågan är inom vilka frågor och hur. Och när kan han släppa taget och ge den välförtänade friheten under ansvar? Är målet att minska våldet och öka respekten, eller bara helt enkelt att minska prostitutionen? Prostitution anses vara våld/övergrepp/en kränkning automatiskt pga man avlönas. Är betalning en nedvärdering eller ett tack och en hyllning till din expertis? Annars kunde han ju gått till krogen eller nätdejten? Att vara expert på teori kring sex och ta betalt är ok, men att utöva någon slags expertis kring praktisk sex det är inte okej...

Prostitution är inte en feministfråga, den är bara kidnappad av feminister för att den ger lättköpt stöd. Prostitution är egentligen en rättighetsfråga likt homosexualitet. Sex är inte en samhällsfråga, utan en individfråga.

Är att sälja sex som vilket yrke som helst? Att massera en penis samma sak som att massera en tumme? Nej, i varje fall inte i min syn. Jag tycker fortfarande att fullständig valfrihet ska råda när det kommer till val av sexpartner, vilket gör att människor som säljer sex ska ha rätt att neka och/eller tillåta sina tjänster till vem helst de vill, utan att behöva ange skäl. Det gör sexarbete till ett annorlunda arbete än andra, för kraven på att inte få diskriminera är till exempel helt oförenligt med att sälja sex. Det är inte konstigare än så.

Varför feminismen är så tätt sammanknippad med en konservativ sexualsyn: tidiga feministiska rörelser hade tydliga religiösa inslag och höll handen med nykterhetsrörelsen. Prostitutionsfrågan är en rest utav det. Kvinnor var vid den tiden tvungna att bevisa att de var goda medborgare, för att de kämpade för rösträtt. Kvinnor har hatats och spottats på, till och med kastats i fängelse av staten, för att de ens haft åsikter som är emot den allmänt anammade moraliska uppfattningen. Att staten och samhällets oförlåtande syn på människors val är ett faktum rörande en fråga innebär inte att de har rätt. Vad som är humanitärt och moraliskt försvarbart är i ständig utveckling och man måste ständigt syna vad vi kan göra bättre, eller kanske tänka om helt.

Problemet är hur feminismens syn på prositution förvärrar situationen för såväl de prostituerade som kvinnor som aldrig ens tänkt tanken att kunna ta betalt för sex. De odlar mystiken och myterna kring horan, vem hon är och varför. Människor vet inte riktigt, och som bekant är människan rädd för det den inte vet. Ingen vet egentligen vem hon är, och man hoppas att det är någon långt bort från en själv. Långt ned på samhällsstegen, utstött och ensam. Inte en av oss.

Vem är hon?

Hur tänker hon?

Förmodligen en person som du.

Förmodligen inte som du.

Även om man idag inte talar om att sterilisera kvinnor som sålt eller säljer sex, så ifrågasätter man deras förmåga till mödraskap. De gör alltså bäst i att inte skaffa barn alls, eftersom barnen annars kan omhändertas.

Förr var människor som arbetade på scen, sångare och skådespelare, en stigmatiserad grupp; man ansåg att de sålde sig själva och det sågs ned på för att man kommersialiserade något som är för fint för att sätta pengar på. Att arbeta gratis är däremot något fint, att frikostigt dela med sig av det man har.

Feminister tycks anse att penetration är en dominant och därmed kränkande handling, oavsett om det sker i samtycke eller ej. Jag antar att män som köper sex, också är offer för en patriarkal samhällsstruktur. Jag utgår ifrån att de alltså också har sex egentligen mot sin vilja, enligt teorin om falskt medvetande. För även män lär ju vara offer för patriarkatet, ett resultat av ett misslyckat samhälle, en uppväxt präglad av patriarkat. Är sexköparen ett offer?

Feminismen präglas av marxistiska idéer om att köpare och säljare inte kan vara jämlika. Som att gratis gör det mera jämlikt. När det egentligen handlar om att respektera bådas viljor, och där gemensamma intressen möts, exempelvis sexuella preferenser, kan utbyte ske på jämlika villkor. Kommersiellt sex är redan lagligt, med porr, sexklubbar, striptease, sexiga underkläder och sexleksaker, telefonsex... Det kan vi hantera, men inte sexköp? Sluta omyndigförklara kvinnor!

Staten ska inte lagstifta om vilka typer av sex som är okej. Staten ska skydda individer från allvarlig kränkning och värna om friheten. I övrigt ska staten hålla sig borta, och i synnerhet när det gäller sex så ska staten inte ta på sig den gamla kyrkans roll att fördöma vissa sexuella utövanden. Allt som sker i samtycke mellan myndiga individer ska vara okej. Man kan till och med samtycka till grovt våld, så som diverse sporter. Dock enligt regler, som ska skydda hälsan och man ska alltid ha rätten att avbryta. Att bero på myndig, så anser jag som jag sagt tidigare, att jag anser att sälja sex trots allt ska ha en högre myndighetsgräns, som till exempel får man inte sälja alkohol till ungdomar under 21 år. Det är ett yrke som kräver självkännedom och människokännedom och det får man genom livserfarenhet. Tanken med bordeller ur ett sexsäljarperspektiv är trots allt inte helt fel - med arbetsintervjuer eller åtminstone kollegor där man är mån om och har koll på varandra.

Många försök har gjorts för att hantera frågor om prostitution. Men som jag sagt förut; alltid med fel fokus. Där man satt skyldigheter högst på agendan, istället för rättigheter. Man har begränsat, reglerat, förbjudit. Men aldrig tagit tag i kärnproblemet; varför stigmatisering och våld uppstår. Vi måste helt enkelt acceptera prostitution och prostituerade. Det är den enda vägen, precis som vi gjort med homosexuella. Dagens lagstiftning, exempelvis koppleri, tvingar sexsäljare att arbeta ensamma. Jämför det med att lagstifta om att en strippa inte får arbeta i lokal, inte tillsammans med någon annan och hennes hyresvärd skulle kunna fängslas för att han hyr ut en bostad till en strippa. En yrkesgrupp utsatt för stigmatisering, vilket ökar risken för våld, förpassas till en ännu mer utsatt och oskyddad arbetsmiljö.

Det fanns en tid då homosexualitet ansåg bero på övergrepp i barndomen, att de var psykiskt svaga individer. Det fanns en tid då man förbjöd människor att ha samkönat sex. Idag anser vi att det är absurt, att det är irrationella fördomar - och de flesta är överens om att oavsett skäl så får människor ha sex med någon av samma kön bäst de vill - sålänge båda parter är med på det. Helt oväsentligt om det beror på att han eller hon utsatts för övergrepp när hon var barn, om det är en medfödd läggning eller ett helt fritt och rationellt val. Vi får oavsett varför ha sex med en av samma kön.

Det finns en hel del kvinnor som tagit betalt för sex, blivit ett välkänt namn och till och med skaffat sig ett imperium kring namnet och lever som ekonomiskt oberoende. Diverse porraktriser. Det finns inget som säger att inte 'eskorter' och strippor kan vandra samma väg. Det enda som skiljer oss åt är kameran. Jag fann för övrigt en lista för ett tag sedan, på världens mest intelligenta porraktriser, med diverse statisitik om utbildning etc. Så det är inte bara dumma tjejer där heller. De kan nog fullt kapabelt fatta rationella beslut, sätta gränser och räkna ut konsekvenser.

Att kriminalisera och demonisera något som sker i samtycke, och försöka jämställa något trivialt med något mycket allvarligt, skapar grogrund för att människor istället för att ge mer tyngd åt det triviala istället får en mildare syn på det allvarliga. Så kan risken bli om man är alltför vid i sin syn på vad som ska räknas som ett brott mot integriteten och sexualiteten.

En alltför stor diskrespans mellan lagstiftning och gemene mans syn av hur allvarligt ett brott är skapar utrymme för att människor gör sina egna lagtolkningar. En lag kan anses vara mer eller mindre viktig att följa.

Lite spridda tankar

2012-01-18T18:37:00.000+01:00

Till dig som sägeratt du skulle aldrig stå ut med att sälja sex.

Själv skulle jag aldrig stå ut med att arbeta med att massera fötter... Tycker fötter är snuskigt. Men det är härligt att det finns de som tycker annorlunda och de gör säkert många glada :)

Jagandet efter sexköpare, tar enorma resurser som skulle kunna läggas på att stoppa många farliga kriminella.

Som jag skrivit i många inlägg tidigare, så är köp och försäljning av sexuella tjänster flödande som aldrig förr. Ingen gatuprostitution som någonsin funnits i världen kan slå det massiva utbud, effektivisering, samarbete och kontaktsökande som sker över nätet....

Inga nyheter är goda nyheter!

2012-01-09T09:43:00.003+01:00

Nu har det varit tyst ett tag. Och det ska bara enbart tolkas som goda nyheter. PJ är upptagen med annat just nu, och så har det varit jul också.

Så god jul, gott nytt år och god fortsättning på er allihopa.

Sålänge kan ni läsa den här artikeln: http://www.dagbladet.no/2012/01/06/magasinet/fredag/dagbladet_fredag/prostitusjon/forbud/19689222/

När ska vi se en sådan artikel i svensk dagspress?

Eskortgroupies (stalkers)

2011-12-21T09:09:00.001+01:00

De första som bombarderade en när man var ny är ett gäng av något som man kan likna vid eskortgroupies. De har aldrig för avsikt att träffa någon, utan tar kontakt med alla tjejer bara av nyfikenhet. De är som de som hänger på låset inför varje ny designerkollektion på h&m men när de väl är där ämnar de inte köpa någonting utan tar bara massa onödig utrymme. De vill bara titta och se, vara en del utav nyhetens behag.

Andra riktar in sig på en bestämd eskort och vill komma så nära som möjligt, ser sig som en vän eller till och med pojkvän. De fascineras utav mystiken och det sexuella kring eskorttjejerna, tycker kanske att hon är exceptionellt vacker och förväxlat den arbetsmässiga artigheten med ömsesidig 'förälskelse'. De mailar, ringer, sms:ar och förstår inte sociala koder eller ens tydliga avvisanden. De bokar träffar vid en mötesplats, men dyker inte upp - utan står då troligtvis i något fönster eller i närheten, bara för att se dig. De flesta är ofarliga, om än väldigt energi- och tidskrävande.

Alla eskorter känner igen sig i de här energiiglarna.

Pye i radion igen - "Vintersurrarna"

2011-12-19T16:46:00.001+01:00

Pye om sitt liv som sexarbetare och aktivist

Pye berättar om sitt liv som strippa, aktivist och debattör!

Jag känner igen mig om vissa delar. ;)

Mer om Pye här:
Pye Jakobsson i radion med Gert Fylking
Om sexarbete och mänskliga rättigheter
"Osynliga synliga aktörer" från RFSL
"Mellan lögn och verklighet"
"De osynliga" - en text om ensamhet
Sexarbetarfestivalen i Köpenhamn

Stigma = våld! (Video!)

2011-12-19T16:31:00.001+01:00

Vi är lite som en familj alla vi som framför allt hängt på sexwork.net och vi känner gemenskap på grund utav stigmatiseringen och marginaliseringen. En tjej som de flesta av oss aktiva känner till råkade mycket illa ut. Kanske väntat, då hon av många uppfattats som gränslös och oförsiktig, men fortfarande är faktum att snacket på nätet går som så att hon fick vad hon förtjänat på grund utav den bransch hon valt att vara aktiv inom.

Vidrigt!

Med flera videor, se youtube!

Tidigare inlägg om våld inom prostitution:

Sambandet mellan stigma, våld och HIV-prevention

Lagstifta bort våld och övergrepp?

Rättsfall i EU-domstolen

Försöker förstå sexköpsmotståndarnas tänk

Försöker förstå mig på ondska

Mitt svar till Gudrun Schyman med flera

Prostituerad - något du är eller något du gör?

Skilj på prostitution och prostitution

Internet öppnade upp för nya former av prostitution

Att "spela" på sin sexualitet

Och stigma:
Myten om den olycklige torsken

Det här är vad jag vill se från myndigheterna!

2011-12-19T15:39:00.002+01:00

http://www.malmo.se/prostitutionschatten

http://www.sexwork.net/forum/showthread.php?t=102822

Och liknande initiativ!

Go, Lisa och och de andra! Konstruktiv och adekvat hjälp utan förutfattade meningar om vad för råd och hjälp man behöver. De hjälper till med respekt för den egna individen!

Äntligen barnen! Och tack för ert stöd angående konferensen!

2011-12-18T15:26:00.002+01:00

Idag hade jag barnen för första gången på ett halvår. Vad oroade jag mig för egentligen? Vi fann varandra direkt och det var tätt, tätt intill hela tiden! Tack, till alla som kämpat för att det skulle bli av!

I år fick jag det jag önskade mig! ;)

Jag kom att tänka på denna så kallade upptrappning. Det är bra märkligt att en introduktion till dagis, i en kaosartad miljö och i konkurrens med tjugo andra hysteriska ungar, tar två veckor. 5 dagar i veckan. Men en introduktion till sin egen mor, det tar ett halvår. Eller tre månader. Och då talar vi slutresultat på tre dagar i veckan...

Jag må ha korkade myndighetspersoner och tröga system emot mig, samt en pappa som utnyttjar detta till fullo, men inget kan slå en kil mellan mig och mina barn och det ska inte drabba andra heller - därav mitt politiska engagemang, bland annat. Jag är så emot hora/madonna, eller snarare hora/mamma-komplexet. Och i ärlighetens namn även hora/dotter-komplexet. Släpp hederskulturen för f..... Att det för vissa, kanske till och med många, vore en skam att ha en familjemedlem, käresta eller vän som är/har varit hora säger allt. Det finns ett stort och outforskat utrymme att arbeta med inom feminismen och politiken. Ett utrymme som ingen riktigt vågat ta tag i, men jag gör det gärna. Jag ser en hederskultur kring horor fortfarande som är totalt ovärdigt ett land som säger sig ligga i framkant angående mänskliga rättigheter, jämställdhet och rättvisa.

Jag är så trött på varför människor inte kan inse att det finns gott om tjejer därute som kan hantera både sex och pengar - och i kombination. Och det finns ingen anledning för en mamma att inte gå loss på all jordens karlar om hon så vill; sålänge hon mår bra utav det (och det avgör bäst hon själv).

Jag har fått jättemycket tack via mail, facebook och PM och några uppmärksammade mig även på en tråd tillägnad mitt tilltag på konferensen där det sprids en del varma ord. Tack själva, så jättejättemycket, för ert stöd och er positiva feedback! Jag har inte hunnit svara så mycket ännu men ska sätta mig ned med det så snart jag samlat ihop mitt huvud en aning!

Hej, är det du som är Petite Jasmine?

Och tack, Pye, Greta, Isabella och många, många fleeeer.

Tack, för att du försöker krossa horakomplexen! ;)

Ett mina absoluta favoritklipp på youtube förresten, tillsammans med Michael Jackson-dansandet - också den på Sergels Torg.

REALITY CHECK: Hur många sexköp görs varje vecka?

2011-12-16T04:11:00.001+01:00

Enligt mina egna beräkningar, och jag var då väldigt selektiv, så 2 på 80 mail (per vecka) ledde till träff. Jag annonserade bara i Stockholm.

Jag gick just in på ett annonsforum och fann 109 annonser bara senaste veckan. Om vi säger att alla de leder till i genomsnitt 3 träffar per vecka, per annons så ger det cirka 330 sexköp per vecka.

I Stockholm. På ett enda av annonsforumen - det finns många flera. Här hänger nästan bara svenska tjejer. Till det kommer alla andra forum och alla andra former, till exempel thaibordeller under cover som thaimassage. Någon berättade att skatteverket en gång stått utanför en thaimassagesalong som fått rykte om sig som förtäckt bordell; 50 kunder kom under en eftermiddag.

De flesta sexköp genererar inte mer inkomst till staten än momsen på de saker som köps med pengarna. Ett sexköp i Sverige kostar runt 1500-3000 kronor, en del mer en del mindre. Om vi räknar lågt, och räknar med 1500 per träff så är det 500 000 (en halv miljon kronor) per vecka. Bara i Stockholm. På ett enda forum.

Viva la sexköpslagen! Det enda den gör är skapar otrygga arbetsförhållanden och en sjuhelsikes förlust i skatteintäkter då allt sker i skymundan.

Hur stort är problemet med slavhandel och vad kan vi göra åt det?

2011-12-16T04:04:00.000+01:00

Vi vill alla åt det problemet. Vi hävdar att tvång är i minoritet och ni hävdar att frivillighet är i minoritet. Vem som har rätt kan vi tvista om. Till skillnad mot er så hävdar vi dock inte att minoritetens erfarenheter är försumbar och bör ignoreras. Däremot så anser vi att de oproportioneliga resurserna som läggs ned och de utopiska föreställningarna om en quick fix på slavhandel är absurda.

Likaså kan vi diskutera graden av frivillighet och varför människor fattar vissa beslut.

Vi har olika infallsvinklar och olika ideologier och moraliska glasögon på oss. Vi som befinner oss i sexbranschen själva. Ni baserar era åsikter på erfarenheter som om sjuksköterskorna skulle bedöma världen utifrån sina erfarenheter på psykmottagningen. Och dessutom vara ignoranta nog att negligera människor med goda livserfarenheter och som aldrig satt sin fot på psykmottagningen.

Man älskar att slänga sig med siffror om hur enormt stort problemet är. Ändå är det relativt få - i förhållande till de enorma siffrorna - som når era mottagningar. Varför? Är problemet inte så stort? Eller vill de inte bli nådda - och i sådana fall varför? Jobbar ni på fel sätt?

Jag känner att det väsentliga är att oavsett skäl till att hamna i sexindustrin så

- Ska man kunna arbeta drägligt när man är där. Lagstiftningen och prostitutionspolicyn ska inte försvåra tryggheten för dessa. Hälsa och mänskliga rättigheter går före ideologier och moraliska värderingar.

- Ska det finnas bra och lättillgänglig råd och stöd för att kunna sluta, för de som vill det. Därför att alla passar inte till det, och livssituationer förändras och drama på jobbet kan göra att man inte längre vill fortsätta.

- Ska det finnas bra och lättillgänglig råd och stöd för de som vill fortsätta och vill arbeta tryggt. Simple as that. Fram för internutbildningar på bordeller och eskortfirmor om rättigheter, gränssättning, sexualupplysning, förhandling och säkerhets- och hälsorutiner. Det ska finnas någon eller några att bolla med kring sin egen sexualitet och vad som man kan tänkas göra privat respektive i jobb, och hur man hanterar att inte komma för nära sina klienter.

- Ska det finnas lagar som regler om hur sexarbete ska gå till och vem och hur profit på andras sexarbete får gå till. Ingen ska behöva ge bort 90% av sin förtjänst och alla ska ha rätt att själv välja sina klienter. När annan information kommer fram, så finns det åtminstone möjlighet att lagföra dem. Människor som förekommit i brottsutredningar eller blivit dömda för brott mot detta ska öht ska få förbud som aktörer inom branschen.

- Ska det finnas en tydlig kampanj och policy i landet för att acceptera och respektera människor som arbetar med sex, som med HBT. Något som aldrig någonsin tidigare prövats och är orsaken till samtliga misslyckanden att förbättra sexarbetarnas situation i historien. Det är stor skillnad på att tolerera och att acceptera-respektera. "Skulle du vilja att din dotter...?" Ska inte åtföljas av varken "är flata?" eller "är hora?".

Även de som jobbar mindre frivilligt ska kunna jobba under schyssta villkor och det ska finnas tydlig information på alla ställen vart man vänder sig om man är utsatt för tvång eller helt enkelt vill sluta ändå. Vi kan inte stoppa all slavhandel i någon bransch, vi kan inte 'rädda' alla städare och inte heller alla sexarbetare. Vi kan göra så gott vi kan, vi kan inte göra mer än så. Så medan vi letar efter de ofrivilliga så ska de som trots allt är där, så ska vi ha en lagstiftning som underlättar deras situation. Vi kan inte göra något åt orättvisorna i världen men vi kan göra så att de kan komma hit och arbeta under drägliga villkor som är bättre än i deras hemland, och vi kan se till att har all möjlighet att ångra sig om det inte alls var som de tänkt sig att det skulle vara. Om de är här under hot och tvång kan inte en sexköpslag rädda dem (googla eskort annonser och släng upp en schysst annons; innan dagen är slut så har du mail från trettiotalet kontaktsökande. Gör en annan annons och märk att de är ännu fler än du tror; det är inte ens samma avsändare men lika många mail). Per dag. Hur många av dessa män hittar en potentiell sexpartner - mot ersättning - och bokar träff inom den närmaste veckan tror du? Sexköpslagen har inte gjort det svårt att hitta kunder i Sverige.

Ett samhälle är inte jämställt förrän även hororna är lyckliga, respekterade och accepterade. Vi ska ha världens lyckligaste horor.

Dag två på konferensen

2011-12-16T01:34:00.002+01:00

Även om jag fått tack för min närvaro på konferensen och att jag vågade tala så är jag såklart inte så nöjd med det lilla jag lyckades fram, men viktigast var såklart bara att vara där, anser jag. Visa att vi finns. Hittade gamla debattinlägg på newsmill som jag skrivit en gång och är ganska nöjd med de. Det är alltid roligare med mothugg och jag är nog bäst skriftligt, då jag får någon minut på mig att formulera mig för min poäng. http://www.newsmill.se/user/jasminegalore (Galore, såklart ;))

Sedan är det såklart många som försöker slå ifrån sig genom att hävda att vi är i sådan förkrossande minoritet att vi utan omsvep bör och ska ignoreras i debatten. Det är det här argumentet som får sådan bärhjälp utav att förväxla pedofili och slavhandel med sexarbete, och det är därför det medvetet görs så. Jag mötte en man första dagen på lunchen som arbetade med att försöka samordna olika aktörer inom räddningsindustrin och sa helt krasst det vi alla vet men ibland glömmer: det handlar om pengar och de är konkurrenter. De vill ofta inte ens samarbeta med varandra, för att då får ju den andra aktörer pengar ur samma medel som jag skulle kunna få... Att laborera med statistik och siffror för att skapa stora volymer med offer och måla fan på väggen är nödvändigt för att kunna försörja sig och tävla med de andra aktörerna om pengamedel.

Och förresten så saknar de så kallade lyckliga hororna (det vill säga jag) ändå insikt om hur dåligt de (jag) mår... Nej, jag var inte lycklig varje dag. Jag hade skitdagar men för det mesta såg jag fram emot en träff som en vändpunkt på den skitdagen. Och skulle jag känna mig på allt för buttert humör för att kunna genomföra träffen på ett för mig trevligt sätt så ger det här jobbet mig utrymme nog att kunna avboka och det blir heller ingen stor grop i plånboken. Säg något annat jobb som ger den möjligheten?

Att bero på siffror förresten. En talare hävdade att genomsnittåldern för ingång i prostitution är 14,9 år i Sverige och 14 år i övriga världen. Alltså genomsnittet. Vi, som är aktiva i branschen vet att detta är absurt och jag mötte två åklagare från sthlm under andra dagens lunch som också var skeptiska. Vart finns då dessa flickor? För vi i branschen ser de inte, varken i olika annonsfora eller på gatan.

Som Harold, polisen ifrån Nederländerna sa, så finns det en hel del för dessa kvinnor att vinna på att utmåla sig som offer och det är naivt att tro att det inte händer. Säkert har de sålt sex, men det är mycket tacksamt att krydda historien med tragik för att få till exempel hjälp med pengar, boende och ibland till och med uppehållstillstånd. Och inte minst uppmärksamhet. Bevis för detta finns; en del har direkt efter nekat uppehållstillstånd hävdat att de är offer för trafficking (vilket i Holland ger automatiskt uppehållstillstånd). Återigen finns det ingen anledning för räddningsaktörerna att ifrågasätta kvinnorna, för de tjänar ju pengar på tragiska historier och antalet offer. Många vill även befinna sig i uppmärksamhetens centrum utav räddarna, att få vara del utav denna drama ger en personlig spänning och kittling i magen. Man kan tänka det som en tävling i elände där den som har det värst får mest ersättning.

Tragiska fall finns. 3 år och 200 miljoner genererade i tjugotalet Lilja-aktiga fall per år om jag inte minns helt galet. De använder gärna de värsta fallen för att representera hela industrin men förkastar de bästa fallen som marginella undantag. De allra flesta fall är gråzoner, där den fria viljan inte helt enkelt går att avgöra. Men frågan är väl förövarnas syfte med sina handlingar. Är det att ta alla hennes pengar? Är det en uppenbar utnyttjande situation? Eller är det en ömsesidig överenskommelse? Kan man lagstifta om hur stor andel som är rätt att ta? Tycker man att koppleri per definition är felaktigt, det vill säga att hjälpa en annan person sälja sex mot en del av ersättningen, så är det en värderingsfråga. Vi sexarbetare kan se många gråzoner, där kvinnor från fattiga utlandet till exempel ser det som nödvändigt att få hjälp till det nya och mer lukrativa landet. Vi kan också se att vi inte har rätt att samarbeta med varandra. Att våra hyresvärdar kan anmälas för koppleri om de känner till vår sysselsättning. Det finns de som utnyttjar en annan människas situation och tar oskäligt mycket av förtjänsten. Det finns också andra som hjälper en släkting eller en vän eller vem det nu än är till bättre möjligheter i ett annat land, kanske med samma jobb men betydligt bättre betalt. Det är en riskfylld business där man riskerar många års fängelse för att ha hjälpt till, med ingen nyansering kring hänsynslöst utnyttjande. Likaså pratar man om sexköpare som förövare utan att fundera på deras syfte med sin handling. Om syftet är ömsesidigt sex och att dessutom visa tacksamhet genom gåvor så är det en ond handling, och man gör ingen åtskillnad mot han som faktiskt har en vidrig kvinnosyn och anser sig ha rätten att ta vad han vill ha på vilket sätt han än önskar för att han betalat - om han nu ens betalar. Att en del anser sig ha rätten till att behandla kvinnor - horor - på det viset beror på stigmat och synen på horor. Han ska inte dömas för sexköp/försök till sexköp utan för våldtäkt och hatbrott. Det är inte en allmänt dålig kvinnosyn, utan en dålig horsyn. Stigmat är orsaken till våld mot marginaliserade grupper och det har alltid varit så; homosexuella och svarta exempelvis. Sexköpslagen gör inget åt det, som är det egentliga problemet.

Harold berättade att antalet traffickingoffer ökat i Holland sedan regleringen. Han och kvinnan från räddningscentret för traffickingoffer berättade att människohandlarna jagar aldrig efter de kvinnor som lämnat dem. Det kan tolkas på flera sätt, och med all säkerhet i kombination; 1. De vågar inte för de är rädda för polisen. 2. De vill inte ha ovilliga arbetare i sin stab. Människohandlarna åker istället tillbaka till sitt land och hjälper nya kvinnor över gränserna. Så är man duktig på att rädda kvinnor från trafficking så renderar det i ett ökat flöde av nya kvinnnor. Så ett ökat antal offer i statistiken behöver inte vara ett dåligt tecken på hur effektivt arbetet mot trafficking är utan kan ha sina förklaringar i att kvinnorna har goda möjligheter att lämna industrin och behöver ersättare. Ett ökat flöde av utländska arbetare kan också vara för att de själva ser bättre möjligheter att jobba under schyssta villkor samt kunna lämna och få hjälp om något händer i Holland jämfört med i Sverige. Och ju fler sexarbetare, desto större är risken att någon av dem råkar illa ut. Det är naivt att tro att en lagmodell är lösningen på problemet. Som Harold sa; de som vill kommer bara fortsätta att anpassa sig för att ändå kunna genomföra sitt arbete, olagligt eller ej.

Man hävdar att man måste dra sexarbete och slavhandel över samma kam för att man inte kan skilja de åt samt att svenska modellen är mer effektiv mot slavhandeln än ett totalförbud. Många förnekar att det är av ideologiska (moraliska) skäl. Hur det än är med den saken så har Island infört samma sak. Trots att de inte har funnit ett enda offer för trafficking. Trafficking är alltså inte deras skäl.

Andra erkänner att det är en ideologisk modell. Vi vill inte ha sexhandel för att män inte ska få se på människor som handelsvaror. Gratisvaror är dock okej? Det är inget snack om varor, utan om tjänster. Gratis eller ej så kommer sexet analyseras och de kommer ha fantasier och önskemål om den perfekta sexpartnern som är uberkvinnlig och översexuell.

Gratis är inte lika med samtycke. Ni gör det på tok för enkelt för er.

To be continued, men jag är trött nu. Sov gott.

Tankar efter första dagen på konferensen

2011-12-15T03:30:00.001+01:00

Just nu är jag på konferensen i Stockholm, om människohandel för sexuella ändamål (jag gillar distinktionen) och prostitution.

Eftersom de filmade så ville jag inte sitta i debattpanelen, men det kanske var lika bra att det blev så. Jag fick ändå sitta längst fram i publiken och komma till tals två gånger. Det jag lärde mig efter den här omgången var att jag nog bör anteckna vad jag ville säga och tänka igenom det. Det blev lite stappligt men jag tror att jag vid andra omgången fick fram lite bättre vad jag tänkte om det här. Framför allt så är jag tacksam över att få möta alla dessa nya ansikten och knyta nya kontakter (men även återse en del gamla och på kärt återseende ansikten!), många har kommit fram under dagen - och i synnerhet efter debatten - och ville veta mer och ställa frågor. Det räcker för mig, om jag bara äntligen kan få fram till de som faktiskt jobbar med frågorna så är jag nöjd. Sedan jobbar de alla efter olika ideologier och direktiv, men jag har åtminstone fått framföra att det finns mer än en världsbild. Det som gav mig mest var att få prata öga till öga med en massa människor, särskilt en tjej ifrån "1000 möjligheter" (de med bordellkampanjen) som kom fram som jag satt med en stund.

Jag har klottrat ned tankar som en iller och har 3 A4-sidor med anteckningar sedan gårdagen, och jag har tagit broscyher och olika upptryck från en drös med organisationer. Genom att höra på motargumenten så får jag forma mina egna tankar kring det hela lite mer. Vad vill jag egentligen och vad är egentligen problematiken enligt mig själv?

Det som jag kan reagera på är alla dessa människors starka tilltro till sexköpslagen som en quick fix på våldet mot de som säljer sex. Jag tror inte alls på sexköpslagen som en lösning, som en normering som ska peka med hela handen mot hur män ska behandla kvinnor. Problemet med bristen på respekt (som leder till övergrepp, våld och ignorans) mot sexarbetare - vilket ju är det vi vill åt - är stigmatiseringen. Jag försökte formulera det under debatten men tror inte min tankebana riktigt nådde fram för debattörerna svarade bara med att stigmat alltid funnits och fortfarande finns, både före och efter lagen.

Och det var väl just min poäng. Sexköpslagen hjälper inte mot det som skapar våldet. Horstigmat. Horstigmat är det som män och kvinnor fortfarande helt socialt accepterat använder som argument för att styra sina vänner, flickvänners och familjemedlemmars sexualitet. Bete dig inte si eller så för då kan du uppfattas som hora eller slampa. En av kvinnors främsta mål är och förblir att inte förknippas med horstigmat och det används för att hålla pli på kvinnors sexualitet.

Jämställdhet, säger Borgström, kan bara uppnås när prostitution inte längre finns i samhället. Tvärtom, kära du! När horstigmat inte längre kan användas som argument för att styra kvinnors sexualitet, när det inte längre finns en inpräntad skräck för att förknippas med slampa/hora, då vill jag hävda att vi närmar oss jämställdhet och lika respekt inför könens sexualitet.

Någon sa också på slutet att bara det faktum att majoriteten av sexsäljarna är kvinnor är per definiton bevis för att det är ett ojämställt yrke. Att människovårdande yrken i majoritet är kvinnor är ingen ovanlighet. Och vad som gör att fler män en kvinnor gör att de känner behov utav att köpa sexuella tjänster är en annan fråga. Någon har lagt fram en teori om att sex för män många gånger är deras enda utlopp för närhet. Kvinnor är mer fysiska och nära andra människor i andra sammanhang. Jag tror att det bara är ett av skälen, även om jag absolut inte tror att det är fel. För mig är det inte väsentligt. Det som är väsentligt med sexbranschen är om och i så fall varför kunder och andra aktörer - samt samhällets medborgare - inte behandlar sextjänstutövarna med respekt. Allt är horstigmats fel, för vad är det som gör att vissa tar sig friheten att kränka?

Man förväxlar vissa mäns disrespekt för sexarbetande kvinnor som en disrespekt för alla kvinnor. Man glömmer också att den mesta disrespekten sitter hos de som aldrig i sitt liv någonsin mött en hora på riktigt.

Lagen förstärker stigmat. Den talar om att kvinnor inte kan ta vara på sin sexualitet och att vi inte kan hantera den. Någon måste rädda oss från oss själva. I synnerhet när vi blandar in mutor. Vi säger tydligen bara ja eller nej till sex, istället för att tala om gränssättning och lära ut gränssättning. För däri ligger problemet, och det gäller verkligen - om inte mer! - inom gratis sex, dvs all den sex som sker därute i stugorna. Att sätta gränser är inte att säga ja eller nej till allt sex, utan att tala om vad som är okej eller inte. Det är ännu svårare i en nära relation än för en affärsmässig relation. Tvärtom mot vad många utomstående tror, alltså.

Det pratas mycket om val. Jag får välja hur, var, när, med vem. Men inte varför. För har jag sex för att jag vill ha pengar då är det inte längre ett rationellt och för mig passande val. Och ännu mer obegripligt blir det när jag hävdar att jag vill åt både sexet och pengarna. Som att de inte riktigt vill förstå att jag kan vilja ha pengar, och sex, av samma person. De förstår inte hur jag skulle kunna njuta. De undrar om jag inte känner press att tillfredsställa honom istället för mig. Svaret är enkelt: Nej. Jag erbjuder som sexsäljare mina turn ons, för de som gillar samma turn ons. Jag känner ingen press att göra avkall på de alls.

Problemet är alltså bristen på respekt för sexarbetare. Stigmat är brist på respekt och brist på respekt leder till våld. Stigmat går att arbeta bort, så som vi tidigare gjort relativt fort med allt möjligt kring kvinnor och exempelvis homosexuella och i synnerhet kring deras sexualitet. En del människor anser fortfarande att andra människors sexualitet är deras angelägenhet. Samma sak behöver göras här, vi förbjöd inte människor från att erbjuda sig att ha sex med homosexuella. Vi förbjöd våldet och diskrimineringen mot de. Vi prioriterade övergreppen som hatbrott och vi bedrev intensiv utbildning och upplysning. DET är lösningen.

Och jag får be så mycket om ursäkt för att jag totalt glömde bort vad Claes Borgström hette. "Jag skulle vilja svara lite på det han... ehm... Bo...? Bosse?...". Har jag nämnt att jag är usel på namn? ;) Det var kanske lite roligt, dock inte medvetet, men så jag bjuder på det.

Dokumentärfilm

2011-12-10T09:23:00.001+01:00

Scarlet road trailer

Rörande, intressant, spännande!

Glöm inte bort 17.e december!

2011-12-03T13:35:00.001+01:00

Se våldet mot sexarbetare som de oacceptabla undantag de är.

Inklusive myndigheternas - även när det sker under flagg som "beskyddare" av vårt eget bästa!

Långfingret åt de lagar som ger näring åt stigmatiseringen.

Visst är "horan" en del utav destruktiva samhälleliga strukturer - horskräcken, att förknippas med horeri, skapar grogrund för intolerans och våld: horhatet!

Se det för vad det är: hatbrott och diskriminering.

International day to end violence against sexworkers är den 17:e december varje år sedan 2003 och var från början arrangerat utav en amerikansk sexarbetarorganisation till minne för offren av en seriemördare som riktade in sig på 'prostituerade' (Green river killer).

Dagen är till för att uppmärksamma människor om hatbrott, diskriminering och stigmatiserande lagar.

Det finns ett antal klipp på youtube där vi får lära oss hur vi dödar 'prostituerade' i ett välkänt tv-spel. Ja, det är sant!

Vart har de fått idéerna ifrån?

Det röda paraplyet är symbolen för kampen om sexarbetares rättigheter, och är från en manifestation i Italien, 2001.

Seger, om man får kalla det så

2011-12-03T03:41:00.001+01:00

Jag gör inga längre utläggningar om vad som hände i tingsrätten, annat än att jag har aldrig sett någon våga tilltala pappan så som den där domaren gjorde, även om jag har väntat länge på att någon ska våga sätta ned den där jäkla foten någon gång. Nu hoppas jag att det är slut på diskussionen om huruvida jag är lämpligen att ha barnen eller inte. De halverade dessutom tiden för upptrappningen!

Jag firade det här med att gå raka vägen till socialkvinnan och delge beslutet, därefter åkte jag hem och totaldäckade hemma i sängen för att vakna klockan två på natten. Tala om mental utmattning!

Jag kommer förknippa den här positiva dagen med ett lite annorlunda val av låt ;) Pride 2012!

Cool video också!

Don't pull your pants before I go down
Don't turn away, this is my time
Don't make demands, I don't take none
Just say a prayer that it gon' get done
Don't pull your pants before I go down
Don't turn away, this is my time
Like a shotgun needs an outcome
I'm your prostitute, you gon' get some
Like a shotgun needs an outcome
I'm your prostitute, you gon' get some

Go ahead, go way low, where I can do no harm
Go ahead, go way low in my honey lovin' arms
Go ahead, go way low, where I can do no wrong
Got you around my finger like a lonely lover's charm
(like a lonely lover's charm)

And 'cause I can go, I'm gon' go west
Just like a man, I'm the fortress
Like a shotgun, I can't be outdone
I'm your prostitute, you gon' get some
Like a shotgun needs an outcome
I'm your prostitute, you gon' get some

Go ahead, go way low, where I can do no harm
Go ahead, go way low in my honey lovin' arms
Go ahead, go way low, where I can do no wrong
Got you around my finger like a lonely lover's charm

Go ahead, go
Go ahead, go
Go ahead, go
Go ahead, go
Go ahead, go!
Go ahead, go
Go ahead
Eh!

Go ahead, go way low, where I can do no harm
Go ahead, go way low in my honey lovin' arms
Go ahead, go way low, where I can do no wrong
Got you around my finger like a lonely lover's charm
(like a lonely lover's charm)
Likee a loneely lover's charm

Favorit i repris

2011-11-30T07:09:00.001+01:00

Vi skapar oss alla en mening med livet. Vissa har helt enkelt droppat den där förlegade lutherpuritanska sexualsynen och sätter njutning, sex, högt upp på sin priolista i livet. Det handlar inte om desperation utan en stund avslappning och njutning, likt en spaweekend eller god mat på restaurang. Du är medveten om att en stor andel av våra kunder är gifta och har starka sociala positioner i samhället?

Jag vet att det kanske är utanför somliga världsbild, men sex med en främling är faktiskt många gånger väldigt bra. Sex utan känslor kan i allra högsta grad ändå trycka på rätt fysiska knappar för att sända dig till sjunde himlen och tillbaks. En del av att vara sexarbetare är även att vara en behaglig och trevlig person, så visst bjuder vi mer än på bara ren fysik. En helhetsupplevelse. En annan sak som verkar fattas i somligas begreppsvärld är det faktum att vi har den trevliga lilla uppfinningen - trumvirvel - kondomen! Som är en självklarhet i sexindustrin. I Nevada har ingen bordellarbetare testats positiv för HIV sedan 1986.

Koppleri är olagligt, men är det därmed något negativt?
Koppleri kan även innebära hyresvärden till en sexarbetare trots noll inblandning i hennes val av kunder, likaså den som ger en vägbeskrivning eller ger skjuts eller på annat sätt främjar sexköp. Koppleri kan även vara två tjejer som hjälper varandra.

Slaveri = vissa former utav trafficking. Viss trafficking är dock frivillig, där det helt enkelt handlar om kvinnor som migrerar utomlands för att arbeta i ett land som ger bättre lön och möjligheter, inom allt från sexarbete till blåbärsplockning. Frågan är varför vi inte förbjuder blåbärsplockning?

Att göra sexköp lagligt skulle föra sexindustrin ut i ljuset igen, och vi skulle lättare kunna skilja frivillig sexförsäljning från den ofrivilliga. I turkiet kommer 3/4 av alla tips om trafficking ifrån sexkunderna själva. Att reglera sexarbetarnas arbetsvillkor för skydda dom är lika naturligt som vilken annan bransch som helst. Nu har vi bara lämnats åt vårt öde.

Om meningen med lagen är att strypa tillgången till kunder, vilket påstås, så kan jag informera att INGEN sexarbetare känner, efter 12 år av sexköpslagen, att det på något sätt skulle vara svårt att finna kunder. Tvärtom!

Sexköpslagen omyndigförklarar mig och talar om att kvinnor inte klarar av att ta vara på sig själva, utan lägger skulden och ansvaret på männen? Vi kräver av vuxna kvinnor att ta vara på sig själva och sin sexualitet med 2,0 promille i kroppen, men inte under påverkan av pengar?

Svenska vs utländska priser

2011-11-30T06:43:00.001+01:00

Även om det är mycket klagomål på vilka höga priser svenska tjejer tar så måste man ändå inse att det verkar gå runt för tjejerna, så en stor andel klienter därute verkar tycka att det är värt det.

Jag tolkar de högre priserna (2000-3000) som att svenska tjejer har större valmöjligheter än där priserna är lägre, då priset sätts av eskorterna själva, det visar vartåt makten lutar på marknaden.

I Sverige verkar det inte finnas lika stort spann mellan riktigt billiga och riktigt dyra eskorter heller (de flesta jag sett är i spannet 1500-5500), och det verkar inte variera särskilt mycket mellan de som kan anses ha ett traditionellt riktigt snyggt utseende än de som inte har ett mer unikt utseende så att säga. Det måste väl ändå betyda att svenska män inte är beredda att betala mer för ett vackert utseende, och de ratar inte heller de med mindre fördelaktigt, och då ser ju marknaden ut som den gör?

Lägre priser innebär att behöva träffa fler män, vilket innebär mer risker. Jag är glad att marknaden ser ut som den gör här (då jag utan större problem kunde ta 4500 per timme). De flesta eskorter sänker dock priserna för sina stamkunder, om inte i pris så i extra tid. Det är nog mest de som gillar att träffa många olika som får betala de dyraste notorna.

Sedan kanske man inte ska jämföra inrättningar som är bordelliknande med självständiga eskorter, eller halvtimmespriser (500 på tysk FKK för en halvtimme, 1500 för en halvtimme hos en dansk eskort - tror jag, rätta mig om jag har fel). Något många verkar glömma... Svenska tjejer verkar inte intresserade utav att konkurrera med priset, och kanske är det lite jantelagen som gör sig kännande. Ingen får ligga över eller under, för då är något knas med egot.

Man ska heller inte glömma att det förmodligen tär på egot att vara budgetalternativet och tvärtom så är att klara av att hålla uppe ett högre pris något som höjer egot en smula. I ett land med ganska redig stigmatisering så kanske man tröstar sig med vi alla är ett gäng lyxeskorter Och klienterna kanske också mår bättre av att betala bra, det dövar stigmatiseringen som de själva dras med - "jag betalar åtminstone bra", en lyxklient?

Kanske ett resultat av att vara marknaden i "världens mest jämställda land"? Utländska tjejer sägs uppskatta svenska män för att de behandlar tjejerna bättre, och kanske gäller det även priset; man ser tjejerna som mer något exklusivt än en slit- och slängvara.

Feminismens fortsatta kvinnorförtyck

2011-11-29T05:36:00.001+01:00

Sexköpslagen ses utav många feminister som en av de starkaste framgångarna i kampen mot kvinnligt förtryck. Sexköpslagen är feminismens heliga ko och skötebarn, att kritisera (radikal)feminism är att vara kvinnofientlig och att kritisera sexköpslagen är att önska våld och ond bråd död åt alla kvinnor. Sexköpslagen är symbolen för kampen mot patriarkatet, då sexköp beskrivs som den yttersta konsekvensen av mäns förtryck mot kvinnor. Att mista den vore ett stort slag mot feminismen som religion... Lite som att hävda att Jesus var bög eller måla Mohammed som rondellhund. Jag förväntar mig inte att sexköpslagens upphävande kommer ske med överseende och sansat samförstånd från radikalfeministerna.

Född gay?

Det finns bra saker som kvinnorättsrörelsen har gjort.

Lika arvsrätt.
Olagligt att aga sin hustru.
Kvinnor kan bli myndiga, och vara förmyndare åt sina barn.
Kunna får rösta, kan bli politiker, får utbilda sig.
Leva ut sexuellt, inte minst med hjälp utav preventivmedel, aborträtt och att inte behöva vara oskuld vid giftermål.
Att inte kunna få sparken pga en graviditet.

Mycket handlar om att göra sig självständig ifrån männen i sina liv. So far so good.

Men när det gäller till exempel särbeskattning så ser jag fördelar med att kunna välja själv.
Och att till exempel ta för givet att Sverige skulle ha Sveriges mest jämställda riksdag bara för att vi har flest antal kvinnor i förhållande till män är bara löjligt. Det är människor vi talar om och bara för att de är kvinnor betyder det inte att de vet vad som är bäst för kvinnor, ett "kvinnoperspektiv" kan vara grumlat utav gamla vanföreställningar och uppväxt och många män är betydligt klarare över vad som är förtryck eller inte än många kvinnor. Vad som kan betecknas som feminism - bättre villkor för kvinnor - varierar med person. Vad som upplevs som förtryck varierar. Feminismen utgår lite ifrån att människor är lite dumma och inte klarar av att se saker utifrån och i ett större perspektiv. Det här med att kasta berg i glasstugor.

Ser ut att vilja oss väl, men...

Att utgå ifrån att alla kvinnor vill jobba istället för att ta hand om barnen och män vice versa, är ett förtryck mot alla de som inte gör det. Det finns de som vill och behöver sälja eller köpa sex vid olika tillfällen i sina liv. Vi talar om människors familje- och sexualliv, där feminismen mer än gärna går in med sina händer.

Sålänge sexhandel sker med respekt för varandras integritet så ska det vara okej. Jag är inte nöjd förrän även horor ses som en välkommen medlem i samhället. Och till skillnad mot många andra ser jag det inte alls som omöjligt, lika lite omöjligt som de som kämpade för ovan nämna rättigheter. Sexköpslagen är och förblir en förstärkning utav förlegade fördomar om kvinnor och mäns sexualitet. Kvinnor som offer för mäns destruktiva sexualitet.

Men det gäller att våga ta tag i byket, inifrån och ut. Det räcker inte med att skapa skyddande lagar kring sexhandel och tro att resten ska lösa sig med tiden. Det krävs omfattande arbeten med människors attityder. Jag tror att det är det man är rädd för. Ska vi behöva acceptera de också?! Ha de mitt ibland oss - vid frukostbordet, vid lunchen på jobbet, på föräldramöten och på bröllops-, jul- och släktmiddagar?! Kanske utan att vi ens veta om det... Var inte den där horhättan en rätt så snygg trend ändå? Finns det förresten möjlighet att införa en manlig variant för torskarna?

Torskmössa?

Ska man kanske även behöva tala om vad som faktiskt händer på deras arbeten...? Att de kanske njuter...? Att de har sex med 'hur många som helst'? Herregud, hur många penisar har de lagt ögonen på egentligen...

Att göra om horan från syndare till offer är bara olika sidor av samma mynt - att kvinnors sexualitet är någonting farligt, för sig själv eller andra. Det är dåligt att spela på sin sexualitet. Ett enkelt sätt att egentligen inte behöva ta i det egentliga problemet; förtrycket mot kvinnor som arbetar med ett så, än i dag, känsligt ämne som sex. Det handlar om en horfientlig inställning som man inte riktigt får ihop med bilden av sig själv som feminist, så därför väljer man den här vägen för att få bort hororna från våran samhällsbild. En ganska snygg knut på sig själv. Offer-kortet är ett välbeprövat Ess i alla tider för att ursäkta förtryck emot (kvinno)grupper.

I feel so exploited...

Det är mycket prat om torskarnas horfientlighet. Men majoriteten torskar har en fan så mycket accepterande och respektfull attityd mot horor än vad feminister och för den delen en stor del andra samhällsmedborgare har. Sedan kan även jag reagera på när till exempel horor som även är mödrar kommer på tal och en del torskar verkar vrida sig som om de hade lagt sig med öppna sår i ett saltbad. Det är en attityd som även de behöver jobba lite på, för även horor är mödrar, fruar, systrar, väninnor, kollegor - och ja, även döttrar.

Varför kommer alla kloka insikter på natten?

2011-11-28T06:11:00.001+01:00

Nu har det varit lite tyst ifrån PJ ett tag. Jag har jobbat en del, pluggat en del, dejtat en del (samma person som senast). Jag är helt enkelt väldigt tillfreds med mig själv och min tillvaro. Jag har egentligen inget vettigt att skriva om, men vill visa att jag fortfarande lever och inte glömmer bort er.

En del nytt är på gång, men jag tänker att jag skriver om det efter att det har hänt, för att inte avslöja onödig information här om vart jag kommer befinna mig. Ibland känns det som att Pye levererar mig en kostym som är några nummer för stora, men hittills har jag kunnat växa i den någorlunda i takt med varje uppdrag. Det här nya ska bli spännande att pröva på. Puh! Men vi blir ett bra gäng såvitt jag förstår, så det kommer bli riktigt bra. Jag växer med uppgiften.

Jag har haft lite vakna nätter senaste tiden och då har jag haft utrymme att fundera på det här med eskorteri och sexköpslagar och liknande. Jag har kommit på så mycket kloka tankar, men varit för trött för att printa ned dem. Trist! Varför kommer alla kloka insikter alltid på natten?

Kondomanvändning och att göra skillnad

2011-11-22T05:07:00.001+01:00

Jag har börjat vakna lite konstiga tider nu igen, idag vaknade jag runt klockan tre. Men det är ok, idag händer inga större planer än en tjejmiddag. Det är betydligt värre att jobba kväll när det blir så, jag är som ni vet inte skapt för kvällar. Alls ;)

Igår var jag på besiktning. Ja precis, en sådan. Jag tror inte det är några problem men inför en nyinledd sexuell relation bör en sådan göras, även om vi än sålänge är duktiga med skydd (precis som det ska vara).

Nu är jag full med lite extra energi, och inser helt plötsligt hur tom på energi jag varit den senaste tiden. Även om jag hållit mig över ytan så är det ibland ganska knappt att jag till exempel orkat med skolan. De bra betygen kan jag tacka mitt läshuvud för, annars hade jag inte klarat mig alls. Nu känner jag mig till och med motiverad igen och längtar efter att få sätta mig ned och göra uppgifter som jag för ett tag sedan önskade rätt ned i papperskorgen.

Ikväll är det alltså min tur att bjuda på middag, frågan är vad. Men jag ska nog komma på något... Sedan är det middag med Knäppa Gänget på imorgon och veckan fortsätter väl ungefär så. Utan brist på sysselsättning. Veckan därpå, nästa vecka, blir lugnare men där ligger å andra sidan en uppgift som legat och jäst till sig i ett halvårs tid. Om jag komme reagera med total utmattning a la känslomässig breakdown eller få en energikick a la Barsebäck beror kanske lite på resultatet. Jag känner mig litegrann som ett IRL psykologiskt experiment på hur mycket en människa, med betoning på mamma, klarar av att hantera. I sådana fall kan jag informera om att - ganska exakt hit. Det räcker nu. På riktigt. Det räcker nu. Blir det inte ett tydligt statement om att det är nog nu och ett rejält sätta ned foten gentemot honom så drar jag mig ur det här experimentet. Ni får leka vidare med någon annans liv. 1 ½ år på survival mode är ganska tappert gjort ändå. Jag har tillräckligt att sopa ihop och lappa ihop de trasor som slitits sönder, det känns som att hela våra liv har ni stoppat rätt ned i dokumentförstörare, hällt ut på golvet, hoppat, stampat med skitiga skor och hällt bensin på. Vad väntar ni på? Tändsticksask? Nej, jag vill hänga upp mina remsor på tork, och sedan sakta försöka pussla och tejpa ihop alla bitar igen. Det kommer alltid synas, men förhoppningsvis kan jag göra om det till ett vackert konstverk. Så dramatisk metafor men prova gör om min resa de senaste 1 ½ åren så får vi se om det är en underdrift eller ganska nära sanningen.

Jag läste något på Flashback om att Irländarna backat undan gentemot Svenska sexköpslagen och ser den som det politiska dravel den faktiskt är. En annan klok man gav mig ett intressant tankefrö om det där med feminismen som ett barn av sin tid även den - dvs att när samhället i stort är mer konservativt så blir feminismens rättesnöre format efter den och vice versa. Inte ens feminismen kan hävda att de uppfunnit någon slags statisk sanning. Jag har själv tänkt att jag är född ett par årtionden för sent, ni verkade ha det rätt trevligt där på 60-70-talet med all frigjordhet? Sen kom väl HIV och skapade grogrund för en backlash.

Jag läste förresten att kondomanvändningen minskat med 50% sedan 60-talet, och det minskar stadigt - särskilt bland oss födda efter aidskampanjerna. Vad har vi för ursäkt? Tror de är betydligt bättre idag än då. Jag läste på samma ställe att det bara är en tidsfråga vad som händer när HIV får fäste i de här sexvanorna. Jag minns att man förut kunde räkna ut någonstans på nätet hur många indirekta sexpartners man haft, via antal och ålder. Tänk alla klamydiafall - det låter som rena julbordet för HIV och andra gottigheter.

Längtar till nästa år, att få träffa alla de här intressanta människorna ifrån London igen. Människor som verkligen brinner för att göra skillnad, att göra bra saker. Europakommissonprojektet spänner över två år och innebär förutom norden resor till Holland, Spanien, Italien, Bulgarien, Frankrike, Tyskland och Portugal. Utöver det blir det Slovenien respektive USA, i två andra projekt. Jag minns inte exakt vilket tema som behandlas i respektive land men jag tror det var drogscenen i Spanien, prostituerade romerska grabbar i Bulgarien och kvinnofängelser i Tyskland, en skadereduktionskonferens i Slovenien samt AIDS-konferens i Washington. Hemskt ledsen att jag glömt bort de övriga fyra, men det är självklart minst lika intressanta ämnen. Och målet är alltså att stärka de som arbetar med de här frågorna, med hjälp av yrke, lön och utbildning och deltar gör professorer, arbetarna, målgrupperna (där kommer jag in i bilden hehe), med flera.

Jag halkade in på det här spåret som på ett bananskal och jag hade aldrig ens funderat på att bry mig om min omvärld på det här sättet, men allt ont har något gott och även jag fick upp ögonen för mer än bara mig själv och vikten av att vara med i utvecklingen framåt. Annars stagnerar det ju, eller rentav backar. Det som ligger mig varmast om hjärtat är ju hora/madonna-komplexet som gör att en del människor tycks finna moderskap och sexarbete oförenligt oavsett omständigheter. Men även överhuvudtaget när medmänsklig moral och principiella värderingar kommer i konflikt med varandra, som till exempel när ett statement emot droganvändning blir viktigare än att rädda liv (sprutbytesprogram). Eller när kondomutdelning till sexköparna i Malmö i hiv-förebyggande syfte orsakar rikslarm i media och ramaskri.

Det känns gott att vara med och forma framtiden. Aldrig mer vill jag stå passivt bredvid och titta på. Jag tycker alla borde vara med och engagera sig i något de tror på. Jag tror världen skulle vara en bättre plats då och jag tror att människor mår bra av att känna att de kan påverka sin situation och sin värld de lever i.

Feminismen på 90-talet

2011-11-18T00:50:00.001+01:00

Jag googlar runt lite såhär på natten och hamnade på en newsmill-artikel av Gudrun och Ann-Britt skriver om att felaktiga våldtäktsdomar tjänar ingen kvinna på. Jag håller helt med, och tror, likt som de, att antalet oanmälda våldtäkter vida överstiger antalet falskt anmälda våldtäkter. Men därom går åsikterna isär och kvinnor - utifrån sina erfarenheter - tror oftast på det förhållandet medan män vice versa tror på det omvända.

Utan att veta ett dugg om vem den här Butt är eller vad som hände då eftersom jag var alldeles för liten, så har jag åsikter om de andra delarna. De här kvinnorna skriver flera intressanta saker i den artikeln, och visar på insikter som jag inte ens trodde var möjligt för rabiatfeminister:

Vi menar att det som skeddei målet mot Billy Butt för snart tjugo år sedan måste beskrivassom en rättsskandal där mediedrev, rasism och inte minst enkränkande kvinnosyn ledde till en fällande dom. En dom sombaserades på rasism, bristande kunskaper om nöjeslivets livsstiloch inte minst en fördomsfull kvinnosyn där kvinnor i alla lägenbetraktas som offer. Det faktum att kvinnor i våldsbrottmålväsentligt oftare är offer än förövare har mörklagt det faktumatt det faktiskt finns kvinnor som är beredda att ställa upp påsex mot betalning i form av en karriär i nöjeslivet. Att ungakvinnor går in i relationer med män som är betydligt äldre än desjälva är inte heller någon ovanlig sak.

Vi har ingen initierad kunskapom vad som faktiskt hände på de hotellrum där Billy Butt vistadesmed olika unga kvinnor. Men vi menar att det i domen inte finns bevisför att han begått grova våldtäkter. Han har uppträtt med denmanliga makt som en uttalad patriarkal samhällsordning ger utrymmeför. Han har utnyttjat unga kvinnors beroendeställning. De harlurats att tro på snabba och glamorösa karriärer i utbyte mot sex.Han har uppfört sig svinaktigt och manipulativt och han är inteensam om att som man göra det. Det är avskyvärt men det är inteolagligt.

De håller ju med om att det är kränkande att göra kvinnor till offer i tid och otid. Att kvinnor faktiskt är beredda på att ställa upp på sex mot betalning - mot en karriär eller pengar borde ju göra detsamma. Samt att unga kvinnor finner en hel del fördelar med att dejta mognare karlar. De menar en massa saker, som att de inte vet vad som faktiskt pågått på hotellrummet eller att det skulle skett några övergrepp. Men vad som sker på hotellrummen för oss "riktiga" horor, det har man haft mycket åsikter om i andra sammanhang. Skillnaden är att enligt de så ska det vara lagligt att locka med guld och gröna skogar för att få sex, men dock inte fullfölja sitt löfte. För fullföljer man sitt löfte och betalar med cash så är det olagligt och en del utav traffickingproblemet. Och precis som de säger så är det svinigt att utnyttja unga tjejers önskan om pengar och glamour, men det är inte olagligt, och ska så inte vara. Det är oftast en win-win situation, båda får vad de vill ha och frågan är om någon av de måste tillskrivas rollen som offer eller förövare?

Min uppfattning är att det fanns ett samhällsklimat på 90-talet där könsmaktsordning blev populärt som förklaring till det allra mesta och gav upphov till en slags masspsykos, många red på vågen och gjorde sig karriärer och någonstans i allt detta så fick man även genomslag för sexköpslagen. Män är ju svin och kvinnor är ju offer. Som medel tog man de mest tragiska fallen och bekräftade för alla det som de ville höra.

Visst har män fördelar i många saker. Det har kvinnor också. Men bli inte blind för skogen på grund av alla träden.

Efter ännu lite googlande så ser jag faktiskt att någon annan är inne på samma linje: http://www.newsmill.se/artikel/2010/10/21/var-de-unga-kvinnorna-offer-f-r-billy-butts-k-nsmakt

Och efter ännu lite mer klickande så hittar jag till författarens hemsida samtycke.nu där han bland annat tagit upp fallet den pedofilianklagade familjen. Jag såg självklart också det programmet, och även med all respekt för det svåra jobb som en bedömning är, så är deras ärende inte så lite tveksamt hanterat.

Och så upp igen!

2011-11-17T07:11:00.001+01:00

Högt och lågt, och kastande mellan hopp och förtvivlan. Till och med mina starkaste stöttepelare vacklade i sin tro på rättvisa efter skitbeskedet (ursäkta uttrycket) i fredags. Men just som man trott att systemet nått sin bottennivå så visar det sig faktiskt från sin bästa sida och slänger fram en ny tid två veckor senare. Imponerande! Nu ska det äntligen bli av och vi ska få rätsida på det här. Igen. Jag ser inte fram emot att sitta och höra en massa elaka saker men det är något jag gärna pinar mig igenom för ingen kommer hävda att ett halvår är okej. Någonsin.

Något som tycks glömmas bort är att det är väldigt små barn i sin mest känsliga anknytningsfas som systemet leker med. Jag fick faktiskt en känslomässig breakdown i måndags när jag talade med socialdamen i måndags och ifrågasatte varför de inte gör något, och hon svarade att jo men de försöker, det tar bara tid. Vems tid?! Inte min tid iallafall, och inte barnens, för vi har ingen tid! Vems tid är det ni tar av?! Jag var riktigt ledsen och upprörd, och ställde mest en massa frågor som såklart inte hon kan stå till svars för. Det där med att vara budbäraren är inte alltid en trevlig roll.

På lördagen åkte jag iväg tidigare än planerat för jag behövde sysselsätta mig med något. Jag hjälpte Pye inreda nya lokalerna och sedan mötte vi upp de andra mötesdeltagarna, vi var lite färre men en ny medlem kom och det var roligt. En tjej med stark röst och vilja som jag tror kommer kunna göra skillnad redan med ett helt annat projekt ifråga. Kanonbra! Kvällen spenderade jag med Pye & några andra bekanta, som var med på Pridefestivalen i somras. Riktigt trevligt.

I början på veckan fick jag då det välkomna beskedet att vi fått en ny tid. Sedan var jag iväg på date med en ny bekantskap. Ja, alltså "vanlig" date - en såndär free of charge. ;) Det var fantastiskt roligt, och en välbehövlig energikick efter några känslomässigt turbulenta dagar. Mer om det kanske en annan gång.

Sex som rättighet

2011-11-13T09:34:00.001+01:00

Det är något jag hör ofta. "Sex är ingen rättighet".

Vi är överens om att sex är ett av de mest basala, grundläggande behoven vi har. Jämte mat och sömn. Varför skulle det inte vara en grundläggande rättighet?

Därmed inte sagt att det är fritt att ta för sig. Mat är en grundläggande rättighet för alla. Men det är inte okej att stjäla mat från någon annan. Däremot okej att köpa mat utav den som tycker sig ha ett överflöd. Det går inte att förbjuda människor från att sova. Men vi kan ha åsikter och en del sociala regler om var, när och hur det är lämpligt. ;)

Vill du säga emot mig så påpekar du att utan mat dör du. Visst, du dör inte utan sex. Men de allra flesta mår dåligt. Sex är jätteviktigt för de allra flesta, men ändå så blir många sådär obekväma och skruvar på sig och skäms lite över att det är så. Eller slår ifrån sig totalt; jag ska skulle minsann kunna leva resten av livet utan sex. Om jag var tvungen att betala för det skulle jag göra det. Okej, fine för dig. Jag skulle heller inte betala för sex, jag lever inte under sådana omständigheter och söker inte efter något särskilt som gör att jag känner mig motiverad till det. Jag skulle också kunna låta bli att ha sex resten av livet. Jag skulle kunna sluta äta kött också. Och om det bara fanns kött producerat under dåliga villkor så vette sjutton om jag inte skulle sluta äta kött. Men jag föredrar att helt enkelt vara lite selektiv. Däremot har jag inte krav på att bara äta kött från vilt... Jag kan verkligen inte se att djuren har det särskilt mycket lättare, bara för att det är naturligt, "fritt" och oreglerat. Naturen kan tvärtom vara vidrigare än något annat och jag hade hellre varit en inhägnad kossa än en sönderstyckad kossa. Dock gäller det då att hålla vargarna utanför hägnet, för det är ingen vacker syn när en sådan har släppts in. Men med bra hägn och bra koll på vargflocken kan vi se till att bara omge oss med omtänksamma Lassie-vovvar. Eller vad för sort man nu föredrar. ;)

Jag kan dra det här hur långt som helst, haha. Man bara måste älska mina metaforer, inte sant?

Sitt, Fido!

Hora - för pengarna eller sexet?

2011-11-12T05:54:00.001+01:00

Inatt blev inte allt för mycket sömn för min del, jag ägnade mest kvällen åt att möblera om. Jag har fortfarande ett rum för litet, vilket gör att jag aldrig blir riktigt nöjd. Men det kompenseras utav att jag bor på ett kanonfint och lugnt område, och världens bästa grannar.

Jag kommer ihåg när jag mötte en av mina grannar i trappen, en sådan granne som man mest bara hejar på. Hon drog en förvånad jag rakt in i sin famn och efter en intensiv kramstund så fick jag förklaringen: "Jag såg att dig tillsammans med barnen, och Gud vad glad jag blev!". Människor är så medvetna och bryr sig så mycket mer än vad man tror. Medmänniskor som vågar bjuda på lite jävla medkänsla och värme. Det är ett litet men tight gäng som bor här och känslan är väldigt familjär. Inte så typiskt kyligt svenskt. Kanske ibland aningen för lugnt, men jag trivs med det. Aldrig någon som har några musik-och-fylle-fester, och blomkrukorna för prydnad får stå orörda. Långtifrån en självklarhet. Man känner sig trygg här.

Den fantastiska balkongen är väl också en sak som överväger att lägenheten tycks ha ett rum för litet. Den är ett helt litet extra rum för sig på sommar och de varmare delarna av höst och vår. Den, och så badkaret. Och köket. Ja, egentligen allt, haha. Det är inget fel på det jag har, men jag behöver lite till. ;) Hur som helst, så lämnar jag inte det här i första taget.

Men förutom de grubblerierna så fastnade jag även i tankarna om vad som motiverar en till att sälja sex. Pengarna eller sexet? Jag tänker att det finns många fler skäl, enligt mig i följande ordning:

- Friheten att planera sin arbetstid och det är dessutom mycket fritid (2 timmars aktivt jobb per vecka, om det är stamkunder som inte kräver något mailande & förarbete).
- Möten med människor och deras liv
- Bekräftelsen. Självklart! Uppskattningen för att man gett någon det där som de längtat så mycket efter. Att vara någons livs levande fantasi. Att få 10 mail om dagen, som handlar om att de vill betala för att få uppleva en stunds sex med dig.
- Spänningen, inte som i farlighet - för det anser jag inte att en väl underbyggd datingritual är, utan som i blind date. Det är en nyfikenhet och förväntan inför en ny träff.
- Pengarna. Självklart, igen! Det var också det som lockade FÖRST, alltså själva ingången i att sälja sex. Men efterhand fick det en alltmer lägre aspekt av det hela. Vilket jag tycker nog kan vara bra, men jag vet att andra upplever annorlunda och ser pengarna som den viktigaste och helt okej drivkraftor som i vilket jobb som helst.
- Sexet. Njutningen, spänningen, utforskandet. Både att lära känna mig själv, och att lära känna andra, att lära sig kommunicera, fråga och förklara.
- Kravlösheten, och därmed och också ärligheten i när man faktiskt finner genuin connection och vänskap.

Med få men ack så utmärkande undantag...

2011-11-11T16:19:00.001+01:00

Ty vill man få en tingsrätt inställd räcker det tydligen med att hävda att man vill ha en ny jurist.

Min tro och mitt hopp på systemet fick sig ännu en kraftig törn.

Ännu en lång väntan en ny tid.

Jag har dansat runt de senaste dagarna som en lycklig fågelunge som just funnit sin vingars fulla potential, dagen då ett slutgiltigt verkställande skulle komma till närmade sig. Nu blev jag vingklippt igen.

Någonstans sitter Någon och är väldigt nöjd. Och någonstans i närheten sitter två intet ont anande barn som inte förstår någonting utav detta. De tolkar det bara ur ett barn perspektiv. Mamma var där alltid. Mamma är nu där aldrig. Och barn tolkar alltid situationer som sitt eget fel. Min största rädsla är att de tror att det är något de gjort, eller något fel på dem. För så fungerar barn, barn i skilsmässor och barn till en sjuk familjemedlem. De tar på sig skulden. Jag vill kunna vara där, trösta, svara på frågor, ge de den vardagen de behöver. Utan intriger , utan hat och utan bitterhet. En sak som skrämmer mig att en av dessa två är starkare än den andra, det har alltid varit så. Och den mer känsliga av de två har helt klart påverkats hårdare.

Det finns så jävla många familjer därute i världen som splittras av krig, mord, kidnappningar, ödesdigra olyckor. Behövs det verkligen fler splittrade familjer, med barn som förlorar sina föräldrar och vice versa? Behövs det mer splittrade familjer och sorg i vår värld? Varje splittrad familj är ett misslyckande, och i ett land som vårt ett ännu större sådant.

Intressant är även att pappan nu anlitat hjälp ifrån en av dessa pappa-organisationer, då han anser sig ofördelakigt behandlad i processen; ty han fick ju bara gemensam vårdnad och knappt mer än halva boendet. Dessa föreningar, som alltså hävdar sig stå för barns rätt till båda föräldrarna - namnen till trots - gäller alltså enögt? Och hur skiljer man egentligen ut vilka man väljer att ge sitt stöd till och inte? En viss skepsis infinner sig över något som annars kunde varit en väldigt god och fin tanke. Ungefär lika förvillande som att döpa en rörelse till feminism när man säger sig värna om båda könens lika rättigheter. Val av namn förmedlar självklart associationer och tankar. Människoism, hade inte varit helt fel. Just det - det fanns ju redan: Humanism.

Jag är inte mitt tidigare glada jag. Men jag ska återhämta mig.

För övrigt fick jag idag veta att jag tog högsta betyg på kursen i psykologi. Med motiveringen:

"Trots dina unga år anser jag att du har mycket att ge då det gäller motivationsfaktorer samt erfarenhet för att nämna några aspekter!
Hoppas att du väljer att jobba med människor på indvidnivå för det skulle passa dig utmärkt!"

Glädjande. Tänk om man kunnat få vara riktigt glad också.

Ännu ett bevis för att världen består av BRA människor =D

2011-11-11T10:03:00.001+01:00

Min plånbok som varit på villovägar i ett par månader kom in på hittegods hos polisen igår, och det med varenda krona, kort och papper kvar.

Fantastiskt!

Igår träffade jag en av mina närmaste vänninor - hon som när vi träffades sist ifrågasatte min beskrivning utav mitt Euopakommissionsuppdrag; att "stärka de yrkesgrupper som arbetar med prostituerade och missbrukare" med motfrågan "Vadå, hallickar och langare?". Jag tycker den tankevurpan är helt klockren och jag ler fortfarande varje gång jag ska berätta om det för andra. Hon är hur som helst en av mina allra närmaste och äldsta vänskaper och vi har en helt underbar jargong varje gång vi möts, som den här gången mynnade ut i det underbara konstaterandet att vi känner inga andra som kan vara så djupa och ytliga på samma gång, så som vi. Ingen kan så som hon, hoppa mellan existentiella filosofiska frågor om huruvida tiden är en 3D-illusion till det djupa konstaterandet att blondiner har roligare.

Beviset för att världen är en god plats

2011-11-10T09:59:00.000+01:00

Mina morgnar.

Vid 05.00-något så delar jag och Faster, som de enda vakna, musik med varandra. Mycket av min personlighet, inklusive morgonpiggheten, har jag fått rakt av min faster. På min Pappas sida av familjen är musiken något väldigt starkt och såväl Farmor, fastrar, farbröder och kusiner sysslar med musik i någon form, eller har på annat sätt ett väldigt stort intresse för musik.

Klockan 07.45 ringer en av mina allra mest käraste vänner. Ämnet för dagen är alltifrån gemensamma bekanta till djupanalyser av hur världen egentligen fungerar.

En timme senare gör jag en sammanfattning av gårdagen och den kommande dagen till Mamma, och vi peppar varandra för att orka kämpa vidare, både med långsiktiga planer och dagens sysselsättning.

Efter lite familjär delning av musik, vänskaplig tillgivenhet och moderlig omvårdnad är jag rustad för ännu en fantastisk dag. Har jag sagt att jag är lyckligt lottad? Nåväl, man har de människor i sitt liv som man förtjänar. Och ser jag på vilka som är mig mest tillgivna; så kommer jag fram till att jag måste vara en oerhört god människa ;) Ens val av närmaste säger inte så lite om en person, vilka man identifierar sig med och vilka man ser upp till. Jag känner mig oerhört stolt över att just de, som är så fantastiska, uppskattar just mig. De är förebilder för mig, både som medmänniska och mamma. Och med de omkring mig, blir de även förebilder för mina barn. Och den människorkärleken som de utstrålar och omger sig med är precis och inget mindre vad jag önskar mina barn. Människor som lyfter andra.

Faster och jag är båda väldigt förtjusta i enkla melodier med starka texter som bär hela låten. Griper tag i hjärtat, och gör en känslomässigt berörd som en text på utländska omöjligt kan göra.

Denna morgons melodier står Lisa Ekdahl för:

På samma tema som en melodi jag postade för någon dag sedan.

Tillägnad samma person, och symboliken Våra hjärtan är självklart för de två små som sålts för ditt eget personliga krig.

Till alla er som har åsikter om mitt, och de minas, val. ;)

Den här har ingen personlig anknytning till mig till mig just nu, men visst har jag varit där.

Den nya pedofilsidan

2011-11-07T12:47:00.003+01:00

Som det talas om nu överallt.

Oftast är det de som skriker högst som vill rikta fokus bort från sig själva. Kapten Klännings Syndrom.

Om nazister ligger bakom sidan så är jag rädd att de vill flytta fokus, samt skapa ett stöd för sin egen grupp genom att hetsa människor mot en gemensam fiende. Att framstå som bärare av rättvisans fana.

För övrigt så skulle jag, enligt min förstnämnda teori, ta och kolla igenom vilka som gillar denna sida på facebook. Däri gömmer sig nog en och annan som känner behov utav att förtydliga sitt avståndstagande - och man kan då fråga varför.

Lär era barn öppen dialog och förtroende, och arbeta med att få politiker att förlänga straffen och förbättra vården/behandlingen för de här männen. Enligt http://www.bra.se/extra/pod/?module_...od_show&id=479 verkar kemisk kastrering rätt effektivt. Där finns riktigt bra råd, skapade av pedofiler själva.

Ska man hänga ut pedofiler bör man väl i sådana fall även inkludera "vanliga" våldtäktsmän, men samtidigt så är det trist om samhällets befolkning ska ta på sig rollen som lynchmobb för att samhället inte klarar av att sköta sin bit - dvs skydda från övergrepp. Medeltiden tog slut för ett tag sedan.

Och som flera tidigare sagt - de flesta övergrepp sker utav en närstående, så som farbröder eller den vuxnes bästa kompis, inte främlingar. Jag har själv sett människor i mitt dagliga liv som saknar all form av urskiljning i sitt val av umgänge och inte kan skilja på lämpligt umgänge för sig själv respektive sina barn, och som totalt saknar tentakler för att känna av människor. Jag kan inte annat göra än att föra en tydlig dialog med barnen om vad vuxna får eller inte får göra och inte tala om det på ett sådant dramatiskt sätt att de tror att om de berättar ska de skapa kaos eller göra föräldrarna ledsna och upprörda. Barn vill inte göra föräldrar upprörda, så tänk på att hålla en balans när ni pratar om det. Det viktiga är förtroende och öppen dialog. Inte säga att om någon rör dig då jävlar ska pappa skjuta knäskålarna av denne och andra hatiska åsikter, det skrämmer bara barn från att våga berätta, för tänk om personen som gjort barnet illa är någon som barnet dessutom tycker mycket om, en närstående.

Jag vet också flera exempel på hur man inte ska bemöta barn, när de väl berättar, då jag har exempel från en släkting samt en bekant. Den ena försökte tiga ihjäl det så att barnet skulle "glömma" och den andra försökte istället vinna "fördelar" själv, och vinna sympatier på barnets bekostnad och berättade för alla och envar.

Svar igen =)

2011-11-07T08:06:00.003+01:00

Observera att frågor av personlig karaktär tas via mail petite_jasmine@hotmail.com av hänsyn till inblandade parter =)

Frågor om sexarbete tar jag dock självklart, och gärna, öppet.

För första gången har jag varit tvungen att radera kommentarer, men fortsätt sköta er snyggt så jag kan ha en demokratisk blogg ;)

Nu ska jag sätta mig och svara på mail.

Starkare än du

2011-11-06T08:05:00.003+01:00

Till någon som gjort till sitt livsmål att jag "minsann ska få ångra" mig.

Jag säger samma sak då, som nu, helt enligt lyrics ovan.

Det enda jag kan ångra att jag bjöd på öppet mål.

Men i längden vinner inte hat. Det är min trygga tillförsikt.

Fler kampanjer

2011-11-05T21:27:00.000+01:00

Indien - den största sexarbetarorganisationen i världen

Hur långt har då vi kommit egentligen?

Lördagstankar

2011-11-05T18:07:00.001+01:00

Irländsk kampanj, turnoffthebluelights.ie

Idag har jag mest pluggat för att slutföra ett arbete i skolan som ska in senast imorgon. Inte helt nöjd med att jag väntat till sista stund, men det blir åtminstone gjort - och det kommer bli riktigt bra.

Precis. Bara för att inte du kan tänka dig att arbeta med sex,

innebär det inte att jag inte kan tänka mig att arbeta med sex.

Nu har jag just skjutsat in en fiskgratäng i ugnen och medan jag väntar på att den ska gosa till sig så sitter jag och funderar.

Sexarbete

Jag tänker på varför man väljer att gå samman i grupper. Oavsett om det är en organisation för prostituerades rättigheter i samhället, en kriminell organisation med våld och kriminalitet som förenar, eller en arbetsplats - så förenas man i gemensamma värderingar och strävan. Oftast finns det en anledning till varför man valt just den vägen, och det blir så att man bekräftar varandras erfarenheter och åsikter. Få saker får en att känna sådan gemenskap som att arbeta för ett gemensamt mål.

Sexworkers are human beings not so different to you

Det jag tycker är bra med RA är att Pye till exempel försöker få mig att komma ihåg att inte alla har en så positiv bild som jag av att arbeta med sexuella tjänster. Jag var dessutom aktiv förhållandevis kort tid. Men det som ändå är viktigt, är att RA har arbetare och före detta arbetare från alla möjliga olika former av sexarbete. Från telefonsex till gatan.

Sexworkers are mothers too

Jag är med i RA ur främst ett familjeperspektiv. Självklart baserat på mina egna erfarenheter. De säger mig helt enkelt att det finns viktiga saker att lyfta fram och arbeta med. Jag anser till exempel inte att det finns något motsatsförhållande mellan kommersiellt sex och föräldraskap. Och det är något som är relativt accepterat när det gäller "seriös" pornografi och striptease, telefonsex och andra former av mer (förhållandevis) accepterade former av sexarbete. Jag anser inte att sälja sex per automatik är skäl för att splittra en familj. Sedan att jag själv inte var aktiv särskilt länge, spelar ingen roll. Det är fortfarande självklart något som påverkat mig oerhört starkt, och lämnat ett avtryck för alltid. Och jag anser faktiskt att jag gör skillnad. Jag vet att jag gör skillnad, jag har ju sett resultat själv.

Sexworkers are daughters too

Människans natur är att vilja dela in andra i fack. Det förenklar våra beslut. Att finna gemensamma nämnare. Det är lätt att glömma bort individen. Att även en hora kan kämpa för att hålla ihop familjen. Familjen är inte mindre viktig för henne, som för någon annan med ett annat yrke. En annan sak som försvårar för en individ är människans automatiska sökande efter bekräftelse. Horor har ju rykte om sig att vara opålitliga, sakna omdöme, vara självdestruktiva och hata män. Och så tolkar man utifrån det.

Se på tusan, hon är stolt över sitt liv. Trots eller tack vare? Är det ens intressant?

Jag är inte ett dugg avundsjuk på de människor som arbetar med att bedöma andra människor varje dag. Det är näst intill en omänsklig uppgift att behålla sin objektivitet. Men det skadar inte att försöka.

Sexworkers are brothers too

Och en sista sak nu, medan maten svalnar lite, så måste jag verkligen få bekräfta den gängse bilden av vårdnadstvister som rena pajkastningen. Jag tycker nästan att man borde låta båda parterna lägga fram lika många positiva ord som negativa om sin motpart. Eller iaf, värdera utifrån det. Jag tycker iaf att det är märkligt att till exempel fadern inte yppat ett enda positivt ord om mig hela vägen. Är inte det tecken på en låsning? Borde man inte försöka locka fram en upplåsning genom att begära positiva argument om mig som förälder? Bara en tanke. Jag vet att jag skulle kunna rabbla upp hans styrkor likväl som hans brister. Jag vet allt om hans lik i garderoben, men det betyder inte att allt är nattsvart.

En driven tjej med mål.

Är det något jag lärt mig om människor så är det att människor öppnar inte upp för konstruktiv diskussion av pajkastning. Det som däremot mjukar upp människor är lite simpelt smicker och uppmuntran.

Det var som tusan ;)

Mjo, det frågar de nog faktiskt.

Men vi se där, är hundägare också. ;)

I am a sex worker

Favorit i repris

Svar

2011-11-05T08:35:00.002+01:00

Jag har sparat kommentarerna du skrivit, men på grund utav att utredningen är i ett känsligt läge så kan jag inte svara på de just nu. Det finns saker som du uppenbarligen inte känner till och saker som är på gång.

Om inte socialchefen får till sitt möte med honom nästa vecka, vet jag inte vad jag gör. Det är sista chansen för mig innan vi ska upp i tingsrätten igen så det är det enda jag behöver. Jag behöver hinna träffa barnen en gång innan, dels för att jag önskar inget hellre, men även för att visa hur fina barnen faktiskt är när vi ses tillsammans. Det kommer socialtjänsten också se.

Den lilla individen KAN göra skillnad!

2011-11-04T04:55:00.000+01:00

Nu har jag skrivit mycket om mig själv och min tillvaro på senaste tiden. Jag ska inte göra mig mer långrandig i det ämnet, annat än att tillägga att Uppdrag Granskning i förrgår väckte plågsamt starka känslor och minnen. De, likt som jag, klarade sig tack vare sina goda vänner och starka stöd. Mina tankar går till de som står själva, som av olika skäl inte orkar föra samma kamp för rättvisa i ett trögrott system. Jag hade också glömt bort att det är ordförande i individ- och familjenämnden som är högst ansvarig för LVU-besluten. 30-talet fall blir granskade i detta nu. Socialchefen har redan fått avgå och diverse omplaceringar har gjorts. Finns det en öppning för kommunikation nu? Jag ser att de har sammanträden varje månad. Mycket intressant. Om det är så i alla städer, så känns det som ett självklart ställe för RA att försöka nå kontakt med. Åtminstone ur mitt perspektiv, eftersom de hävdar att de arbetar med socialpolitiska frågor och med vilka insatser, stöd och hjälp som behövs till individer och familjer.

Fru Justitia, här som pinuppa, dock tjuvkikandes...

Jag och de runt omkring mig har försökt vända den här skutan och våra åror har varit klena som tandpetare men nu tycks vi ha fått vind i seglen istället. Jag är evigt tacksam för de underbara själar jag numera har bakom mig på socialtjänsten. Efter att ha läst Socialstyrelsens "Sex mot ersättning" (finns i länklistan till vänster) så har några bestämt sig för att djupdyka i ämnet.

All besvikelse jag känt mot systemet har nu börjat växa sig till ett allt starkare förtroende igen. Det är jag glad för, för systemet är ändå till för att göra gott och jag vill tro gott om människor och samhälle. Det enda jag kan beklaga är all tid som har gått. Alldeles för länge.

Queer och sexig Lady Justice

Nåväl, dags att höja blicken och se längre än till mina egna problem allena.

Jag talade med en vän igår som berättade att RFSL tagit ännu ett tydligt ställningstagande emot sexköpslagen. Jag finner dessvärre inte texten som hon tipsade om som skulle finnas på deras hemsida. Bara denna text från 4 november 2010, Kritik mot sexköpslagen, som även den förvisso är bra. Men det nya ska tydligen vara det starkaste uttalandet hittills, och de poängterar att långtifrån alla sexsäljare är de offer som lagen och stigmat som kommer i dess kölvatten vill göra gällande. Hittade den nu: RFSU var det visst!

Här har vi Justitia klädd som playboykanin

Låt Sverige jobba för att villkoren som sexsäljare jobbar under ska vara de absolut bästa, precis som vi har bland de bästa arbetsförhållandena i världen när det gäller andra arbeten. Låt Sverige bli ett föredöme i arbetsrättsliga villkor och arbete med upplysning, mot stigmatisering, som i HBT-frågor. Låt Sverige stoltsera med att ha världens lyckligaste horor. Landet där till och med ;) horor får respekt, behandlas som människor med lika värde och självklart ska vara en del utav samhället på lika villkor som alla andra. DET, mina damer och herrar, vore något för världens mest jämställda land att skryta om.

Inklusive inkassera för sexuella tjänster

Sexlagar och droglagar

2011-10-30T08:18:00.002+01:00

I dag är har jag visst mycket tankar att dela med mig utav.

En annan tanke som slog mig är nämligen den att många som är mot förbud av sexuella tjänster även är mot förbud av droger, alltså för eget bruk. Och den de som är för förbud är det även mot att droga sig. Båda sidor drar paralleller till droger, men på olika sätt och kommer fram till olika slutsatser i sina resonemang. Den ena menar att sexsäljande är en sorts drog, där man rentav talar i termer som anhöriga, medberoende och återfall. Den andra menar att ett förbud, oavsett ståndpunkt för eller mot droger, dessvärre skadar mer än den ger nytta och att missbruk härrör ur sociala problem, och att ett förbud har väldigt liten effekt på vilka som blir missbrukare. Själv är jag inte så insatt, och kanske det är därför jag väljer den automatiserade, inlärda hållningen att ett förbud är det bästa. Det är åtminstone min inställning idag.

Men om det verkligen är så, att ett förbud förvärrar för de som är missbrukare, så bryr jag mig faktiskt mindre om de som 'brukar' droger. Det är de som lever destruktivt jag vill rädda, och om ett drogförbud inte fungerar förebyggande, eller fungerar dåligt, så ser jag ingen nytta med lagen. Jag tänker på de som testar, och sedan inte kan sluta.

Jag kan själv inse att debatten om droger också är väldigt polariserad många gånger. Antingen är man för, eller så är man emot.

Lagar kan ju såklart även ha en normerande effekt, det här får man göra och det här får man inte göra. Men det måste ju finnas mer än bara moral bakom, jag tänker att lagar måste ha en önskad effekt.

Sedan anser inte jag, vilket jag skrivit om i andra inlägg, att droger och sex är samma sak. Sex är något som är lagligt att få och ge gratis, och alla är rörande överens om dess positiva effekter.

Droger däremot är åtminstone konsekvent förbjudet (utom som medicin - ordinera sex? Haha). Det spelar ingen roll hur gratis drogen är, det är iaf förbjudet. Och man är inte alls överens om positiva effekter.

Jag tänker att kan det vara lagligt gratis och man dessutom valt att ha en väldigt integritetsskyddande och frisinnad syn på det överallt annars så borde det inte vara olagligt med en marknad för det.

Det känns som att sexarbetare är den sista stora sexuellt förtryckta gruppen (homo, trans, och diverse fetischer) och dessutom kanske den mest stigmabetyngda gruppen av de alla.

Möjligen att pedofiler har det snäppet värre, men det är en helt annan diskussion. Även om vissa vill blanda korten även här; jämföra vuxna människor med barn, vilket skulle få människor att slå bakut i de flesta andra sammanhang...

Den ständiga frågan om "fri vilja"

2011-10-30T07:00:00.002+01:00

Jag hittade ett blogginlägg idag där skribenten uttrycker alla de klassiska fördomarna om trasiga själar, ondsinta sexköpare och missbruk.

Att sälja sex kan vara högt och lågt, och självklart beroende på vilka grundförutsättningar vi har. Är du en trasig själ och saknar förmåga till gränssättning och förmåga att välja dina vänner med omsorg, så kan det bli destruktivt. Men det gäller dessvärre även gratis sex.

Att köpa eller sälja sex är en moralfråga, och många är emot det av principskäl eftersom de vill värdera sexuella handlingar högre än pengar. Vissa handlingar och tjänster ska vara gratis, för att kännas 'äkta'. Som att gratis är en garant för fri vilja och att ta betalt ett bevis på motsatsen. Jag kan älska att måla, och skriva. Men kan jag även få betalt för det är det ännu bättre. Det betyder inte att mina texter vore mindre passionerade för att jag får betalt för att skriva de.

Ibland lyckas jag trycka så att texten blir överstruken med en färg och jag vet inte hur jag får bort det, men hoppas det går att läsa ändå. En inblick i min märkliga gårdagskväll tänkte jag bjuda på.

Igår var jag och bowlade med några stycken. För första gången på länge så stötte jag under kvällen på den typen av umgänge som exet rör sig i. Halvkriminella wannabe-gangsters och de helysteriska dramatjejerna som följer i deras koppel. Många av de här grabbarna, oftast med invandrarbakgrund, har en taskig attityd emot tjejer. Fast de skulle de själva aldrig erkänna, det är ju tjejerna som är problemet. Vissa tjejer tilltalas utav smångangstertypen och vissa killar av gangsterlojaliteten. Visst kan han vara en god vän, men en bra människa kan man ändå inte hävda att han är. Eller det beror på vad man tycker ger avdrag på en persons goda karaktär, men normalt sett så skulle inte aggressivitet och våldsamhet - i synnerhet mot sin flickvän - gå hem. Men här har man enats om att tjejer förtjänar den skit de får, och att de alltid ska hålla varandra om ryggen om något händer. För han är ju egentligen en bra kille... Hon måste ju ha gjort något för att förtjäna det. När det egentligen handlar om en genomgående osynd människosyn och ett kortsiktigt konsekvenstänkande, som kommer till uttryck i de flesta sammanhang i deras liv, och de har alla diverse våldshandlingar i CV:t allihopa.

Jag har en jobbig känsla utav att "låt mig vara ifred", av att stöta på hans bekanta. Och att jag vet sanningen om vem han är. Men det är inte mitt uppdrag att informera om det, inte minst med tanke på ovanstående och de lojalitetsprinciper som följer den typen av människor. Den här typen av människor har dessutom stora problem att handskas med sig själva och finner gärna objekt att agera ut mot, så jag ligger lågt.

Den ena tjejen var så märklig när hon utbrast att jag ska vara så nöjd med valet av far till mina barn eftersom han är en av 'vår hemstad's snyggaste killar. Och det trots att hon själv var uppenbart medveten om vad han går för. Men den här typen av tjejer gillar ju trasselsudd också. Det är inte direkt som att han är särskilt svår om nu någon tjej velat ha honom. Men han är som hon nog inser själv inget pojkvänsmaterial direkt. Han är en god vän om man tilltalas av smågangstertypen, och sålänge man tycker likadant som honom. Men han är en usel pojkvän, riktigt usel.

Jag kommer alltid stöta på människor som inte är "min typ" av människor. Men jag måste ändå säga att jag är ovan vid den känslan, då min första impuls när jag möter nya människor är att älska dem. ;) Jag är så himla glad i människor, men drama betackar jag mig för.

Jag trivs i min situation i livet överlag. Och jag vet inte om jag hade räknat med att älska alla? ;)

Jag kan inte få med mig hela världen. Å andra sidan har jag inte mött någon som vågat säga något negativt face too face. De var tvärtom jättegulliga och rara mot mig - dock inte mot varandra, de bråkade och gapade på varandra och till på köpet mitt ibland en massa människor. Drama. Den enes pojkvän var fräckt nog aningen för rar när flickvännen vände ryggen till, men jag avstyrde vänligt men bestämt. Fascinerande att studera dessa människors beteenden.

Jag undrar också varför jag blir i så känslomässig obalans av att stöta på de här människorna, men det är nog mest rädslan att bli misstrodd. Jag gör ju faktiskt mitt bästa för att vara en bra människa, och då är det inte kul att inte räcka till. Men det här är inga människor jag skulle välja att ha i min vänskapskrets.

Så trött, men försöker ändå förmedla lite tankar

2011-10-27T18:42:00.001+02:00

Jag drar hela tiden paralleller till vad jag fått uppleva och lära, både av egna erfarenheter i sexbranschen och ännu mer av andras, alla de jag fått kontakt med. En del som jobbar dolt, som en fetisch och extra krydda i deras tillvaro. Andra för överlevnad. Men alla har det gemensamt att ingen vill bli kallad offer. De "olyckliga" vill inte bli kastad tillbaka till vart de kom ifrån och börja om där de var.

Jag glömmer inte de thailändska tjejerna från massagesalongerna jag mött. Som berättar om friheten de vinner i och med sin chans att de tagit sig till Sverige. Studier åt sina barn. Bättre standard när de kommer hem. Men nu vill man slå hårt mot salongerna. Är det moralpanik? Rädd för att globalisering ska leda till lönedumpning? Man vill hävda att det handlar om att man vill göra det rätta. Rädda tjejerna. De tjänar mer än årslön för inget jobb alls på en massagesalong i Sverige. Säg fem herrar om dagen, happy ending, de delar med Mamma-San och får behålla 100 kr. Det innebär 20 arbetsdagar för att komma upp i medelårslönen i Thailand. Prata med tjejerna, hör deras story. Innan du drar undan det som kommit att kunna bli deras räddning, och chans till förändring.

Jag fick kontakt med en tjej som jobbar med obduktion. Hon berättar att hon känner igen sig i min stigmatisering, samhällets rädsla och avståndstagande. Ifrågasättandet. Det är skrämmande.

Och det är skrämmande hur människor resonerar om sexualpolitik som att det är någon slags evolutionsenlig utveckling. De pratar i termer som att "gå tillbaka till" eller "utvecklas till". Det jag däremot insett är att vi det inte var så länge sedan vi hade helt andra (?) värderingar, och att det är naivt att tro att sådant försvann (knappast) i och med diverse revolutioner, politiska, materiella, tekniska... Vi är fortfarande samma folk, då med gröten i trätallriken - nu med pommes fritsen på porslinet. Det är när vi slutar ifrågasätta och tror att vi nått "mål" (sanningen) som vi verkligen bör fundera. Utveckling når aldrig mål, det är en ständigt pågående process, pendlande mellan vad som är bäst under olika tider och förhållanden...

Det enda vi alla önskar är att få förverkliga oss själva. Låt var och en finna sitt eget kall.

Själv måste jag balansera mellan det jag tror på, brinner för, hur ska jag kunna ignorera allt jag sett, hört och lärt mig under det senaste året? Alla dessa kvinnor - och män - som råkar så illa ut? Jag kan omöjligt bara lämna alla dessa människor åt sina öden och alla människor som fortsätter kämpa därute för de.

I den andra vågskålen har jag rollen som mamma. Mina barn, de som jag tror på och brinner för. De som jag burit inom mig och haft våra hjärtan slå i takt i min kropp. Undermedvetet glömmer de aldrig ljudet av mina hjärtslag, som de hade tätt intill sig i 9 månader. Jag glömmer aldrig hur det kändes att bära deras små kroppar inom min kropp, och leva dygnet runt så bokstavligt sammanvävda i en enda kropp. Inte var vi alltid överens, om när matdags var eller när det var natt respektive dag. Våra kroppar har varit en, det kan ingen ta ifrån oss. Det har vi för alltid gemensamt. Och alla vakna nätter, alla tusentals blöjbyten. Alla klingande barnskratt, alla sovstunder tätt intill, alla sånger och allt dansande. Alla framsteg, ett efter ett och ibland alla på en gång.

Jag ger inte upp det jag tror på, de förtjänar oändligt mycket kärlek, värme och uppmuntran från ingen mindre än deras egen mor. Det är obytbart, oersättligt. Jag har laddat upp med kärlek i 1,5 år.

Varför är det så viktigt att förena alla mina sidor i den här bloggen? För att visa att en hora är mer än bara en abstrakt löpsedelsrubrik. Där bakom döljer sig en hjärna, ett hjärta och en själ. Planer, drömmar, mål, Beslut och önskningar. En mamma, en dotter, en syster. En student, en arbetare, en älskarinna, en kvinna.

Inte en fallen kvinna. Inte ett offer. Utan en invidid. Med tusen skäl till varför, utan några enkla svar med ratio mellan olika statistiska paralleller.

Ett öde, som ditt.

Jag är trött idag. Och det jag vill säga är så oändligt mycket klokare tankar än det jag lyckas printa ned och förmedla hela vägen fram idag. Men försök se vad jag försöker säga. Läs igen och se bakom. Vad försöker hon säga egentligen?

En liten paus

2011-10-21T07:32:00.001+02:00

Jag tar en liten paus ifrån bloggen ett tag.

Det händer mycket nu, i mitt fall med barnen och jag kommer inte ha tid att pyssla lika mycket med den här aktivismen, då min hjärna kommer vara fokuserad på andra saker. Men informationen och tankarna kring allt detta finns kvar i bloggen och har jag möjlighet kommer jag fortsätta att svara på frågor som skickas till mailen. Jag har varit slarvig med det också den senaste tiden och ber er ha överseende. Intervjuer och liknande i mån av tid. Det känns fortfarande väldigt viktigt att finnas här för att nyansera bilden. Rör det frågor där du på grund utav ditt sexarbete har hamnat i kläm med myndigheter så finns jag att kontakta och lotsa dig vidare till kunniga personer, självklart även om det gäller att du behöver råd med andra saker, eller bara att ha någon att bolla med. Jag har även länklistan till vänster där du finner länkar till bra råd och information.

Kram från allas eran PJ

Avslutar med att lägga in detta som jag skrev på flashback, om sexarbetar- och HBT-rörelsens eventuella samarbete, och det intressanta svar som jag fick:

Jag umgås för lite med HBT-folk för att ha en allmän uppfattning. Vad jag märkt är HBT överrepresentaterat inom sexarbete dock. Så många från oss känner tillhörighet med HBT. Själv är jag bi, och det är tydligen en stor överrepresentation med just bisexuella bland just tjejer till exempel. Man kan tänka sig att bryta en sexuell norm gör det enklare att bryta en annan.

Även så tänker jag att långt ifrån alla i PRIDE-tåget är särskilt förtjusta i varken SM eller Fi eller andra som deltog i tåget. Jag tror även att många ser fördelarna med vad RA gör, även om vi kanske inte är överens om allt. Att RA har en unik position att nå ut till sexarbetare som ingen annan, det kan du inte förneka. Med ett bra samarbete med myndigheter och politiker så kan vi hjälpa istället för att stjälpa. Du behöver inte ens diskutera sexköpslagens vara eller icke vara för att inse vad RA's kontaktnät innebär.

Du ser inte personligen några samband mellan alla de mytiska föreställningar och fördomar om HBT som finns och funnits? Med den skillnaden, enligt dig, att samma föreställningar som en gång gällt/gäller HBT bara är nonsens medan om vi applicerar det på sexarbete så är det solklar sanning och logik.

Vet t.ex. en lite äldre man som berättade att ingen idag vill prata om det som han fick lära sig när han växte upp, dvs att homosexuell var synonymt med att vara pedofil. Ofta framställde man det nämligen som samma sak, och använde retorik som liknar den mot prostitution idag, där man påstod att homosexulla mådde dåligt av sin läggning och att äldre män utnyttjade yngre pojkar. En feminist som jag har stor respekt för skrev en gång:

Citat:

Jag menar: Homosexualitet är fortfarande oerhört stigmatiserat i stora delar av världen. För att kunna leva ut sin dragning till folk av samma kön som man själv så måste man antingen sakna barriärer eller ha mod nog att överskrida dem. Jag tänker mig att det är lite som att vara prostituerad faktiskt. Att döma företeelsen efter omgivningens reaktioner är att resonera i cirklar. Det är ju inte bögarna och flatorna det är fel på, det är oss. Anledningen till att de mår dåligt är inte att handlingen i sig urholkar själen. Anledningen till att de mår dåligt är att omgivningen inte är tillräckligt tolerant mot det de är och gör.

Rättsfall i EU-domstolen

2011-10-16T00:16:00.002+02:00

Jag fick lite feedback på det jag skrev i förra blogginlägget.

Fri rörlighet för personer, kapital, varor och tjänster.

"För att underlätta fri rörlighet i EU/EES-området ska medlemsländerna i EU/EES-området ska medlemsländerna ta bort tung och onödig byråkrati, förenkla administrationen för tjänsteleverantörer och stärka tjänstemottagarnas rättigheter."

EU-fördragets regler om fri rörlighet för tjänster omfattar i grunden alla typer av tjänster som utförs mot ersättning. Enskilda medborgare och företag ska kunna erbjuda och utföra tjänster i andra medlemsländer på samma villkor som det egna landets medborgare och företag.

Villkor för att få stanna i ett land längre än 3 månader (jag tänker på rikslarmen i media som blev nyss):

bedriva ekonomisk verksamhet som anställd eller egenföretagare;

ha tillräckligt med pengar och en sjukförsäkring så att det mottagande medlemslandets socialskyddssystem inte behöver betala ut socialt bistånd till denna person under hans eller hennes vistelse. Medlemsländerna får inte fastställa ett belopp som ska anses utgöra tillräckliga tillgångar, men de bör beakta den berörda personens individuella situation.

Ett fall har redan varit uppe i EU-domstolen, där sexarbetarna fick rätt:

Fallet Jany/C-268/99, 2001

Domen säger bland annat att sexarbete räknas som egenföretagarverksamhet, förutsatt att företagaren utövar sin verksamhet enligt vissa villkor, samt att fri rörlighet inkluderar även inkluderar sexarbete oavsett om det anses omoraliskt eller inte:

Prostitution som egenföretagarverksamhet kan anses vara en tjänst som tillhandahålls mot vederlag och omfattas därför av dessa båda begrepp.

- utan att vara i underordnad ställning när det gäller valet av verksamhet och arbets- och lönevillkor,

- på eget ansvar, och

- mot betalning som i sin helhet och direkt utges till den prostituerade.

Det ankommer på den nationella domstolen att mot bakgrund av den bevisning som lagts fram i varje enskilt fall fastställa huruvida dessa villkor är uppfyllda.

Det kan inte bli tydligare. Och huruvida sexarbete skulle vara något slags undantag på grund utav att det skulle vara omoraliskt eller något slags brott mot allmän ordning och folkhälsan har redan avgjorts i ovanstående fall.

Att Kanadas högsta domstol förra året dessutom kom fram till att lagarna mot sexarbetare och bordeller strider mot landets grundlagar och mänskliga rättigheter genom att göra sexarbetarnas liv otryggare, borde få andra att också fundera på om ett förbud skyddar eller skadar. Som så många gånger förr, så hävdar jag och många med mig att det inte är sexarbetet i sig som är problemet, utan helt enkelt stigmatiseringen. Varken pengar eller frivilligt sex är skadligt. Det våld som förekommer i samband med sexarbete kommer oftast inte från kunderna själva, utan från prostitutionsmotståndare; att rättfärdiga sitt våld mot 'horor' för att de är just horor och inte riktiga kvinnor, inte människor.

Att förresten kalla en kund eller annan som våldtar en prostituerad kvinna för kund är lika kränkande som att kalla en som rånar en butik för en kund. Han är lika lite en kund som en som rånar enbutik.Han är ingenting annat än en våldtäktsman.

Att kalla alla sexköpare för våldtäktsmän ärdärför lika idiotiskt som att kalla alla kunder i en butik förrånare.

Om en butik förbjuds att ha något som helsträttigheter att värja sig och skydda sig mot rån så kommer denbutiken att utsättas för betydligt fler rånförsök. Likadant ärdet med sexbranschen. Visst kunde man slå igen butiken, men det görinte att rånarna försvinner, utan de söker bara nya byten.Våldtäktsmännen försvinner inte, utan söker sig bara till andralätta arenor. Rånförsök kommer inte att kunna förhindras, detligger i vissa människors natur att försöka ta för sig av vad sominte är tillåtet. det vi däremot kan göra, är att försökaarbeta med de sociala mekanismer som skapar rånare för att minskasamhällets produktion av sådana, samt se till attsamhällsmedborgarna inte är öppet mål utan kan skydda sig.

Och att lagstiftning och reglering inte kan förbättra villkoren för sexarbetare är en lögn; antalet upplösta brott mot sexarbetare ökade markant när man i Liverpool började prioritera övergreppen som de hatbrott de faktiskt är. Och likaså att anti-trafficking inte går att driva i samarbete med sexköparna själva; när man i Turkiet upprättade en akuttelefon mot trafficking så har det visat sig att nästan alla tips som kommer in är från sexköparna själva.

Laura skriver om statistikmissbruk när det gäller människohandel för sexuella ändamål (trafficking) på sin blogg: http://www.lauraagustin.com/migranten-som-resenar-laura-agustin-i-arena

Rätten att sälja sex i Sverige en EU-fråga

2011-10-15T12:10:00.000+02:00

Och Sverige, De fallna kvinnornas land, fick böja sig.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/eu-prostituerade-kvar-i-tre-manader_6541223.svd
http://www.expressen.se/nyheter/1.2587638/eu-prostituerade-far-jobba-i-sverige

Polisen motiverar sina utvisanden med att kvinnorna är oärliga.

Jagbegriper inte mig på uttrycket att leva "på ett oärligtsätt" som motiv. Mot vem då, för det första? Vem försöker de räddafrån deras oärliga leverne? Och får man slänga ut mytomaner föratt de är oärliga av sig? Eller otrogna kanske? Och sen när är det okej att blanda insina egna värderingar vid rättsliga åtgärder? Beslutet påverkar tyvärr inte Thaitjejers rätt att stanna, och dem är ju många.

Jaghar noll och ingen koll, men kan rätten att få sälja sexuellatjänster (inklusive rätten till ett kundunderlag, vilket man juförbjudit i Sverige) bli en EU-fråga? Det här med fri handel,liksom ;)

Attandra ska villkora mitt sexliv, hur jag har rätt att välja ut minasexpartners och vilka kriterier jag har rätt att ha när jag väljerdem, det tycker jag är ett övergrepp på individens personligasfär. Om jag vill ha pengar som ett av mina kriterium i mitt urval,så är det mitt personliga val.

Attvillkora under vilka premisser människor ska få göra sitt urval avsexpartners borde väl ändå bryta mot någon slags mänskligarättigheter-konvention.

Socialstyrelsen: Barn som lever med föräldrar som säljer sex

2011-10-15T10:09:00.002+02:00

Jag har pratat om det här förut. Socialstyrelsen kom i mars i år med utbildningsmaterial som riktar sig till bland annat socialtjänsten, kort sagt alla som på något vis kommer i kontakt med människor som har tagit emot ersättning för sex. Några av de viktigaste citaten ur kapitel 5, Barn som lever med föräldrar som säljer sex, och läs gärna hela här:

"Kvinnor och män som säljer sexuella tjänster
har mycket varierande livsvillkor och omsorgsförmåga, och därför är det
också problematiskt att inkludera prostitutionserfarenheter som en riskfaktor i sig själv."

Inget att tillägga, det är så tydligt det bara kan vara.

"Socialstyrelsens lägesrapport från 2007 beskriver ett brett spektrum av
villkor och former för prostitution utifrån intervjuer med personer som
har erfarenhet av att sälja sex. När det gäller olika former av prostitution
finns det personer som säljer sex tillfälligt eller kombinerar det med andra sysselsättningar, studier eller sjukpension, medan andra ser det som
sin huvudförsörjning. Det finns personer som säljer sex som s.k. eskort,
som också kan innefatta mer än sexuell kontakt genom “autentisk” social
och personlig service, t.ex. att bistå vid shoppingrundor, vara sällskap
vid lyxiga societetstillställningar, vara resesällskap (se även Bernstein
2007). Vissa personer uppger att de med pengar som viktig drivkraft säljer sex i egen regi, är fria från missbruk och inte upplever psykisk ohälsa."

Att gå på gatan med nålar i armarna är alltså inte alltid med i arbetsbeskrivningen som sexarbetare.

"Mellan ytterligheterna fullgott och klart bristfälligt föräldraskap finns en gråzon som gör att man i en bedömning behöver
ta hänsyn till kompenserande faktorer i barnets eller familjens nätverk"

Jag är som sagt lyckligt lottad med ett fantastiskt nätverk, som jag byggt upp just för att jag alltid vill ha de bästa råden och rönen som finns. Därmed inte sagt att jag är osjälvständig i mitt föräldraskap, utan bara helt enkelt ödmjuk inför den kunskap som finns.

"Det är inte förälderns prostitutionserfarenheter i sig,
utan omständigheterna
i det enskilda fallet, som
avgör om det finns behov
av insatser för barnet"

Socialstyrelsen skriver detta om och om igen, så det går inte att missförstå budskapet.

"Föräldrar med prostitutionserfarenheter är ingen homogen grupp och
konsekvenserna för deras barn kan därför variera. Det går därför inte
att identifiera särskilda tecken hos barn som lever med föräldrar som är
involverade i prostitution. "

Ännu ett förtydligande, och ett mycket viktigt sådant.

"De tre prostitutionsenheterna ansåg t.ex. inte att barnavårdsanmälningar ska göras per automatik när en person som säljer sex har
minderåriga barn. Prostitutionen behöver inte betyda att barnet far illa"

Prostitution är inte skäl för att göra en anmälan. Och ännu en upprepning. Börjar det gå in?

"...exempel på när man ansåg att barn
far illa. Ett sådant exempel var om prostitutionen bedrevs i hemmet och
barnet kom i kontakt med kunderna. Ett annat exempel var om barnet
lämnades utan tillsyn, och i övrigt inte fick grundläggande omvårdnad
och omsorg."

När jag sålde sex var jag till och med flera mil bort från vårt hem, och mina barn. Som alltid så är jag ambitiös i det mesta jag tar mig för och tänker stora marginaler.

"Grunden för ett samtal är att inte döma och att visa föräldern respekt
(Socialstyrelsen 2009d). I detta sammanhang är det viktigt att framhålla
att det inte är prostitutionen i sig som avgör om en förälder kan tillgodose
barnets behov eller inte"

Hur övertydlig kan man vara? ;)

En del myndighetspersoner verkar tro att de minsann inte är dömande och att de är öppensinnade i sina samtal med mig bara för att de inte nedlåter sig att använda ordet Hora (men väl det minst lika illa offerordet prostituerad, trots att jag ber dom använda ordet eskort) eller (öppet) säger att det jag gör/gjort är vidrigt. Det är alltså så långt deras respekt och tålamod kan sträcka sig. Men vill man ha ett seriöst öppet bemötande så kopplas deras reptilhjärna och magkänsla på och de får svårt att dölja sin avsmak och dömer mer än gärna ut allt som har med sexarbete att göra, drar sig inte för att säga hur dåligt de tycker att det är och alla som tar emot ersättning för sex måste ha någon slags psykisk störning. Man återger till exempel mina ord med tydlig sting utav sarkasm när man i utredningen skriver "sina så kallade 'dejter'".

"Det handlar om att
ta reda på under vilka villkor föräldern säljer sex, hur det yttrar sig och
hur det påverkar det enskilda barnet."

Det kräver att man klarar av att se att sälja sex kan ta sig många former, och kanske rucka på invanda och tvärsäkra föreställningar.

De säger glasklart och tydligt att:

"Avgörande för föräldrars förmåga är alltså inte (Socialstyrelsens egen fetning av ordet 'inte') om en förälder är involverad i prostitution eller inte, utan hur för-
äldern kan tillgodose barnets behov."

Så tydlig kan man vara ;)

Mobiltelefonen försvunnen

2011-10-12T20:05:00.003+02:00

Jag satt och klickade med mobilen alldeles strax innan min buss hem kom, då batteriet tog slut. Jag tror att jag måste lagt den i fickan, i värsta fall lade jag den bredvid mig i brådskan då jag skulle samla ihop mina kassar efter min shoppingtur. I annat fall har den trillat ur fickan på bussen och då kan jag bara hoppas att någon vänlig själ hittat och lämnat in den. Jag får gå till deras kontor och fråga imorgon. Tills min telefon blir återfunnen, eller i värsta fall inskaffar en ny, så får det bli mail och facebook. Jag har egentligen avslutat facebook, men går tillbaka så att folk kommer åt att nå mig. Det känns alltid som att hela världen faller samman när alla nummer försvinner, men livet brukar alltid börja rulla så småningom ändå.

Lite som att bygga upp relationen med barnen. Allt jag vill är att gå vidare, lämna detta bakom oss och börja leva vår vardag i lugn och ro. Låta mig återfå tron på systemet i vårt land. För jag vet att jag är hård, men jag nämner även allt gott, exempelvis den senaste socialsekreteraren. Människor med engagemang och hjärtat på det rätta stället finns. De dåliga är undantag, men dessvärre går det illa när de tillåts få spelrum. Min nya socialsekreterare är otroligt rar, hon är verkligen mån om barnen. Lika frustrerad som jag över situationen, men de står som sagt handfallna. Själv är jag orolig för tiden som går och hur det påverkar barnen. Jag försöker tänka att även adopterade barn växer upp och blir fantastiska och starka individer, trots tuff start på alla de vis.

Och att bero på barnen så mailade jag Federley, om hur jag anser att sexköpslagen förvärrar situationen för människor med erfarenheter utav att sälja sex. Framför allt förstärker fördomar. Med mitt eget fall som paradexemplet. Han svarade nästan på en gång, och frågade om han fick publicera det på hans blogg. Självklart, det är viktigt att låta de fallna kvinnorna höras (jag kallar i mailet Sverige för de fallna kvinnornas land haha, på grund utav den enögda synen som buntar ihop alla kvinnor till offer, eller åtminstone några som det måste vara något slags mentalt fel på). ;) Och ju fler som har uppsikt över hur vårt (mitt och barnens) fall fortlöper, desto bättre. Allt får inte ha hänt förgäves. Det här får inte hända igen. Och inte bara i fall där sexarbete är inblandat. INGA barn, ska behöva mista sina föräldrar, sina nära och kära och sitt hem som mina har gjort.

Igår var jag iväg på yoga och på kvällen gick vi dit igen och gjorde lite core. Det var längesedan jag var iväg på gruppträning, men jag tyckte det var väldigt roligt och märkte att jag har saknat det. Idag var det studier, sedan skulle det blivit en sväng till Stockholm och IKEA för att inhandla lite till RA's kontor, men Pye sjuksrev sig ;). Jag tänkte sova kvar i lägenheten i stan sedan, jag har märkt att jag studerar faktiskt bättre där. Att bero på det, så träffade jag trots allt tidigare nämnda GBG-kvinnan, och vi gjorde intervjuen där, eftersom RA's lokaler inte är iordninggjorda ännu. Jag har beställt hennes radiodokumentär "http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197792691Under stjärnorna i Malmö", finns som ljudbok på adlibris.

Låt oss prata allvar för en stund

2011-10-10T21:02:00.000+02:00

Jag har hållit en låg profil angående min situation med barnen, och bara i korta drag då och då gett en förklaring, kompletterat med någon enstaka hint då och då för de som redan känner till det mesta. Anledningen till att jag inte skriver mer om vad som händer och vad jag tänker eller känner kring det är för att jag inte vill att det här ska vara en blogg som går i moll. Min privata situation är en sak, och bara en del utav mitt brinnande engagemang för de orättvisor jag fått upp ögonen för. Att kvinnor fortfarande måste kämpa för att bevisa sin moral och sin trovärdighet kontra sitt sexuella leverne. Att en förälder måste bevisa sin lämplighet som förälder, eller som Pye uttrycker det i RFSL's bilaga; att en förälder som arbetar med sex i någon form snarare ses som någon man möjligen kan tolerera som förälder, hellre än att faktiskt helt rättmätigt accepteras. Jag har fått lära mig, och fått bekräftat utav de som jobbar med det här, att Sverige har oförlåtligt stora brister när det gäller myndigheters hanterande utav barns relationer med sina föräldrar. Det vill säga vårdnadsmål och omhändertagande. Att myndigheter kan stå handfallna i månad efter månad och ta ifrån barn och föräldrar tid som aldrig går att ta igen. Jag har missat 1 år och 3 månader utav mina barns liv, då jag förpassats ut i yttersta periferin. De senaste 3 månaderna, trots rättsligt beslut, har jag uteslutits helt och hållet. Samma sak hände i två månader förra hösten. Vad skiljer detta från regelrätt kidnappning? Varför prioriteras inte vårat förenande mer?

Jag väljer att inte skriva om det som plågar mig, jag väljer att tänka framåt. Jag ägnar mina dagar åt att kämpa på. Och inte minst förbereda. Förförra veckan fick jag klartecken utav socialtjänsten att jag ska få se mina barn både enligt det schema som upprättats samt att, helt i enlighet med domen, få ta igen de tider som förstulits oss retroaktivt. Jag var rädd för dubbel bestraffning; dvs att jag skulle både missa den tid som förflutits samt att barnen och jag inte skulle få, som domen säger, ta igen det vi missat. Men socialtjänsten svarade helt tydligt att de tänker att det är en självklarhet, vilket skulle resultera i att barnen skulle vara hos mig 3-4, ibland 5, dagar i veckan med omedelbar verkan. Det första jag gjorde efter den största glädje jag kännt på över ett år; var att gå hem, köpa nya saker och kläder till mina barn som blivit så mycket större sedan jag hade de. Jag möblerade om, planerade. Kändes nästan som att vänta på hemkomsten från BB. Besvikelsen kom som en bomb. Pappan vägrar. Han ställer nya krav, nya ultimatum, nya motsträvigheter. Det blev ingen återförening. Hur är det möjligt? Jag bollar med socialtjänst, men de kan ingenting göra. De har, helt enligt pappans önskemål, bytt ut all personal han önskat, bifallit alla hans krav och önskningar men det räcker inte. Att de inte inser att han kommer fortsätta hitta fel och brister, han kommer aldrig anse att nu är det bra. Och samtidigt saknar han all form utav insyn i sitt liv; lever livet likt en mussla och ingen har någon aning om vad som händer i barnens liv. Vad händer inom den familjen, dit ingen har tillträde? Jag lever mitt liv med öppna kort, jag döljer mig inte, min blogg och jag försöker inte framstå som mer proper än jag är. Jag är, och har alltid varit, omgiven utav många människor. Turligt nog för mig i mitt fall råkar jag ha god kontakt med människor i barna- och människovårdande yrken som hela tiden har och alltid kommer finnas i mina barns liv. Om man nu misstrodde mig och min förmåga, hur kunde man då inte se dessa kompletterande människor? Alternativt ge mig den chans som förvägrades mig, när jag likt matadoren i Ferdinand bad de göra vadhelst de än ville med mig, jag gör vad som helst, bara de inte tar mina barn ifrån mig. Svaret var ungefär lika ignorant som Ferdinands; en klapp på huvudet och de svansar ut därifrån, nöjd med situationen som den är. Lämnad i ett helvete, och brinnande inferno inombords, lät de mig klara mig bäst jag vill. Utan barn, för där hade jag förverkat min rätt. En prostituerad står inte högt i kurs. Vänligen återkom när du kommit på bättre tankar, så ska vi överväga benådning. Men mitt denna maktkamp står barnen. Som skiter fullständigt och innerligt i de vuxnas moralpanik, allt de vill är mamma.

Jag har ett starkt rättspatos, en stark moral om vad som är rätt och fel. Någon kan protestera och säga att en "hora" saknar moral. Jag vill då kontra med att vem är du, att tala om moral, med din människosyn? För mig handlar moral om att inte skada andra. Jag blir alldeles matt när jag ser dessa brister. Jag som är stark, orkar knappt. Alla dessa som inte orkar? Som inte har samma stöd som jag turligt nog haft?

Jag skulle vilja påstå att det värsta som kan drabba ett barn, i synnerhet små barn, är att mista en förälder. Ändå kunde myndigheter, i Sverige, storma in som ena jävla (ursäkta språket, jag svär normalt sällan) SS-soldater och rycka barnen ifrån sitt hem, sin mamma och alla andra vuxna tryggheter. Utan några som helst bevis, ingen dom, ingenting. Insinuationer och magkänsla - och fördomar utan något som helst mål att vilja gräva efter alternativa bedömningar och sanningar. Helt rättslöst. Barnens bästa verkar inte så lite subjektivt. Att däremot inse skadan som barn tar utav situationen som nu är, och vidta åtgärder, det saknas det laga kraft för? Mina barn behöver få mig tillbaka, och det snabbt. Helst skulle vi in på ett hem tillsammans, eller gå i någon sorts kontakt, för att så snabbt och ordentligt som möjligt bygga upp allt som en gång fanns. Det finns där, och kommer snabbt tillbaka, det har observerats inte minst utav kontaktpersonen.

Jag undviker såväl här som i rätten att ta upp några allvarliga fakta om den andra föräldern. Det räcker med att understryka att många har, och allt fler, har en oro. Som växer sig allt starkare. Det finns ingen anledning för mig att gå in på det, och jag är medveten om min låga trovärdighet, som andra part.

Det jag vet, och alla omkring oss vet, är vart barnen kommer välja själva sedan. Vem av oss det är som egentligen är den trygga och varma. Den stabila. Lugnet. Ordning och reda. Jag vet, och alla omkring mig vet. Att bevisa sig på några timmar, i synnerhet ur underläge, är oerhört svårt. Att finna alla de falskheter som döljer sig i den sluten musslan finner de inte heller på några timmar, och utgår från att det de inte hör finns inte. Det jag har på min sida är tiden. Jag kan bara förbereda, och med tillförsikt se till att göra mitt hem och mig själv till den och det bästa som jag bara någonsin kan. Det som varit mitt mål alltid, och alltid kommer vara. Försöker omvandla de starka känslorna utav sorg, saknad och vanmakt som ibland känns övermäktigt, till hopp och en drivkraft till att förbereda för deras återkomst.

Hemma från en minisemester

2011-10-09T21:34:00.000+02:00

I helgen var jag iväg på en liten semester ut på landet med några kamrater.

Jag har även uppfunnit nya regler till biljard. Biljard går ut på att få ned den vita bollen. Och att lyckas peta iväg den där jäkla bollen att navigera så den studsar kors och tvärs över hela bordet utan att nudda en enda utav de andra bollarna borde faktiskt ge stilpoäng.

Och att kittla sin motståndare är tillåtet. Alternativt råka komma åt deras pinne i en oaktsam gäspstretchning. Men bara för mig.

Himmel och helvete

2011-10-05T19:35:00.002+02:00

Hittade en bild från någon sommarkväll 2011.

På köksbordet, med klackarna på. Och ingen sommarkväll utan solbrillor. ;)

Londonmötet var helt fantastiskt. Att möta så många människor, med kunskapen och det brinnande engagemanget är otroligt inspirerande. Dessutom var det betydligt mer handlingskraftigt, eller vad man ska kalla det, projekt än vad jag först trodde (jag hade inte förstått alls vad det handlade om). Det här kommer verkligen leda till synliga resultat. Och som sagt, det engagemanget som fanns! Alla fortsatte jobba in på småtimmarna och diskuterade, planerade. Efter 17 var vi extra kreativa (vi besökte inte mindre än 4 engelska pubar). Det är ett tvåårsprojekt med 11 länder som ska skapa ett yrke med tillhörande utbildning (universitet) och riktlinjer. Arbetsuppgifter som tidigare ålagts ofta frivilligarbetare eller väldigt underbetalda sådana. Så att höja statusen, kompetensen och lönen för de som arbetar med skadereducerande arbete är målet. Sponsrat utav europakommissionen, och deltagarna är allt från professorer, via arbetarna till målgrupperna. Så vi ska studera allt från knarkandet på klubbarna i Barcelona via sexarbete i Sverige till kvinnofängelser i Tyskland.

Sedan jobbiga besked. Kan bara hoppas att pappan tar sig i kragen och ringer socialtjänstkvinnan innan helgen åtminstone. Men den respekten för mig har han inte. Det värsta för mig är just väntan, tiden som går. Den här resan tar aldrig slut och jag har varit så besviken de här dagarna. ÄR besviken.

En anteckningsbok?

2011-09-30T07:04:00.002+02:00

Jag har haft så mycket kloka tankar att skriva om i bloggen, men varje gång jag får en chans att sitta ner och skriva så har det varit borta. Kanske borde börja gå runt med ett litet fickblock? Mobilen orkar jag inte med, jag fullkomligt avskyr tangentborden och att den envisas med att skriva dit egna ord, helt fel ord dessutom. Tacka vet jag T9, då gick det undan.

Hur som helst, en vända till sthlm har jag hunnit med sedan senast och lite skolarbete. Idag undrar jag om det blir någon intervju med kvinnan från GBG? Jag har inte hört något, men drar nog iväg ett mail, om jag hinner, och frågar.

Jag har fortsatt vara lite småförkyld hela veckan. Men mest har jag faktiskt fått handskas med ganska djupa frågor om världens orättvisa. En kvinna jag känner råkade ut för ett missöde inom sjukvården och blir nu sittande i rullstol resten av sitt liv, med stora smärtor. Hon är en av de där fantastiska guldkornen och eldsjälarna som gör så mycket gott på vår jord - varför just hon? Nu har hon förmån att kunna fortsätta sitt engagemang delvis, men ibland blir smärtan för outhärdlig och hon måste åka hem. Jag tycker det är så hjärtskärande orättvist. En annan människa som jagas utav sin egen familj och behandlas illa på grund utav interna stridigheter och konflikter som inte alls står i proportion till vad personen utsätts för. Ännu en annan som är nära att kola av pinnen, helt bara sådär. Människor som faktiskt är de där goda, varma och engagerade människorna som vi behöver för att samla ihop vår kaosartade värld ibland. Det är faktiskt de bra som tycks gå hårdast åt.

Nu ska vi inte vara sådär deprimerade en fredagmorgon, utan en poäng är faktiskt att konstatera att de här vardagshjältarna faktiskt finns, och många fortsätter trots sina egna svårigheter. Det finns en del människor som brukar säga att "Jag är alltid alldeles för snäll" och därför menar att de ska sluta vara det. Nej, sluta inte vara det. Min erfarenhet är dessutom att det faktiskt oftast snarare är energitjuvarna än energigivarna som klagar på att de minsann bara ger, och aldrig får. En liten titt in i sig själv skulle inte sitta helt fel där, men det kan man inte tvinga på folk. Tyvärr. Vissa önskar man att man bara kunde få ruska om ibland och vakna ur sin offerbubbla. Nu blev jag sådär negativ i alla fall.

Jag skyller på förkylningen.

Jag är egentligen faktiskt väldigt positiv och stark just nu. Det känns som att jag kan ta mig an hela världen utan några som helst problem, och världen finns till som en plats för mig att vara lycklig på. Snart tillsammans med mina finaste glädjeljus i livet. Jag fick även ytterligare intressant information igår, som ytterligare bekräftar allt som vi andra ser oss veta. En person som observerat samma saker, på sitt eget håll. Ju fler vi är, desto bättre.

Jag verkar inte kunna förmedla annat än djupa tankar idag, så jag tror vi avslutar där.

På söndag blir det, som jag sagt tidigare, London och jag är inte helt övertygad om att vi ses innan dess, men med all säkerhet kommer det finnas intressanta tankar att vädra då. Jag får inte glömma att köpa mig det där lilla anteckningsblocket.

/En förkyld PJ

Intensiv dag & en gnutta hopp

2011-09-27T17:57:00.000+02:00

Helgen ägnade jag åt att vara sjuk, men efter lite moderlig omvårdnad så kryade jag på mig, och det var väl tur för måndagen var en intensiv dag. Först en trevlig fika och liten diskussion med min kära blodhund (du måste älska ditt smeknamn, inte sant? ;)), därefter en lunch med en eskorttjej och diskuterade allt som vi har (haft) gemensamt och synen på den här världen. Efter att ha insett att man sannerligen inte är så unik i sina erfarenheter som man kanske ibland trott, så drog jag vidare för att möta upp Pye och planera lite budget och ansökningar för RA inför 2012. Jag kan inte låta bli att bli extra lycklig över en Washington-resa som kommer bli av 2012, självklart för att den är viktig men också för att USA är... Tjae, USA? :D Någon (klok man) sa att jag borde satsa på presidenten - eller var det tvärtom, presidenten satsa på mig? ;) Hur som helst, så hem igen och mötte upp min klasskamrat för lite middagsmat, och studier i ett ämne som jag inte kan begripa varför eller hur vi valde, men vi tar oss an det som riktiga kvinnor och det kommer bli så perfekt.

Så måndagen led jag inte brist på vare sig sällskap eller mat. =)

Tisdagen fortsatte med flyt och ett glädjande samtal kommer förhoppningsvis leda till att jag får se mina barn snart, till och med sova med dem och vakna upp med dem. Jag vet inte hur lång tid till jag ska orka stå ut med att vänta, och tänk om jag inte kommer kunna få igen de tider jag missat hittills som jag först blivit lovad? Ju längre tiden går, desto mindre är kanske möjligheten.

Mina vittnen har fått det jobbigt på sista tiden, och det mår jag förstås lite dåligt för deras skull, så som de kämpat för min skull. Jag hoppas det löser sig för dem på ett bra sätt också. Problemet är när de inte längre vågar säga vad de egentligen vill, av rädsla för att förlora sina jobb. Även jag har fått ännu mer problem av honom, vilket kanske leder till att jag inte kommer kunna göra de resor jag vill om hans villkorande går igenom. Det blir inte lätt för mig, men tyvärr verkar det funka att bete sig som han gör.

Det var både roliga och tråkiga nyheter, jag vågar inte tro på framgång än, det beror på vad fadern säger. Det blir alltid på något sätt han som får sista ordet, då ingen vågar säga emot honom, särskilt när han blir förbannad.

Ibland kan inte ens jag trolla med tiden som jag vill, för helgen den 8:e oktober skulle jag helst av allt vilja befinna mig i Oslo, men har tyvärr ett litet helgläger inplanerat, dock mer utav "politiska skäl" än för att jag egentligen tycker det är viktigt och roligt. Men Oslo och tillbaka kan vara knepigt på en dag.

Och en jättestor kram till världens finaste bloggläsare.

Jasminenyheter och sexköpsnyheter

2011-09-23T18:59:00.001+02:00

Idag har jag varit och förberett inför en stor loppis som mina mammaväninnor (vänkretsen med barn), anordnar varje höst. Det är inget litet spektakel och jag är efter en hel dags möblerande och sorterande (och lite tjuvstart-shopping) så är jag helt slut och bestämde mig för att åka hem lite tidigare än de andra, de kommer stanna tre timmar till. Men jag fortsätter imorgon igen, hela dagen.

Min vecka har varit intensiv, visserligen självvalt, men ändock långa dagar och mycket resande fram och tillbaka. Jag har påbörjat en ny relation, utav typen vänskap med fördelar så att säga. Den bästa typen utav relation, inte sant? Tidigare relationer och vänskaper fortsätter gro och växa, mina morgonsamtal fortsätter och de är uppskattade. Min sommarromans (den manliga parten) och jag träffades i tisdags, lite lätt berusad på champagne och inte i mood för att åka hemåt så landade jag i hans stadsdel och vi gick till kvarterskrogarna där jag senare för första gången i mitt liv blev nekad alkohol. Efter att ha blivit nekad även på det andra stället så insåg jag att jag kanske faktiskt var lite onykter och tog mig ett glas vatten. Jag och min sommarromans bestämde oss för att åka hem och baka scones, sisådär mitt i natten. Sconesen brändes vid när vi sysselsatte oss med annat. Istället kände vi oss på ett väldigt inspirerande och kreativt humör och målade en tavla tillsammans. Mycket symbolik i den tavlan, även om jag inte törs beskriva den närmare här. Vi kommer bli miljonärer, that's for sure. Möjligen efter vår död, men ändå.

För er som följer SA och vad som händer där så kan jag meddela de som är intresserade att den dispyt som uppstod och ifrågasättandet som blev av, att den är utredd utav de inblandade aktörerna som blivit kontaktade, och den enda som bör ifrågasättas (eller ännu hellre ignoreras) är uppviglaren själv. Hur som helst, ingen relation är skadad och tur är väl det.

Att bero på SA, så har min duktiga litteraturblodhund K-Lover nosat upp en artikel från norge respektive en fortsättningsblogg av Belle de Jour a.k.a dr Brooke Magnanti. Artikeln berättar om hur sexköpslagen tycks ha gjort självmål, om syftet var att minska fördomarna kring sexarbetarna - vilket så många också varnat för. Det kanske inte är så illa ändå, att sexköpslagen fick tillåtas att sprida sig vidare, då andra med, förhoppningsvis, mer kritiska ögon kan få chansen att granska dess effekt. Som jag skrev på SA Hurkommer det sig att Norrmän inte är lika kritiska till sexköp? Ochvarför har man blivit mer negativ till sexsäljarna? Jag kan tänkamig att många ser lagen som orättvis, då den bara gäller den enaparten vid ett gemensamt fattat beslut och överenskommelse. Ävenatt utmålas som okapabel, osjälvständig och lurad, det är ingatrevliga etiketter att stämplas med, en syn som förstärks medsexköpslagen. Det är ju lagens syfte; att förstärka bilden utavsexsäljarna som utnyttjade och offer för omständigheterna. Och dåförstås även demonisera sexköparna, vilket blir andra sidan utavmyntet.

Norskalagen går dessutom ännu lite längre än den svenska, ochkriminaliserar sexköp utomlands vilket gör situationen än trängrenär de inte heller kan leva ut utomlands. Enligt mig så får degärna fortsätta spänna bågen lite till, tillslut går det intemer och bågen spricker.

Brooke Magnanti skriver i sin blogg Sexonomics om räddningsidustrin och dess profitörer samt hur forskningen kring trafficking tycks få betydligt mer pengar än exempelvis lungcancer.

Så det var en snabb summering utav veckan.

PS: Någon uppmärksammade mig på att en annan person skriver i mitt namn på HF, dock så om ni använder logiken en smula så ser ni att jag knappast hade särskild koll på eskortmarknaden för 15 år sedan ;) Samt det faktum att jag är emot sexköpslagen, vilket kanske är svårt att undgå för er som känner till mig ;)

Kram PJ

Malmö

2011-09-19T10:01:00.000+02:00

Jag är inte så liiite sugen på att åka ned till Malmö och se filmen "Likt en pascha" och lyssna på debatten. På onsdag 13-16 på Malmös högskola alltså.

Jag tycker det är hemskt att människan ska behöva lämna alla sina uppdrag, även om jag förstår eftersom han ändå bör föregå med gott exempel kan man tycka. Enligt mig bara ett exempel på lagens absurdhet.

Kvinnans vittnesmål behöver inte ha att göra med något agg mot honom, att han skulle varit dum, utan bara på det faktum att det är vittnesplikt i vårt land.

Efter intervjuen

2011-09-18T20:23:00.001+02:00

Idag var jag och filmades utav det kanadensiska gänget. Det gick väldigt bra. Jag kommer därifrån med ännu lite mer erfarenheter för mitt lilla liv.

Något intressant som filmaren nämnde och frågade om var något som han kallade för pornstarexperience, som i motsats till girlfriendexperience. Han hade hört från flera eskorter utomlands att de upplevt, av framför allt yngre grabbar, att det verkade sökas efter framför allt porraktriser och att de ville ha porrliknande upplevelser. Det är inget jag själv märkt av, men kanske någon av de andra tjejerna? Jag hoppas att det inte är en bestående generationsfråga på grund utav en internetporrskadad generation utan att även dagens unga män också växer till sig med åren.

De frågade även andra lite lustiga frågor. Till exempel hur jag känner inför att ha sex med oattraktiva män. ;) Självklart är en del frågor ställda just på ett sätt för att få mig att haja till, men jag höll mig log och förklarade bara att jag varit noga i mina val och de som jag träffade regelbundet var alla sådana jag funnit attraktiva.

En annan fråga gällde min sexuella bakgrundshistoria, hehe. Som nog är ganska kontrastrik; väntade tills jag var 18 då jag förlorade oskulden med min dåvarande tonårscrush sedan 3 år tillbaka, åtföljt utav en intensiv krogperiod med tillhörande sexuella kontakter. Sedan träffade jag pappan till barnen och då var det bara han som gällde. När det så tillslut var slutgiltigt över så började jag fundera kring min sexualitet och loggade in på de här sexcommunites som finns, och på den vägen hamnade jag även i eskortbranschen.

En annan rolig fråga som han ställde var, eller det var snarare ett påstående; att det snackas om alla stora pengar som tjänas men han har aldrig mött en prostituerad som är rik. Jag kunde åtminstone säga att jag de facto gjort en del, enligt mig, både bättre och mindre bra investeringar, jag har även sparat undan en del. Körkort, brösten, en del lyxkonsumtion och lyxartiklar samt advokaten är en del av utgifterna. Ett tag pluggade jag även helt utan CSN, innan jag kom på att jag visst kan ta bidragsdelen.

På vägen hem gjorde jag även en PJ-klassiker och gjorde en mälaren-runt med tåg. Jag kan nu informera för alla som undrat att det tar 5 timmar med tåg runt mälaren. Jag tog tåget åt fel håll, någon - som känner mig - som är förvånad? Kollektivtrafiken & PJ = match made in heaven.

Ingen vanlig dag

2011-09-17T11:14:00.000+02:00

Mitt liv har en förmåga att ta oväntade vändningar då och då. Igår var en sådan där dag då ens tillvaro helt plötsligt för alltid kommer uppfattas på ett helt nytt sätt.

Jag har en lillasyster. Hon är två år yngre än mig. Jag - eller vi - har alltid trott att jag är pappas enda barn. Men han har tydligen vetat om det hela tiden. Min lillasyster fick nämligen en gåva per post efter hans död, en gåva som med all tydlighet symboliserade vem han var. Varför han inget sagt kan jag inte förstå. Jag har ju en syster som vuxit upp någonstans där ute, i nästan samma ålder som mig. Jag är glad att hon tog mod till sig att höra av sig till min - vår! - familj. Min faster, som är den glada släktträffanordnaren i min familj, är bara lycklig att kunna ställa fram en tallrik till. Farmor ringde upp lite senare, och bad mig hälsa flickan att hon ville ha igen två väskor med virkade dukar som min pappa tydligen gett flickans mor någon gång i forntiden. Mor mins reaktion var förstås starkt förknippad med min fars uppenbara otrohet, men jag bad henne lämna det åt hennes egna tankar för jag hade nog med egna tankar att ta itu med i denna afton.

Jag fick ett nummer till henne. Vad säger man för första gången till en syster man inte visste att man har?

Prov, intervju med portugisisk tidning samt resor

2011-09-16T06:51:00.001+02:00

Idag är det prov, och senare ska jag till sthlm och möta upp en journalist, från en stor dagstidning i Portugal. På söndag är det kanadadokumentären. Däremellan en del skola som behöver bockas av.

Min kära mamma ringde mig intensivt ett par gånger häromdagen och när jag väl svarade berättade hon exalterat om något slags seminaruim hon ville att vi två tillsammans ska delta i som går av stapeln i november. Det är riktigt intressant om vi kan göra något sådant tillsammans, mor & dotter tillsammans. Dock är detta inte om sexarbete.

Nu är det bestämt att jag drar till Spanien, själv (Gud vare med mig!), i december. Några resor till inbokade, jag minns inte riktigt vilka det var men efter min Londonresa om två veckor vet jag mer. Minns dock detta: att det var en Tysklandresa inbokad i slutet på nästa år, vilket innebär att jag har möjlighet att göra min lilla bordellflickefantasi då om jag inte fått till det innan dess. ;)

Och nu har jag hittat varför det inte har gått att göra radbrytningar i det här dumma wordpress-inspirerade nya blogger; man var tydligen tvungen att trycka i ett alternativ att man inte vill behöva skriva < br >
varje gång. Mycket märkligt... jag föredrar enkel enter.

Och häromdagen fick jag den här låten tillägnad mig och jag håller helt med:

http://open.spotify.com/track/7gyBoMIRfJN8d5YlQpekVZ

Intressant

2011-09-15T13:33:00.001+02:00

Det händer lite nu som jag inte kan ta upp på bloggen förrän jag ser vartåt det bär. Det är helt fantastiskt vad vissa människor är kreativa i sina försök ibland, men tyvärr kör den här personen på ungefär lika smidigt som en flodhäst i porslinsbutik när denne försöker härma min framgång inom samma område... Men det är ganska roande att se någon agera så plumpt och helt sakna självinsikten; missar alla tappade hakor, irriterade blickar och hur de trasiga porslinsskärvorna flyger åt alla håll.

Något annat intressant är även att min resa har gett även min omgivning en lika fantastisk resa. Mer än jag själv ibland inser och en av mina starkaste bundsförvanter berättade igår om hur hon nu önskar börja åka till stockholm och jobba på prostitutionsenheten eller ännu hellre öppna något privat (vilket fick mig att inse vissa samarbetsmöjligheter på endera det ena eller andra sättet, inte bara för mig/oss...). Det här är en kvinna som sannerligen sitter på kunskap, engagemang och ett brinnande intresse för kvinnofrågor.

Ännu en intressant grej som jag ännu inte riktigt kommit på hur jag ska förhålla mig till är en oväntad, om än välkommen, ömhetsbetygelse från ett mycket intressant håll som jag fick häromdagen...

En lite mindre angenäm ömhetsbetygelse, åtminstone får jag väl tolka det så, florerar på SW just nu där en man verkar ta sig lite vatten över huvudet i sina försök att agera rådgivare. Ibland får man tänka till i vilken position man står till varandra, särskilt om man tänker försöka nå fram genom en ganska tuff jargong om ett känsligt ämne.

Och en annan spännande grej är att min granne visat sig ha en fotostudio hemma och vara en hejare på det här med fotografering. Nu blev jag inte vidare vacker på provbilderna då jag var uppenbart obekväm i den ovana situationen. Jag tar ju, egoälskande som jag är, alla mina bilder på mig själv själv. Med webbkameran ;). Nu tänker sig nog inte han, eller åtminstone inte jag, den typen av bilder utan mer av konstnärlig (och påklädd) art. Det ska bli väldigt spännande att lära sig mer. Jag fick även lära mig att en kamera kan kosta dubbelt så mycket som mitt stycke Louis Vuitton-tyg här hemma och objektivet mer än då. Först fann jag det obegripligt, men när jag sedan fick jämförelsen utpekad för mig så förstod jag sammanhanget. En hobby är en hobby är en hobby ;)

Jag ägnar även en tanke idag åt min far som tyvärr gick bort alldeles för tidigt för 11 år sedan.

Offentlighet & hotbild

2011-09-13T07:13:00.000+02:00

Nu ska jag strax kasta på mig lite kläder, springa (njae, till bussen som tar mig ) till skolan och efter skolan blir det Stockholm. I söndags träffade jag en kvinna med uppdrag från den här Kanada-dokumentären som vi sett om lite överallt och i helgen ska vi ses igen för att spela in. Det blir ännu lite mera engelskaövning för mig - lovely ;)På fredag om två veckor så träffar jag en kvinna som sysslar med ett konstprojekt ifrån filmhögskolan, också anonymt förstås. Än så länge vågar jag inte vara offentlig, kanske aldrig. Enda anledningen till det är galningar där ute som kan bli hotfulla (rabiata sexköpsmotståndare som vill mig illa, oftast av honkön). Pratade med Susanne Möller från SIO om det här fenomenet, och hon sa samma sak. Det är inte männen, utan kvinnorna, som - om någon - blir hotfulla. Ingen har dock vågat hota oanonymt och ingen har försökt göra slag i saken. Pratade även med flera kvinnor, och tillika mödrar, på konferensen om det som en del tycker om att hota mig med; "dina barn kommer vilja ta avstånd från dig". Nej, de kommer de inte. Som någon sa; att vara aktivist hjälper till lite också. Det är lättare att acceptera när mamma blir en liten slags kämpe. ;)Hur som helst, en underbar dag till er och nu måste jag verkligen springa (till bussen).PJ

Fler roliga minnen från konferensen

2011-09-12T19:49:00.002+02:00

Sarkasmerna haglade under konferensen:

- Först brukade jag ligga runt gratis, och när jag sedan bestämde mig för att bli lite mer selektiv och började ta betalt så fick jag höra att det var fel...

Som svar på frågan, "Du ser lite trött ut?":
- I'm so unhappy at my work; I'm in desperate need to be saved.

- Yesterday I had two orgasms and 450 euros. Today I got no orgasm, and no money. I guess I'm doing progress.

En kvinna stod och skulle förbereda sitt tal om Nigeria, på ett sätt som inte hade någon som helst koppling till ämnet som var menat att diskutera, och anordnaren sa att kvinnans tal endast fick ta 10 minuter, varpå kvinnan svarade att det kommer går fort och anordnaren replikerade irriterat:
- Well, it's a big country...

Bara för mitt eget minnes skull, att senare gå tillbaka och minnas och le åt.
Inte tvärsäker på engelskan, som ni vet, men ungefär så lät det iaf ;)

"Prostitutionens avskaffande det ultimata beviset på jämställdhet"?

2011-09-12T19:17:00.001+02:00

Ett blogginlägg om opinion...

Förändring börjar inte hos politikerna, den pendeln slår igång först efter att den blivit träffad av en annan pendel. Minns inte vad den där lilla grejen kallas för, om den ens har något namn, när man slår igång en pendel som slår igång ett gäng andra för att slutligen nå den sista som kommer i rörelse. Lite så, funkar väl politiken. Eller domino. Politik handlar inte längre om visioner utan om karriär.

Jag tror att man bör starta förändringen underifrån, att skaffa sig allierade hos till exempel hälsovården, socialstyrelsen, rättighetsorganisationer så som RFSL, hjälporganisationer som till exempel röda korset som sysslar med uppsökande verksamhet, och inte minst att samarbeta över nationsgränserna för att söka stöd.

Det är många som inser att lagen gör väldigt mycket skada; socialarbetarna har svårt att nå de målgrupper de vill, olika hjälporganisationer som har kontakt med sexarbetare ser att mänskliga rättigheter kränks på löpande band. Även i de mest patriotiska fiendeläger så gäller det att hitta någon öppning, förr eller senare kommer någon till deras organisation som vi kan nå fram till och arbeta oss in. Att befinns sig i rätt sammanhang på rätt platser, att göra sig synliga och bygga kontaktnät.

Det gäller att samla på sig en liten armé och ju fler vi blir desto fler vågar komma med på tåget. Politiker och de flesta journalister står inte för förändring, de springer bara ärenden och som det är nu har de blivit uppvaktade och itutade "sanningar" om radikalfeministiska teorier. Fram för ett hälso- och rättighetsperspektiv.

Det gäller alltså att finna bundsförvanter i varje läger för att nå in. Och nå allt högre och högre upp i organisationerna, politikerna står sist och längst ned på listan. När ingen lyssnar går det inte att skapa förändring, så det gäller att göra sig hörd. Att skrika högt och demonstrera har ganska dålig effekt, vi måste in och diskutera kring borden. Massmedia har också en roll, men de springer också bara ärenden - dumma nog att inte förstå att det är lika snaskigt att sälja positiva sexhistorier som de sorgliga. Eller har jag fel? Rubriker om de lyckliga hororna provocerar vissa, engagerar andra och ytterligare majoriteten bryr sig inte särskilt. Men människor älskar att läsa om överheten - makten - som förtrycker de svaga. Därför säljer storys som patriarkat och kapitalistism, trots att om vi granskar det lite närmre så är det bara tjänster och gentjänster.

Sexköpsmotsåndarna hävdar att det ultimata beviset av "jämställdhet" är prostitutionens försvinnande. Är inte det att ge upp - att hävda att män som betalar för sex aldrig kan "lära sig" behandla kvinnor som säljer sex med respekt (de kallar alltid sexköparna män, eftersom de råkar vara majoritet och då tycker man det är okej att utesluta alla kvinnliga köpare i debatten). Min erfarenhet är nu att de flesta män behandlar såväl betal- som gratiskvinnor över lag väl i Sverige och det ultimata beviset på respekt och jämställdhet i vårat fina land vore väl ändå att kunna visa att se, även hororna behandlas med respekt och värdighet i vårt land? Av såväl sina kunder, som myndigheter och samhälle. Här i Sverige är vi alla lika värda och vi ska alla med. Bara för att en grupp blir konsekvent illa behandlad utav en minoritet av sina kunder (med dålig sexualsyn) så väljer man att förbjuda alltihop, istället för att jobba med de uppenbarligen djupt rotade kvinnorförnedrande attityderna som vissa har och väljer att leva ut mot horor?

Som många andra konstaterat före mig så har inte våld mot kvinnor minskat bara för att runt 700 sexköpare har åkt fast för sexköp på 10 år, eller för att den synliga gatuprostitutionen blivit flyttat inomhus och blivit osynlig.

Jag tycker mig märka att det är en relativt liten grupp som hårdnackat försöker hålla fast vid sin övertygelse och det är de som riskerar viktiga politiska positioner om den svenska sexköpslagen skulle visa sig vara ett misslyckande (något liknande blev sagt av Pye i radion för någon vecka sedan). Att försöka ändra deras hållning går inte, eftersom de gjort en karriär på den. Istället så får vi satsa på de som gör karriär på andra premisser, och nytillskott som ännu inte hunnit bli styrda in i "rätt" tankebanor utav sina kollegor. Se till att det negativa tankesättet inte sprider sig ännu mer, se till att de negativa tillslut blir ensamma kvar.

Det kanske inte går så fort som vi vill, men ska vi inte glädjas åt de framsteg som ändå kan ses, och låta det sporra oss till ännu mer förändring? Inse också att vägen inte är rak; en seger här och en förlust där, men så länge summan av dessa fortfarande rör oss framåt så gör förluster inte så mycket. Dessutom är rättigheter ett evighetsarbete för det är alltid någon som måste offra något för den andres frihet.

Det gäller att få med sig folk, att våga, och som vi märkt så har RA vuxit lavinartat. Det tyder på att något håller på att hända, för tidigare sammanslutningar har inte gått lika väl. Polismannen i klippet hävdar att samhället börjat nå en smärtgräns. Jag tror han har mer rätt än han anar, men inte åt det håll han tror.

2011-09-12T14:19:00.001+02:00

Nu har PJ haft roligt igen. Med skills i paint likt en treårings... Men jag har kompenserats med andra goda talanger :D

Och så en bild på den här gamla trasan à nära 30 loppor, någon fick ju aldrig se hur den såg ut på. Och om någon undrar vad jag inte gör i skolan just nu så finns det en förklaring till det också...

Livet som aktivist

2011-09-10T09:34:00.003+02:00

Hemkommen från ett par oerhört lärorika, intressanta och roliga dagar i Helsingfors. Jag höll mitt första tal inför publik, och på engelska dessutom. Vilket jag även med darrande röst inledde mitt tal med att säga. Men det var en bra publik som lyssnade intresserat på vad jag hade att säga och till och med gav mig applåder på vägen. Mitt tal handlade om Rose Alliance och sexköpslagen och jag pratade även om olika typfall som Rose Alliance har stött på, där mitt fall var ett av dessa. Och när jag kom till min egen historia så vart det väldigt mycket känslor för mig och min röst svajade till och jag tror även jag fick torka bort en tår, men jag samlade mig snabbt igen och pratade vidare. När jag sedan sa att jag ”did get my kids back” (i vårdnadsrättegången) så applåderade publiken och det var en väldigt stark upplevelse. Människorna i publiken var prostitutionsenheterna i norden, olika hjälporganisationer, sexarbetarorganisationer, socialarbetare, universitetsfolk, med flera. Efteråt var det många som kom fram och sa att jag det var ett starkt och bra tal, flera sa att det var det bästa utav allihopa. Att flörta med publikens känslor är kanske effektfullt, men det var faktiskt aldrig min mening att bli så känslomässigt berörd inför en hel aula med människor när jag ska försöka stå och hålla mitt första tal.

Sista dagen var det presskonferens och jag gav några intervjuer till flera radio och tidningar, men ingen tv eftersom jag inte ville vara med på kamera. Men det var flera andra duktiga som också blev intervjuade, till exempel Pye. Med oss hade vi även Laura, the naked anthopologist som skriver och pratar mycket om räddningsindustrin och trafficking och även hon kommer att skriva om Helsingfors på sin blogg med det egenbetitlade namnet.

Här är en artikel och video från konferensen: http://svenska.yle.fi/nyheter/artikel.php?id=225113

I våra workshops satt jag i gruppen som pratade om sexköparna och hur de skall bemötas och om de över huvudtaget behöver bemötas, alltså hjälp. Andra grupper var till exempel strukturell diskriminering och socialt våld mot sexarbetare (eller prostituerade – det var diskussion kring vilket ord som skulle användas men jag tror de flesta till sist enades om att sexarbetare var det politiskt korrekta ordet). En annan workshop bestod utav thailändska sexarbetare och de diskuterade förstås ur sitt eget perspektiv och berättade om trakasserier på massagesalonger utav polis och skattemyndigheter. De diskussioner som verkade engagera flest människor var migrerande sexarbetare och deras (brist på) mänskliga rättigheter, och även myndigheters okunskap och fientlighet (polis, skattemyndigheter och socialarbetare) gentemot sexarbetare. Det talades om övergrepp från de myndigheterna även i länder där sexarbete är lagligt, som Danmark och Finland.

Så jag kommer hem från Helsingfors med ny kunskap, nya kontakter, nya erfarenheter och ännu lite bättre självförtroende och mod inför liknande sammanhang i framtiden. Och för Rose Alliance och sexarbetare i allmänhet så ser jag att vi faktiskt kan börja närma oss flera utav de som vi kanske tidigare stått väldigt långt ifrån varandra.

Vi hade även trevligt under vår fritid, utanför mötena. Jag var förstås nöjd med att vi hamnade på det här affärshotellet där jag kunde sitta och spana in olika businessmen som vi döpte till The Blue-shirts (verkar vara trendigt med blå skjorta) och vi diskuterade olika taktiker för mig att lyckas nå fram till någon av de när de stod där och pratade med sina kollegor. Första dagen gick sådär, även om Laura hade mött en av mina favoriter morgonen efter och då hade han blivit separeted from his flock. Det var ett uttryck vi tyckte var väldigt sorgligt och gulligt och roligt på samma gång. Sista kvällen gick det bättre och när mina kollegor gått och lagt sig så satt jag kvar i hotellbaren och pratade med några holländare och jag följde med och drack minibarschampagne till runt klockan fem på morgonen då jag kom på att jag borde försöka hitta hem, lånade en rumstelefon och ringde receptionisten och frågade vilket rum jag bor på (jag skrev ner det tresiffriga numret på en lapp). Jag smög in mycket diskret och tyst i mitt rum som jag delade med Pye...

Resfeber

2011-09-06T21:32:00.000+02:00

Som alltid känner jag mig stressad såhär dagen innan jag ska iväg. Resväskan är halvfull, jag kan inte riktigt enas med mig själv om vad jag vill ha med och inte. Det jag har är åtminstone nässpray. Jag missbrukar nässpray starkt inför flygningar då jag får så fruktansvärt ont i mina öron :( Jag vill nästan kolla upp det där, för näst efter min totala brist på samklang med kolletivtrafik så är det inför öronsmärtan som ger mig mest ångest.

Jag har fått en bunt hemuppgifter som jag avverkat, och bokat om två prov så ingen skola på resten av veckan. Upptäckte att jag gjort en missberäkning och tydligen studerar mer än heltid nu men det gör inget, jag har inte märkt av något och får ju de höga betygen ändå så jag tänkte att jag kör väl på så länge det funkar. RA har sökt pengar från SMI och har vi tur så rullar vi igång ett miljonprojekt nästa år. Vi pratade först om att jag skulle stå som projektansvarig men det kommer bli en annan person, fortfarande är jag högst delaktig förstås. Det kommer ge oss möjligheter, mer än så ska jag inte skriva för det hela ligger i sin linda ännu men jag ser fram emot när jag kan få berätta mer! Det hela kommer bli så otroligt bra. Jag är redan med på det tvååriga leonardoprojektet från europakomissionen som innebär rätt så många utomlandsresor (var tredje månad). Imorgon är dock ett annat projekt, men det har jag skrivit om tidigare.

Efter hemkomsten ska jag träffa, vad som verkar vara, en väldigt rar kvinna angående en dokumentär från Kanada. Jag ska även träffa en tjej som gör ett arbete från filmhögskolan om sexsäljare och sexköpare, vi hörs senare i veckan.

Jag älskar det här arbetet som jag får chans att göra med RA och allt jag får lära mig på vägen. Jag vet precis vad jag vill jobba med i framtiden, vägarna dit är många och jag vet inte vilken av de som jag vill ta helst. Jag vill ta alla ;)

Hur som helst, nog med narcissismandet och god natt.

Frågor och svar

2011-09-03T09:14:00.001+02:00

Eller snarare argument och påståenden som jag mött. Jag tycker om och uppskattar motargument, för det ger mig chans till reflektion.

Det är skillnad mellan ett jobb där man visserligen är köpt och utför en syssla. Arbetsgivaren köper din tid och dina skills, de köper inte rätten att penetrera din kropp. Jag hade ogärna haft ett jobb där folk är inne i, eller sticker in saker i, min kropp. I ett vanligt jobb är det vanligt att skilja på det professionella och det privata. Om någon köper tillträde till ens egen kropp såkänns det som att det går över gränsen. Har man chefen inne i kroppen vet man att det har gått över gränsen till det privata så att säga.

Mitt svar:

Arbetsgivaren köper mina sexuella skills. Och jag ser inte penetrering som någon big deal utan snarare en form av smekning eller massage. Lite som diskussionen huruvida det i sådana fall inte är lika mycket en "maktfaktor" att omsluta (med slida) som att pentrera. Själv ser jag inte sambandet mellan makt och sex lika lite som en kram och makt, sex kan dessutom vara lika mycket socialt (och angenämt) smörjmedel som en kram kan vara. Penetrering är så utomordentligt översjåsat och en patriarkal rest och att se penetrering som en makthandling kommer sig endast utav att man drar paraleller om att det per automatik skulle vara en kränkning - som något vi måste skydda och värja oss emot, hålla på oss; och så kommer vi till dravlet om ärbara kvinnor. En jargong som förklarar varför tjejer är mindre benägna att vilja ha ONS än män.

Att kramas tycker många är intimt, inklusive jag själv, men det finns många tillfällen då jag ger kramar av fler eller andra skäl än av ömhet. Det härliga med sexarbete är att du har ingen chef - du arbetar mer som på konsultbasis och styr dina villkor själv. Och sålänge sex, kramar, rövtorkning, talhållning, bärplockning, verandasnickrande etc inte ingår i din arbetsbeskrivning så finns det ingen anledning för dig att utföra dessa sysslor.
Det finns rätt många sjuksköterskor som jobbar med att sticka in saker både här och där. För att inte tala om kirurger - må du aldrig bli sjuk, kvinna! Jag har själv nålfobi btw, dock inga problem med penisfobi, tack och lov. Hellre (och gärna) hundra kukar än en enda nål.

Majoriteten av män som köper sex är potentiellt farliga för barn!

Mitt svar:

Jag svarade inte alltför mycket, då det var fel forum att diskutera saken. Jag arbetar just emot den här typen utav fördomar. Bara för att någon vill köpa sex så betyder det inte att han har några preferenser för varken bdsm, barn eller djur. Eller skor. Inga gemensamma läggningar helt enkelt. I tidigare inlägg har jag visat på undersökningar som snarare tyder på sexköpare som i allra högsta grad samvetsgranna i sina tankar kring vem de sexar med, både gratis och mot betalning. Så, med det sagt, så presenterar jag inte några främmande män för mina barn över huvud taget, vare sig jag tidigare sexat med de gratis eller mot betalning. Jag klarar även av att se skillnad på relationer som är goda för mig men inte per automatik för mina barn, till skillnad mot vissa som till exempel har alkholister, missbrukare och kriminella i sitt vuxna umgänge och inte klarar av att se att det är sådana man umgås med utan sällskap av sina barn, om man nu tvunget vill umgås med sådana. Det är faktiskt ofta jag möter människor som utgår från att bara för att det är någons nära vän - dock med tragiska problem i sitt liv - inte klarar av att se att det inte är någon som bör träffa ens barn.

En ordentlig gråtning

2011-09-02T19:43:00.003+02:00

Nu börjar det rulla på igen, CSN har löst sig och jag har rull på skolprojekten. Vi pratade bland annat om neuros och efteråt ringde jag Mamma och berättade glatt att jag funnit en diagnos på henne. Jag sa det med kärlek och det är mer humor än elakhet och bygger på intern humor oss emellan.

I veckan lärde jag mig förresten att Sverige är världens största tillverkare utav vapen - sett till per capita. Och sammanlagt sett ligger vi någonstans på tio-i-topp-listan i hela världen, jämte länder som USA, Japan, Frankrike... Så vapenindustrin är alltså en av våra största exporter. Hur hycklande får man vara egentligen? Vi hatar krig. Men skjut er själva. Det är väl bara att be till gudarna att det inte står Made In Sweden på bomberna som lämlestar pappor och mammors barn i Afghanistan, för i sådana fall fick jag plötsligt en helt annan insikt i varför någon av dessa landsmän kan få för sig att skicka någon att smälla en bomb i Sverige.

Nästa vecka reser jag bort för ett möte med nordens prostitutionsenheter. Det ser jag fram emot, i synnerhet som några tyckte att jag skulle hålla talet... Giv mig styrka, så att jag skall våga! Lärorikt och spännande och jag får slipa lite på engelskan som ligger alldeles för oputsad.

Jag har även varit på möte för att komma framåt i vårdnadstvisten och det ser ut att mojna och stabilisera sig. Jag gillar den nya kvinnan väldigt mycket, jag visste att den gamla skulle slussa mig vidare till någon bra. Dessutom kom jag väl förberedd, och det är inte första gången jag fått höra att de aldrig sett någon komma så välplanerad någon gång. Kommer man förberedd är det lättare att undvika och parera missförstånd. Ibland kommer känslorna ifatt en och jag grät faktiskt igår, inatt och idag. Oupphörligt - det ville inte sluta rinna. Det började på terapin igår men jag vill inte påstå att det var tack vare den utan det berodde nog på en kombination utav dålig sömn, lång skoldag och ett pressande möte och jag grät nog ut 3 månader på en enda gång. Mina gruppkamrater visste nog inte riktigt hur det skulle reagera då jag satt mest stilla och lät tårarna rulla, utan att säga så mycket men jag sa bara åt de att fortsätta prata vidare. Så idag sitter jag med efter gråt-huvudvärk, men med ett betydligt lättare bröst. Det var skönt att gråta ut, och nu känner jag mig sådär lättad och stark som man gör efter en ordentlig utgråtning.

Min helg kommer gå i pluggandets tecken då jag fått hemuppgifter inför min frånvaro nästkommande vecka och jag ämnar ägna noll och ingen tid alls åt pluggandet under min resa. =)

Sömnlös men fotogenisk

2011-08-31T00:55:00.000+02:00

Och då roar man sig med det här:

Några har undrat om att lägga upp bilder inte genererar i en massa försök att träffa mig. Faktiskt inte, med något enstaka undantag. De flesta respekterar att jag är före detta eskort, men en del vill väl våga sig på en chansning. Jag svarar alltid trevligt att jag tyvärr inte är aktiv längre.

Att ta bilder, det gillar jag. Så länge det är sensuellt.

Detta gäller även vuxna:

2011-08-29T21:02:00.002+02:00

ETT BARN
av Dorothy Law Holte

Ett barn som får mycket kritik
lär sig att fördöma.
Ett barn som får möta fientlighet
lär sig att slåss.
Ett barn som görs till åtlöje
utvecklar osäkerhet.
Ett barn som ständigt får uppleva skam
utvecklar skuldkänslor.

Ett barn som behandlas med tolerans
lär sig generositet.
Ett barn som får uppmuntran
utvecklar sin självkänsla.
Ett barn som bemöts med vänskap
lär sig känna förtroende.
Ett barn som får uppleva rent spel
lär sig rättvisa.
Ett barn som accepteras och respekteras
känner trygghet.

En av de bästa dikter jag vet

2011-08-29T19:46:00.001+02:00

OM JAG KUNDE LEVA OM MITT LIV
av Jorge Luis Borges

Om jag kunde leva om mitt liv, skulle jag försöka begå fler misstag i nästa.
Jag skulle inte försöka vara så perfekt, jag skulle slappna av mer.
Jag skulle vara dummare än jag har varit, jag skulle naturligtvis ta väldigt få saker på allvar.
Jag skulle vara mindre hygienisk, ta fler risker, resa mer, se på fler solnedgångar, bestiga fler berg och simma i fler floder.
Jag skulle besöka fler platser där jag aldrig har varit, äta fler glassar och färre bönor, jag skulle ha fler verkliga och färre inbillade problem.
Jag var en sådan där person som levde förnuftigt och fruktsamt varje minut av mitt liv; det är klart att jag hade glädjestunder.
Men om jag kunde gå tillbaka skulle jag försöka ha enbart lyckliga stunder. Om ni inte vet det, så är det det som livet består av, enbart av stunder och ögonblick, missa inte nuet.
Jag var en av dem som aldrig gick någonstans utan en termometer, en varmvattenspåse, ett paraply och en fallskärm; om jag kunde leva igen skulle jag resa lättare.
Om jag kunde leva igen skulle jag börja gå barfota i början av våren och fortsätta med det till slutet av hösten.
Jag skulle åka mer karusell, se på fler soluppgångar, och jag skulle leka med fler barn, om jag återigen hade livet framför mig.
Men ni ser, jag är 85 år, och jag vet att jag håller på att dö.

Bloggen öppnar igen

2011-08-29T08:21:00.000+02:00

Efter att ha varit helgstängd ;)

Helgen har faktiskt varit lugn. På lördagen kom Mamma förbi och jag bjöd på Fetaost- och spenatpaj. Resten av dagen var sådär härligt öppen och lugn.

På söndagen var vi mer duktiga, då åkte vi till Biltema (letade cykelventil till min trasiga cykel, men den vi behödve var slut), Skopunkten (Mamma tyckte jag behöver ett par platta skor - jag ägde ju inga sådana; men nu äger jag åtminstone ett par plus ett par med åtminstone låg klack), ÖB (tvättmedel), Ikea (ny helkroppsspegel då min gick i kras...), samt TeamSportia (där vi äntligen fann ventilen vi behövde). Så väl hemma möblerade vi upp min spegel och jag fick en lagad cykel. Ena skoparet - det platta - gick på hela 49 kronor, och det kommer bli ett par favoriter, sådan fynd gillas! Sedan fick min gamla tvillingvagn äntligen åka för sin slutgiltiga vila på Återvinningen. När Mamma åkt iväg så drog jag själv till affären och köpte hem lite ingredienser för fortsatt brödbak.

På kvällen fick jag besök utav min Vinterkärlek igen och man får väl hoppas att det blir ett återkommande söndagsnöje, dock hann vi bara med att fika den här gången. Jag frågade glatt om han kunde gissa vad jag jobbade som i sommar? Han log; Som guide, eller? Mitt lokalsinne är sisådär, som de flesta vet. Det där med jag och kollektivtrafik är en välkänd akilleshäl hos mig bland de mina. En till liten gliring kom när han berättade att han först blivit förvånad över hur jag bodde. Vadå då?, undrade jag förstås. Tänkte om han syftade på att jag har ganska pedant hemma, de flesta brukar inte förvänta sig det med min virriga personlighet. Men istället svarade han; "Jag trodde du skulle ha röda fotsteg på golvet till sovrummet, gula till vardagsrummet, gröna till balkongen...". Ha. Ha. Very funny. ;). När han åkt kunde jag inte låta bli att skicka ett sms om han inte kunde ta en sväng förbi igen på tillbakavägen.

Jag är oerhört kvällstrött så för att hålla mig vaken tills han kom tillbaka så satte jag igång med en sats tékakor, men just som jag ställt degen på första jäsningen så fick jag meddelande om att han var för trött och jag kände att jag likaså. Men det var bara att tvinga ögonlocken uppe och pinigast var att vänta på när bröden skulle svalna. Aldrig har bröd svalnat så långsamt.

Men de var underbara till frukosten.

Idag ska jag till skolan och där ska jag inte glömma ordna med CSN som såklart inte glömmer bort den obligatoriska trasslingen innan vi får rull på det hela. Sedan ska jag ordna nytt körkort, då mitt ju försvann när någon på kryssningen fick lite för långa fingrar.

Helgstängt = förlorade arbetstillfällen

2011-08-27T00:02:00.001+02:00

Jag sitter och längtar tills måndag, för jag väntar på en hög böcker som ska dyka upp med posten. Hade det varit vardag hade jag haft de redan imorgon.

Om allt som är stängt på helgen istället hade öppet borde det ge 30% mer dagar att arbeta. Det känns väl som att vi behöver det? Varför ha stängt av principskäl eller tradition när folk behöver jobba. Vi lever väl ändå i ett ganska modernt samhälle där folk borde kunna välja att vara ledig en månd-tisd eller onsd-torsd om de vill det. Man behöver ju inte jobba just månd-fred, det vet väl alla som någon gång jobbat inom vården om inte annat. Lite mer flexibilitet, i en alltmer rörlig värld, tack! När kommer dessa nischade helgföretag? ;)

Dagens bästa: Tankevurpan

2011-08-26T21:15:00.002+02:00

Dagen började som den brukar göra, då min mamma ringer mig på vägen till jobbet och strax efter jag lagt på tar jag emot mitt andra nära nog dagliga samtal med en Vän. Den här kära Vän lärde jag känna som eskort och vi har alltså haft kontakten sedan dess, helt förbehållslöst och han har funnits där och gjort en del av mina tyngre dagar lite lättare och stöttat mig både när skolan kännts alldeles för trist och när vårdnadstvisten kännts alldeles för motig. Förutom honom så har jag, men betydligt mer sällan än varje dag, då och då kontakt med två andra som jag också klickade så pass väl med att vi utvecklade en vänskap. En av dessa har flertalet gånger påpekat att hans möte med mig är det bästa som har hänt honom, och även om jag är smickrad så arbetade han mycket med sig själv helt utan mig, jag fanns bara där och lyssnade, som medmänniska. Men jag är glad att han känner så. Jag glider ifrån ämnet som vanligt, men ville bara inflika att vänskap mycket väl kan växa fram även ur relationer som från börjat varit menade att vara främst sexuella. Inklusive i en kund/eskort-relation.

Efter mina morgonsamtal så satte jag mig och lyssnade på Pye och Gert i radion och det var ju helt klockrent, med en humoristisk tvist på ett väldigt tungt och allvarligt ämne, och jag tror att många är trötta på att de hetsiga och hårda diskutionerna kring prostitution/sexarbete och att det är lättare för människor att ta till sig det allvarliga ämne som det faktiskt är genom att diskutera mer lättsamt, men med allvarlig underton, om det. Jag fick känslan utav att jag ville höra mer, och med lite tur, gott folk, så är det inte sista gången vi hör allas vår underbara Jakobsson i radion.

Lunchen min intogs på stan tillsammans med en av mina bästa väninnor, fröken M, och hon har likt som jag inte haft en spikrak väg till högskolan och efter att ha prövat lite olika kurser och ämnen så är det nu i höst ekonomprogrammet som gäller. Hon är en av de mest intelligenta människorna jag känner, till och med snäppet intelligentare än mig när vi gjort IQ-tester tillsammans, =P om vi nu ska diskutera den typen utav intelligens. Hon är också sådär härligt självgod som jag kan vara ibland och vi kan sitta och känna oss lite allmänt grymma tillsammans, väl medvetna om vilka fantastiskt intelligenta, snygga och fantastiska tjejer vi är - härligt icke jante. Hon och jag gick igenom en tonårskris tillsammans och har sedan dess haft en starkt sammanflätad vänskap. När vi lunchade idag så berättade jag för henne om Leonardoprojektet som jag är med i nu, på uppdrag utav Rose Alliance och förklarade projektet som så att vi ska stärka rollerna och statusen hos de som arbetar med prostituerade och missbrukare. Fröken M säger förvånat:
- Alltså... Langare och hallickar?
Sa jag att hon var intelligent? ;) Det är hon också och jag tyckte det var en fantastiskt rolig tankevurpa på min kanske luddiga beskrivning utav projektet.
Efter vår lunch var jag tvungen att skynda mig hem för jag skulle få besök, och även det mötet var lika trevligt som alltid, då vi gillar att sitta och försöka lösa världsproblemen tillsammans.

True Talent, tresamhet på varsitt håll samt positivt tänkande

2011-08-25T21:48:00.005+02:00

I tisdags, efter skolan, åkte jag till min gamla uppväxtstad och hälsade på min bästa väninna - vi kan kalla henne Silvia ;) (det är förresten tjejen från min tresamhet-sommarromans) - och vi bunkrade upp med chips, ostbågar, godis och dricka och bänkade oss framför TV:n och True Talent. Det var ju heeelt fantastiskt! Jag älskar verkligen Tommy Körberg, jag tror han kommer vinna det här. Mina favoriter hittills är den rödhåriga gospeltjejen och den lilla Chilenaren som var sist ut i det här första programmet. Både jag och Silvia vart lite besvikna att den svarta killen med cockerspanielögonen och smilgroparna inte fick gå vidare, men han vart för nervös.

När True Talent var slut så övade vi lite på hennes strippstång - japp, hon har också en. Samt lite golvarbete, och det var längesedan jag skrattade så mycket. Jag hade magvärk dagen efter. Vi försatte oss i alla möjliga och omöjliga positioner och jag önskar att jag kunde bjuda på bilder. Vi positionerade oss, föll ihop i skrattsalvor, filmade, fotade och skrattade ännu mer. Det var en härlig tjejkväll i äkta Jasmine & Silvia-anda. Ojoj, vad vi lärde oss posera erotiskt. Indeed. Eller nåt.

Tidigt morgonen efter så smög jag försiktigt upp för att inte väcka henne och tog tåget tillbaka till min hemstad, först hem och bytte om och så vidare till skolan. Efter skolan åkte jag till Sthlm och Pye mötte mig på centralen, varpå vi åkte till vår nya lokal så jag fick se den. Den var helt fantastisk och ägarna likaså. Det här kommer bli SÅ bra! Senare på kvällen satte vi oss och planerade upp lite budget, förberedde ansökningar inför 2012 och planerade tillhörande projekt. Det finns så mycket gott vi kan och kommer göra.

Efter pappersarbetet var avklarat så drog jag hem till min sommarromans a.k.a. tredje parten i tresamheten bestående utav honom, Silvia och jag. På vägen dit spelade jag musik på hög volym i lurarna och satt djup försjunken i tankar om Rose Alliance och framtidsplaner. Tåget stannade och vagnen blev tom, varpå jag tänkte att det är inte många människor som ska till "tresamhetens stadsdel" ikväll, fortsätter fastna i djupa tankar. Tåget släcks ner och jag tycker det verkar lite konstigt, sitter ändå kvar, men tar luren ur örat och hör en mycket irriterad högtalarröst:
"Alla passagerage ska av!". Aha... Då föll polletten ned och lantlollan klev lydigt av tåget som tydligen tagits ur trafik. Behövde bara vänta någon minut på nästa.

Tredje parten i tresamheten (invecklat namn, måste komma på något bättre) och jag kikade på True Talent avsnitt nummer två tillsammans och min favorit i detta avsnitt, förutom som sagt underbara Tommy Körberg, är den blonda rockbruden som flippade och rockade loss på scen. Älskar Tommys kommentar när hon headbangar: "Ojoj, akta huvet!". Därefter var det lite praktiserande utav tidigare nämnda och nyligen lärda vaginalorgasmer. Vi jobbar bra tillsammans, helt klart. :)

På torsdag morgon ringer alarmklockan 05:30 och på tåget hem läste jag i Metro något så fascinerande som den nya typen utav arbete/arbetare som går ut på att människor liksom frilansar - där det finns behov utav en tjänst som någon vill betala för finns det jobb och det gäller att vara flexibel och ta sig an alla möjliga sorters uppdrag. Det här var tydligen både lukrativt och själautvecklande. Ja, ni förstår nog vartåt jag vill dra parallellerna...

Väl hemma i min stad så blev det raka vägen till skolan och 7 timmar senare raka vägen till terapigruppen. Idag pratade vi om "tankefällor". De går ut på att man oftast negligerar det positiva och bara ser det negativa i allting som händer i ens liv. Till exempel komplimanger. Jag känner mig som sagt rätt malplacerad i den här gruppen och svarar tvärtom på i princip allt. Jag tror ju tvärtom gott om allt och att allt ska bli bra, älskar komplimanger och tror stenhårt på att allt fint alla säger till mig är sant. Kanske (eller troligtvis) så är en viss andel inte äkta utan med en baktanke men sålänge jag tror gott så mår ju jag bra. Min positiva inställning kan istället ibland bli ett problem då jag kört på allt i god tro tills jag förvånat upptäcker att men det där gick ju inte alls som jag tänkt. Men å andra sidan, har man aldrig vågat så vinner man inget och dessutom så har jag garanterat lärt och haft roligt på vägen.

Jag älskade låten som rödhåriga gospeltjejen från True Talent sjöng i första avsnittet och har sedan i tisdags spelat den låten - "let it rain" - samt en annan utav originalsångerskan Amanda Marshall som heter "Shade of grey" på repeat, refrängen är det jag älskar mest:

You can't change a stubborn mind
You can't see the world if your eyes are blind
What does it matter anyway
In the darkest hour we're all just shades of grey
In the darkest hour we're all just shades of

It doesn't matter anyway
Don't give a damn, don't give a damn
Don't give a damn what they say

PS: Jag satt och googlade runt om Rose Alliance och Pride hittade att Laura Augustin hade gjort ett inlägg med tre små korta videosnuttar på Rose Alliance-lastbilen på Pride. In och kika!

Pye Jakobsson i radio med Gert Fylking

2011-08-25T08:17:00.001+02:00

Imorgon i radio ett. Jag ska lyssna!

Jag har massor att skriva om men är på väg till skolan nu och skriver från mobilen. Ville bara göra er uppmärksamma på denna intervju! :-)

Alltså fredag klockan 9.

Får jag lov att vara konspirationsteoretisk för en stund?

2011-08-22T19:10:00.003+02:00

Jag har ett problem. Inget kort, det låg ju i plånboken. Så hur ska jag komma åt mina pengar när kontanthanteringen är borttagen? En bank utan pengar, det är absurt tycker jag. Då kan vi slå igen alla banker, kanske. Morr. Jag gissar att det tar väl en vecka innan jag får ett nytt kort, så vad gör man tills dess?

Och förresten tycker jag att det är obehagligt litegrann, hur de vill registrera allt man gör, vad och vart man handlar och när. Och betala med mobilen kan man inte göra med ett oregistrerat kontantkort. Alla transaktioner ska gå att koppla till en person, en tid och en plats. Det är faktiskt obehagligt. Inte bara för att sexbranschen består utav kontanter och lär fortsätta behöva göra så, tack vare kontanters anonymitet. Vi kan inte längre vara anonyma inför varandra och det lär bli jobbigt med den dagliga handeln mellan privatpersoner, a la blocket. I ett övervakningssamhälle skulle de säkert kunna söka igenom systemen efter den perfekta syndabocken, som råkar passa in på fel plats vid fel tillfälle. Jag tänker på statens möjligheter att faktiskt kunna spärra ditt kort och dina möjligheter att försörja dig, kanske om du blir terroranklagad. Att lita på att staten aldrig mer kommer ägna sig åt att försöka eliminera besvärliga personer tror jag inte på. Fel personer kan alltid hamna vid rodret, det är bara en tidsfråga. Facebook, bloggar, kortbetalning, registrerade mobiltelefoner, övervakningskameror... Om något går snett någon gång i förtroendet mellan stat och folk så lär det bli inte lite knepigt att bygga upp det igen. Det finns en balansgång mellan frihet och ansvar, och nu känns det som att man kollektivt bestraffar väldigt många genom att begränsa deras frihet på grund utav en liten klick kriminella som rånar affärer, värdetransporter och banker. Och ja, självklart pengatvätt och svarta löner. Men lite svinn tycker jag faktiskt man får räkna med, det är ett pris man får betala för människors frihet. Försök istället göra de svarta marknaderna vita. Det känns som en mer mänsklig lösning, än att alla ska tvingas ingå i något gigantiskt registreringssystem.

Vi får börja med byteshandel och ta betalt i saker igen istället. Ett ligg = en guldtacka om 10 gram (enligt http://www.libertysilver.se/buy/gold+bars åtminstone). =)

Funderar på att gå och vika mig en egen foliehatt nu. Och sedan flytta till någon paradisö någonstans utan elektronik och övervakning.

HIV-prevention

2011-08-22T11:58:00.001+02:00

Innan jag börjar skriva om HIV-prevention så måste jag få berätta om min lite annorlunda helg. På fredagen träffade jag då grannens brorson, men jag vette sjutton om det klickade där riktigt ärligt talat. Nu tror jag inte riktigt på första intrycket för så mycket kan påverka hur man är just den dagen. Trevlig grabb dock, med öppet sinne, sådant gillas.

På fredagen ringde även mitt gamla tjejgäng ifrån min gamla stad och frågade om jag ville med på kryssning. Självklart, sa jag, det var ju alldeles för längesedan vi sågs. När jag lade på kom jag på att jag glömde fråga vart vi skulle. Dagen efter visade det sig att det var finlandsbåten och det gick väl, så långt tills att vi landade väl hemma och insåg att min plånbok var försvunnen, bland mycket annat. Inga oersättliga ting dock, förutom att jag fått plånboken i gåva och då är det förstås extra trist att bli av med den. Jag hoppas ändå att någon kommer lämna in den till polisen, även om jag misstror det. Spännande läsning för de som funnit den dock, då de lär hitta visitkort till RA respektive min klubb. Hur som helst så satt jag då strandad i min gamla hemstad men med den änglalika tur jag brukar ha så hör min gamla kärlek så lägligt av sig (ja, ni vet han som jag träffade tidigt i vintras men som sedermera bestämde sig för att stanna med sin fru - ja, eskorteriet grumlar moralen en aning när det gäller upptagna män) och han styr upp situationen på ett utomordentligt och trevligt sätt, höhö ;). Prince charming comes to rescue. Jag hoppas vi ses snart igen, helt klart.

Satt i tre timmar igår och Skype-ade med en bekant och jag ångrar att man inte tar fram anteckningsblocket när man diskuterar med en så klok person, tror jag kom på mig själv minst tjugo gånger med att detta vore något för bloggen. Attans! ;) Men jag hoppas vi bollar vidare snart igen.

Nu, till HIV-prevention. Fick ett samtal igår om att en text om HIV-prevention behöver skrivas. Så jag har suttit och läst en massa och knåpat på en text under morgonen, där jag framför allt ville få in sambandet mellan stigma och ökad HIV-risk, och den ser ut som följer: den yttersta konsekvensen utav stigmatisering och diskriminering är våld och övergrepp, vilket minskar sexarbetares chanser att förebygga HIV genom skyddat sex. Och några exempel på vad jag tror att vi tillsammans med andra kan göra åt saken, både när det gäller att påverka attityder och rent konkreta åtgärder som att ge information om och förebygga våldsamma situationer och hur man tar sig ur dom. Ungefär så. Sedan självklart även det andra som alltid sägs, om injektionsmissbrukare som försörjer sig genom sexarbete men det är ju egentligen hederliga gamla missbruksåtgärder som behövs. RA kan ju även nå ut till grupper som normalt sätt är svåra att nå; inomhusarbetande sexarbetare, transsexuella, män som säljer sex till män, utländska sexarbetare. Knackar vidare på denna och uppskattar, som alltid, feedback, främst via mailen.

/PJ, nu på väg mot skolan och första skoldagen på nya terminen

Min mor och jag har ett gemensamt intresse

2011-08-19T17:06:00.000+02:00

Och det är bokläsning. Det är mest böcker vi pratar om när vi pratas vid och vi har ofta delat böcker när jag växte upp. Jag läste till exempel Sagan om Isfolket när jag var så ung som 8 år. Vi pratade just om diverse böcker som vi läst tillsammans genom åren och har uppskattat:

Jag saknar dig, jag saknar dig!, Av Peter Pohl och Kinna Gieth, som faktiskt har premiär som film idag.
Flickan från ovan, av Alice Sebold som också blev till film för några år sedan.
Aprilhäxan, av Majgull Axelsson

Jag har idag väldigt svårt för att läsa sorgliga berättelser och jag se sorgliga filmer. Jag har blivit alldeles för blödig och tragik blir för mycket för mig numera, jag blir för deprimerad. Kanske för att jag bär på en sorg själv inombords just nu i mitt liv, på grund utav det här med barnen.

Mamma rekommenderade även:
Måsen: Berättelsen om Jonathan Livingston Seagull, utav Richard Bach, den kände jag på en gång skulle passa mig - då hans högsta önskan helt enkelt att tänja på gränserna och våga flyga längre ut än alla andra måsar, att han vill bryta sig loss och vill mer med sitt liv ;)
Mästaren och Margarita utav Michail Bulgakov som är en tungläst och flummig bok men tydligen helt omöjlig att lägga ifrån sig enligt min mor.

Jag själv tjatar ju på alla människor Igelkottens elegans och Håpas du trifs bra i fengelset som är mina favoriter hittills i år, jämte min nya favorit Elva minuter.

Mamma hade även läst boken 14 år till salu som hon sa var väldigt gripande. Dock sa hon vad jag tänkte; det är väldigt mycket offermentalitet. Inte för att på något sätt förminska den här unga kvinnans upplevelser i livet, utan helt enkelt för att boken saknar all form av insikt om sitt eget bidrag till situationen. Dock är de som behandlar henne illa inte mindre svin för det, som utnyttjar hennes gränslöshet.

En historielektion om prostitution

2011-08-17T10:10:00.000+02:00

4000 f.kr, Sumer Sex mot ersättning är en del av vardagslivet i de tidigaste civilisationerna.

2700, f.kr, Sumer Sex mot ersättning förekom inom tempel.

1780, f.kr, Babylon Kung Hammurabi satte upp lagar om sexarbetare och deras barns rättigheter.

1075 f.kr, Assyrien Assyrisk lag säger att sexarbetande ska bära en särskild klädsel.

600 f.kr, Kina Kuang Chung startade legala bordeller och lät de uppföras i särskilda bordellkvarter.

500 f.kr, Grekland Regeringen sponsrar uppstartandet utav bordeller så att alla män ska ha råd att köpa sex. Ett sexmöte kostade en vanlig arbetares dagslön. Bildade och tränade kurtisaner förekom och en del hade till och med stort politiskt inflytande tack vare sina relationer med de i det politiska toppskiktet.

180 f.kr, Rom Reglering utav bordeller

438, Rom Kejsaren Theodosius fråntar föräldrar deras rätt att tvinga sina döttrar och slavar att sälja sex mot sin vilja.

534, Rom Kejsare Justinian och hans fru och tillika före detta sexarbetare förbjuder att profitera på andras sexsäljande och bordeller.

600, Spanien Spaniens kung förbjuder sex mot ersättning. Straffet är 300 piskrapp och utvisning.

960, Kina Bordeller hänger röda lyktor vid dörrarna – världens första red lightdistrict är fött.

1158, Rom Sexarbetare som blev påkomna tillsammans med soldater straffades med att få sina näsor avskurna.

1161, England Reglering av sexarbete och bordeller.

1200, Spanien Reglering utav sexarbete och då synnerligen hårda krafttag mot de som profiterar på sexarbetarna, så som hallickar och bordellägare: avrättning.

1254, Frankrike Kung Louis IX beslagtar sexarbetares ägodelar och till och med kläder i ett försök att avskaffa sexarbete.

1350, Italien Inrättandet utav kommunala bordeller i de städer som inte redan hade bordeller.

1469, Spanien Hårdare straff mot sexarbetarnas profitörer.

1490, Europa Ett hundraårigt utbrott av Syfilis gör att sexarbetare utses till syndabockar och lägger grunden för synen på dessa för sekel framöver.

1500, Italien Bildade elitkurtisaner förekom bland hov och elit och var närmast älskarinnor.

1546, England Reglering avskaffas.

1560, Frankrike Förbud av bordeller.

1586, Italien Påven Sixtus V gör sex mot betalning straffbart med döden.

1617, Japan Yoshiwara i utkanten av Tokyo blir Japans första red light-distrikt.

1831, New York Utav stadens 250.000 invånare så är 4% sexarbetande.

1699, USA Reglering.

1751, Österrike Kejsarinnan Maria Theresa inför kyskhetslagar för att förhindra sexarbete.

1788, Frankrike Särskilda lagar om var, när och hur sexarbetare skulle arbeta (helst inte alls).

1810, Nederländerna Reglering.

1864, England Gynekologiska tvångsundersökningar av sexarbetare och tvångsvård av de som upptäcktes vara sjuka.

1870, St Louis Reglering.

1875, USA Kongressen förbjuder importerandet av och immigrerande kvinnor för syftet att de ska sexarbeta.

1897, New Orleans Skapandet av ett red light-distrikt (Storyville).

1900, Japan Oregistrerade sexarbetare kan bli arresterade.

1902, New York Kommittén föreslår att sätta in sociala resurser för att förhindra att människor väljer sexarbete, exempelvis att höja kvinnors löner.

1905, USA Amerikanska organisationen för sedlighet och renlighet skapas för att arbeta för moral och mot venerologiska sjukdomar.

1909, USA Högsta domstolen beslutar att utvisa en immigrant som sålt sex efter att personen kommit till USA.

1910, USA Var 50:e kvinna är sexarbetare. Stor debatt om ”Vit slavhandel”.

1911, Nederländerna Bordeller förbjuds.

1919, Ryssland Ryssland skickar sexarbetare till arbets- och utbildningsläger för att exempelvis bli sjuksystrar.

1927, Tyskland Avrkriminalisering. Tidigare var det kriminellt, fast det förekom ändå under reglerade former.

1933, Tyskland Nazisterna återgår till kriminalisering av sexarbete.

1939, Tyskland … Men bestämmer sig för att det nog är bäst med reglering iallafall.

1946, Frankrike Bordeller och nyrekrytering utav sexarbetare förbjuds, dock inte sexarbete i sig.

1955, Nevada Det kända Bunny Ranch slår upp portarna.

1956, Japan Förbud mot sexarbete, vilket innebär slutet för det 300 år gamla Yoshiwara red light-district.

1959, England Legalisering, men förbud mot nyrekrytering.

1971, Nevada Bordeller legaliseras och regleras.

1973, USA COYOTE, USA's första sammanslutning för sexarbetares rättigheter bildas.

1985, Nederländera Världens första internationella kongress för sexarbetare.

1999, Sverige Sverige klassar sexarbete som mäns våld emot kvinnor och barn, och inför en lag som straffar endast köparen.

2000, Nederländerna Legalisering utav bordeller.

2002, Tyskland Inför lagar som ger sexarbetare arbetsrättsliga rättigheter.

2003, Nya Zeeland Avkriminaliserar sexarbete och reglerar bordellverksamheter, bordellägare får exempelvis inte förekomma i brottsregistret.

2007, Hawaii Överväger att avkriminalisera sex mot ersättning.

2008, Nevada Det finns 28 legala bordeller.

2009, Norge Förbud mot köp av sexuella tjänster.

2009, Taiwan Legalisering.

2010, Kanada Kanadas högsta domstol kommer fram till att lagarna mot sexarbetare och bordeller strider mot landets grundlagar genom att göra sexarbetarnas liv otryggare.

Idag, USA Sexarbete omsätter 14,5 miljarder dollar varje år. Över en miljon har någon gång sexarbetat i USA. Den dyrast kända eskorten kostar 5500 dollar per timme.

På 1800-talet och fram till 1900-talets första delar så var sexarbete främst en samhällshygiensk fråga, såväl moraliskt som rent fysiskt. Jag drar även paralleller mellan syfilis-utbrottet och AIDS-utbrottet.

Moral är uppenbarligen i allra högsta grad subjektiv...

Lustiga grannen, snyggaste brorsonen och god vänskap

2011-08-17T06:12:00.001+02:00

Jag har varit vaken i ungefär en timme nu - och det var nog för väl att jag svarade min väninnas uppmaning igårkväll om att jag skulle ringa henne när jag vaknar idag med en tvekande fråga; "Är du säker på att du vill det?". Hon behövde inte tänka till länge, min okristliga morgonpigghet är välkänd. "Eh... Nej, förresten, ring mig vid 9...".

Fick fatt i min laddare tillslut och var tvungen att göra en del uppföljande samtal på de meddelanden och missade som jag fått under min tid som telefonlös. Måste fortsätta med det idag, hade en lunch jag missade i måndags och lite samtal inför skolan och behöver även bolla med advokaten om nästa aktion angående barnen.

Jag laddade den på tåget och just som jag fått igång den så ringde grannens brorson. Sist vi pratades vid var ju när den hurtiga grannen kom och plingade på dörren en kväll och jag stod med täcket lindat runt min nakna kropp i dörren, varpå hon käckt sträcker fram mobilen till mig, ignorerar situationen. Ingen aning om vem som är i andra länden så svarar jag tveksamt "Ja, hallå...?". Det var hennes brorson, som hon kommit fram till att jag skulle passa utomordentligt bra ihop med. Så igår då när han ringde så pratade vi en 20 minuter då vi gjorde varandra sällskap på vägen hem, om än i varsin stad. Han har sådan där gullig dialekt som de talar i min hemstad. Han låter lite blyg på rösten, något som förvånar mig. Efter att ha sett bilder av honom och hört berättats så har jag fått för mig att han är lite av en kvinnokarl (hans faster förnekar det dock) och att han ser ut som en Adonis har gjort att jag inte betvivlat det. Han är sådan som kan få för sig att dra till Sydamerika ett halvår, kör motorcykel och är en sådan som är allmänt i farten hela tiden. Det är bra, jag gillar folk med fart i.

Vi ska hur som helst ses på fredag.

Vad gäller min sommarromans så är han nog hemma från sin utlandsresa idag så jag ska höra av mig till honom och se så han kom hem helskinnad.

Och, just ja - jag vet inte vad jag har förtjänat för att ha så fina människor omkring mig som jag har. Nog för jag försöker somna med gott samvete varje kväll, men ibland har jag bara en ofantlig tur. Ett av mina uppföljande samtal igår slutade med att jag erbjöds en övernattningsplats med egen nyckel så att jag alltid har någonstans att ta vägen även när det är sena arbetspass (jag hade för övrigt missat inte mindre än tre pass medan luren var av). Helt förbehållslöst. Det är riktigt vänskap! Jag grunnar på hur jag ska kunna visa min tacksamhet och tänker att utav de två alternativ jag har att erbjuda - sex eller mat - så får det nog bli det sistnämnda av naturliga skäl. Vi får se vad jag kan hitta på!

Narcissismen i mig har vaknat till liv - bilder!

2011-08-16T07:59:00.001+02:00

Jag har glömt min laddare någonstans - troligtvis jobbet, så jag har ingen telefon. Och facebook har jag ju lagt ned.

Socialt utslagen?

Faktiskt inte sådan abstinens som man skulle kunna tro. Rätt skönt. Och vad mer är skönt - jo med den här veckan av ledig tid jag har! Ingen skola förrän på måndag. Jag har såklart inte kunnat låta bli att tjuvkika lite på vad som komma skall, och vissa delar känns sådär men jag ska absolut kunna få till det på ett intressant sätt. Jag förlitar mig på mitt positiva tankesätt.

Är ni någonsin nyfikna på vem jag är, förresten?

Kanske för utmanande, men jag tycker de är rätt så stilrena. Eller?

Äntligen!

2011-08-15T18:04:00.003+02:00

Tog mig för att avsluta de skolarbeten som skulle in. Det borde finnas en lag mot att dela ut uppgifter som intressegrad -72 på en skala 1-10. Morr. Varför delar ingen ut frågeställningar om prostitution...? Nä, just det, alla har ju redan de självklara svaren. Suck. På måndag börjar skolan igång igen. Nya kurser, wohoo!

Vad gäller barnen så avslog hovrätten pappans överklagan på rekordsnabb tid - det blev långfingret helt enkelt. Han kan överklaga till högsta domstolen, så ingen idé att ropa hej. Mötte min dotter på bussen, blev tårögd när hon gav mig den varmaste av kramar, så som bara barn kan och sa i mitt öra: Jag saknar dig mamma! Allt är bara en fråga om tid, vännen! Alla som funnits och finns omkring oss genom denna resa kommer finnas även i framtiden.

Vad gäller Rose Alliance så har vi nu en lokal på gång som några ska åka iväg och kika på nu i veckan. Nästa månad blir det ett par dagar i Helsingfors och i oktober några dagar till London. Det känns spännande att se RA växa och att få vara delaktig. Jag hoppas att RA kan göra skillnad för andra så som det gjorde för mig, när jag föll mellan stolarna och ingen hade att kontakta.

~*~*~

Idag har jag som vanligt betat av lite text om prostitution och just nu har jag snöat in mig på trafficking.

http://nordicbaltic-assistwomen.net/IMG/pdf/Estonia_Sex_buyers_research07.pdf

Om sexköpares syn på saken - jag blev nyfiken efter att ha läst en artikel på BRÅ som hävdade att Europeiska män, till skillnad mot sina Turkiska bröder, inte bryr sig om de köper sex av en tvångsprostituerad eller självständig tjej. Tycker mig visserligen ana en viss naivitet (dock absolut inte ignorans, tvärtom) kring männens resonemang om huruvida utländska tjejer är frivilligt arbetande eller inte - å andra sidan undrar jag som alltid vad kvinnornas alternativ är? Dock vet man inte hur deras förhållanden och möjligheter till frihet eller betala av en eventuell skuld ser ut. Jag skulle om jag vore sexköpare åtminstone tänka mig för både en och sju gånger innan jag stirrade mig blind med enögat på priset.

http://transcrime.cs.unitn.it/tc/fso/pubblicazioni/AP/legislation_on_prostitution_english.pdf

Här jämför man olika lagmodeller och deras eventuella samband med antalet traffickingoffer i ett land. Sämst verkar reglering vara - vilket kan tyda på synliggörandet och därmed åtskillnaden mellan frivilliga och tvingade lättare kan spåras. Minst antal traffickingoffer fann man i länder med totalförbud mot prostitution - man varnar i samma andetag att man inte ska dra alltför positiva slutsatser utav det utan ställer sig frågan om verksamheten kanske helt enkelt håller sig extra dold. Däremot dödar man myten som Gudrun m.fl. slänger sig med om att majoriteten sexarbetare är tvångsarbetare; runt 500 per år innebär att alla vi frivilliga som råkar illa ut på grund utav sexköpslagen är den stora majoriteten så när hon säger att hon är beredd att offra oss för den goda sakens skull; att rädda majoriteten som är tvångsarbetande, så baserar hon sitt resonemang på felaktiga grunder.

Håller just på att bläddra igenom även Horan i bondesamhället utav Jonas Frykman, som jag äntligen fick tag på begagnat. Handlar om den urprungliga "horan" = hon som haft utomäktenskapliga relationer och fött utomäktenskapliga barn. Intressant är att läsa om moralen.

En bekant sände mig även en text utav en person som jämför dagens traffickingpropaganda med den om "vit slavhandel" samt "Sexwork for the soul" med undertiteln "demystifing sex work and sex workers".

De ska jag läsa lite senare, men först - middag och idag blir det marinerade kycklingspett med bulgur och tzatziki. Alternativt kycklingwook. Har inte bestämt mig riktigt än, men kycklingen har börjat tina klart.

Periodare & Lite om orgasmer

2011-08-14T09:57:00.002+02:00

Det verkar som att jag är i en period då jag skriver mycket igen. Det beror egentligen på en enda sak - uppskjutarbeteende. Jag har egentligen skolarbete att göra, men skjuter upp det. Häromdagen ställde jag mig att baka inte mindre än 3 plåtar vardera utav hönökakor, tekakor, scones och formbröd.

Jag har en förmåga att helt gå in i det som intresserar mig och kan sitta med dygnet runt under den period jag läser varenda text som går att finna i ämnet och ve den som avbryter mig. Men lika svårt har jag att ta itu med sådant som inte alls väcker någon nyfikenhet i mitt sinne.

Så då tänker jag sen... Jag ska bara baka först. Läsa det här först. Skriva det här först. Jag gör det när jag får dötid på jobbet. Eller på tåget. Eller i morgon bitti.

Idag är sista dagen för inlämning. Ett problem jag tycker mig ha är att sladden till datorn är glapp så jag kan inte förflytta den, ta med mig den. Och någon ersättningssladd verkar inte stå att finna någonstans - taktiskt utav tillverkaren? Morr.

Jag ska strax kolla upp tågen till Stockholm - fjärde gången den här veckan och hade jag gjort studier under dessa sammanlagt minst 8 timmars restid så hade jag varit färdig. Jag är i Stockholm i genomsnitt 2-3 gånger i veckan, för möten, arbete eller bekantskaper. Idag blir det alla tre kan man säga.

För att driva lite mer tid, och skjuta upp pluggandet lite till så kan jag avslöja hemligheten bakom vaginala orgasmer. Det var något jag lärde mig relativt nyligen, i början på den här sommaren. Det var tack vare min fina tresamhet, då tjejen i relationen lärde mig teorin och mannen i relationen fick öva den praktiska biten. Egentligen handlar det - som alltid mer orgasmer - mycket om psyket. Åtminstone för mig. Jag kan tror nästan att om jag övade skulle jag nog kunna tänka mig fram en orgasm. Mycket övning dock anar jag... Hur som helst, fokus på underlivet och allt som känns därnere och sedan den lilla hemligheten med sammandragningar, krampa. Och rätt var det är så dyker den välbekanta lilla pirrande känslan upp därnere som förskalv, föraningar. Då är det viktigt att han absolut inte slutar, utan helst fortsätter precis så som han gör för att inte avbryta den stegrande känslan. Jag kommer lättast i missionären, med mina ben runt honom - omsluten av den mjuka madrassen och honom och känslan av att vara tätt, tätt intill.

Däremot är jag skeptisk till forcerade orgasmer ("å nej, jag vill inte komma men kommer ändå" - ofta i samband med de multipla orgasmerna då hon säger sig inte orka komma mer) och är övertygad om att ofrivilliga orgasmer är fejk, tills jag bli bevisad om motsatsen (: får en själv). Nämligen så sitter som sagt en stor del av orgasmen i mitt huvud och skiter jag i fokuset så får jag ingen orgasm, punkt. Spelar ingen roll hur fint jag blir stimulerad, kopplar jag bort orgasmen från min hjärna så uteblir den.

RFSL's råd till sex- säljare och köpare.

2011-08-14T08:46:00.002+02:00

För dig som säljer sex

Riktar sig till män som säljer sex till män men råden är självklart bra för alla som säljer sex.

För dig som köper sex

Riktar sig också egentligen till manliga förbindelser.

Förebyggande behandling vid risk för HIV-smitta

Detta kände jag inte till och jag anar att behandlingen är dyr, därför den inte talas om! Ovärderlig information för den som vet med sig att den utsatt sig för risk dock, vare sig det är gratis och heterosex eller betalt och homosex.

Varför är vänstern rädd för horor?

2011-08-14T07:09:00.003+02:00

Hittade en intressant debatt när jag googlade på prostitution och forskning.

Just att förklara att övriga länder visst är emot tvångsprostitution till exempel - ska det verkligen behövas? Ja, tydligen. Önskar jag var där och kunde resa mig upp när den kvinnan med negativ erfarenhet gjorde det.

Jag tänker också på det faktum att sexköpslagen är tänkt att minska trafficking genom att minska efterfrågan på köpesex. Men sålänge risken att åka dit är så pass låg som den är så lär den avskräckande effekten vara mycket låg. Och frågan är om man någonsin kan göra en sådan förbudslag effektiv eftersom det är i princip omöjligt att ringa in köpare och säljare som inte vill bli funna och inte heller omges av någon annan kriminalitet i sina liv. Ljuset kommer helt enkelt aldrig att riktas dit och därför kommer marknaden fortsätta existera, dock mer ljusskygg och med ökade risker för sexarbetarna. Frågan är om det är lagens straff som är det farligaste, utan stigmatiseringen det medför. Precis som Breivik inspirerades utav samhällets negativa vindar om invandring så påverkas potentiella våldsverkare till att ta steget och straffa horor som inte lyder den allmänna moralen.

Varför räcker det inte med en lag där det krävs en anmälare för att det ska leda till åtal? Alltså att någon som fått pengar för sex och känt sig tvingad på något vis kan anmäla en person för det.

Läs om Förbudstiden i USA: "Under det första året sjönk konsumtionen till 30 procent av ursprungskonsumtionen. Under de följande åren utvecklade sig däremot den illegala handeln kraftigt. Amerikanerna lät inte så stora ingrepp göras på sina privatliv, utan grep till den illegala alkoholen som var lätt tillgänglig", "Förbudstiden erbjöd lukrativa möjligheter för den organiserade brottsligheten" och "Trycket från den då illegala branschen och de nya generationerna, som mötte lagen med oförstående, växte ständigt och fick till slut förbudet att rämna. Den 5 december 1933 var det slut på förbudstiden och den därmed förbundna kriminaliteten."

Tydliga paralleller finns idag och jag hoppas att "den illegala branschen och de nya generationerna" kan göra skillnad för oss också och stoppa förbudsrörelsen och låta polisen vara just polis och inte leka "sedlighetspolis".

Den europeiska synen på svenska sexköpslagen

2011-08-13T16:40:00.001+02:00

ETC: Svårt att sprida svensk sexköpslag

Ett klassiskt exempel på vinklad svensk medierapportering.

Man börjar med att ta upp ett unikt och tragiskt traffickingexempel. Trafficking som alltså är reglerat under helt andra lagar. Ingenstans har vi motpolen för att låta läsaren själv avgöra sin inställning genom att även beskriva eskortvarianten av prostititution. Man undlåter även att berätta den (brist på) hjälp den 16-åriga flickan eventuellt fått - förmodligen hemskickad och dumpad i hemlandet Nigeria.

Intervjuobjektet Anna Hedh suckar över det faktum att andra länders parlamentariker skrattar åt henne när hon enligt svenskt radikalfeministiskt perspektiv försöker hävda att prostitution och trafficking är samma sak. Hon inser och erkänner att exporering utav den svenska sexköpslagen är en utpoti men däremot har hon ett realistiskt mål att kriminalisera just köp av traffickingoffer, och där är hon och jag helt överens. Jag skulle till och med kunna gå lite längre och säga att köp där någon uppenbart utnyttjat en persons situation (till exempel någon hemlös eller på annat sätt uppenbart trasig människa) för att köpa billigare sex.

Bland svenska sexköpslagens "positiva" bieffekter nämner hon skrämmande nog att svenska folket blivit alltmer negativt inställd till prositution. För det första måste hon leva på en annan planet om hon inte märkt av de förändrade attitydsvindarna sedan slutet på 90-talet. Det mest negativa med sexköpslagen, förutom att föra ut verksamheten i samhällets oskyddade skugga, är just att bilden - och framför allt självbilden - av och hos sexarbetarna blir allt med negativ och det blir till en nedåtgående spiral. Förr var kurtisan ett yrke för utbildade hög- och medelklassdöttrar, idag är sexarbete något enbart som trasiga flickor ägnar sig åt, flickor med värdighet skulle aaaaldrig... Jag vet av egen erfarenhet att de mest skötsamma flickorna ägnat sig åt denna verksamhet stundtals i sina liv men en människa med mer att riskera (till exempel läkar- eller juriststudenterna) döljer det bättre, än en som redan blivit utsatt för stigmatisering av andra skäl.

Och man avslutar för den delen artikeln med att "Sverige ligger så långt före" i sådana här frågor. Que? Konservativ syn på människors sexualliv? Jag hänger inte riktigt med där.

Say no more

2011-08-13T15:40:00.003+02:00

http://stjamesinfirmary.org/?page_id=938

Say no more

2011-08-13T15:40:00.001+02:00

She works hard for the money...

2011-08-13T08:49:00.001+02:00

Struttar runt och dansar här hemma i bara mässingen och ylar med i "so haaaaard for the money".

Vilken syn! ;)

"So you better treat her riiiight!"

Pride-minnen

2011-08-12T21:30:00.000+02:00

The Blues Brothers - Think
Moulin Rouge - Lady Marmalade
Donna Summers - Bad girls
Destinys child - Independent
Sister Sledge - We are family