http://maggiemcneill.wordpress.com/2013/05/12/guest-columnist-kelly-michaels/
http://www.kickstarter.com/projects/1155680899/whoremom-a-documentary-on-sex-work-and-the-family
PIA - Parents in adultindustry
http://www.parentsinadult.com/#
torsdagen den 16:e maj 2013
onsdagen den 15:e maj 2013
Äntligen!
Att efter ett år och tre månader äntligen se henne stå framför mig. Känslan när hon springer in i min famn och kramar om mig, av att få snusa hennes hår som omedelbart blir dyblött av mina tårar, dra med fingret längs hennes lilla näsa och haka, smeka hennes lilla hand och hålla om hennes lilla kropp hårt i min famn och pussa henne elvatusen gånger i pannan. Att äntligen få se henne i ögonen och säga sjuttontusen gånger hur saknad och älskad hon är. Och aldrig vilja släppa taget igen, men måste.
Skapad av min kropp då vi två har varit en och vi är en del av varandra för alltid. Kärleken till mina barn är obeskrivlig.
(Och rättssystemet som sagt gemensam vårdnad och halva tiden, vart var ni när allt fick pågå?)
onsdagen den 8:e maj 2013
Jag känner en sådan enorm tacksamhet till livet, och människorna och upplevelserna som inkluderas där. Jag undrar ibland varför jag är så himla tacksam och glad för allt, när jag samtidigt bär på en stor sorg. Men jag tror att det är där hemligheten ligger. Det är den stora spännvidden i mitt liv, den enorma saknad och smärtan gör att all glädje och livets möjligheter ter sig ännu större.
Jag känner mig så otålig med allt jag vill göra, inspirerad och lycklig. Och sorgen är det som gör att kontrasten blir så tydlig och skarp.
För varje månad som går har jag knutit nya band och de gamla banden ännu hårdare. Jag får ny inspiration om vad jag vill och behöver göra. Ibland känns det till och med som att livet kommer nog aldrig räcka till för allt jag vill se och göra. Och så tänker jag på de som inte alls ser en mening med livet eller varför de ska kliva upp om dagarna. Jag önskar man då kunde visa dem ett bildspel av alla fantastiska platser, riktigt god mat, skrattande människor, solen, massa söta djurungar ;). Smått och gott som gör en glad och lycklig. Jag tror också de behöver känna sig uppskattade och behövda, att de kan påverka sin tillvaro. Många behöver göra en upprensning i umgängeskretsen. Och ja, jag blir inspirerad av att tänka på en viss olycklig person när jag skriver de här sakerna.
Gå med i föreningar där du känner att du kan påverka din omvärld, skaffa en hobby och åk på träffar, köp en bok om häftiga platser eller upplevelser och börja bocka av, våga res utomlands ensam; till exempel som volontär, gå en kurs och lär dig ett nytt språk/fota/sy/baka/laga mat/massera/sminka/spela piano - funkar också utomlands. Åk till släktingar och vänner som du försummat pga avståndet eller tidsbristen, spela lite gammaldags brädspel tillsammans eller fjantiga kortspel - eller ta med dem på spa :) Det är mer sällskapligt än data- och tv-spel. Gå på konserter, shower och teater, museum, festivaler... Möblera om hemma, måla om, köp nya tavlor eller blommor. Läs böcker om inspirerande människor! Låna en hund eller häst och upplev naturen tillsammans med djur, det blir oftast extra härligt :) Det finns miljoner härliga saker att göra och att tycka om. Jag tror det ger sinnesro att ta vara på livet och njuta så mycket det går. Och upplev många stunder tillsammans med barnen :) Det är när du känner att livet rinner ifrån dig som du blir bitter, arg och kanske till och med deprimerad.
Privilegierad eller offer
Ja, när antis ska försöka placera mig i ett fack så är det som vanligt antingen offer eller det lyckliga undantaget.
Att jag började sälja sex av nyfikenhet, det räcker inte som förklaringsmodell. Det måste vara något annat - så som det faktum att jag kommer från socialgrupp tre, som det så fint kan heta ibland. Och att jag inte sitter med kanyler i armarna med en våldsam hallick till pojkvän, det måste bero på att jag är ett lyckligt undantag.
Som socialarbetare kommer ovanligt många av kollegorna ifrån ganska trasiga förhållanden själva. Det är det som är drivkraften, att rädda dem som har det som de själva hade det...
Det finns en slags fara i att försöka hitta förklaringen till alla beteenden i personers uppväxt och bakgrund. Det kan nästan bli en ursäkt, så de slipper ta ansvar, för sina egna handlingar.
Visst är det säkert så att jag nog hade behövt än mer mod för att våga jobba med sex om jag hade kommit ur mellan eller övre skiktet i samhället. För att jag hade helt enkelt haft mer att riskera. Å andra sidan så känner jag flertalet tjejer som sålt eller säljer sex, oproblematiskt - och som växt upp i det löpande band-aktiga formatet som samhället vill att vi ska genomgå.
Jag respekterar ditt VAL att bli socionom - trots att du gjort ditt val för att du är formad av ditt tidigare liv. Likaså vill jag att du respekterar MITT val att jobba med sex - per telefon, på scen, i närkontakt, på film, via internet, i novellformat, som sexolog, som politisk aktivist och demonstrera, normbrytande projekt inom rfsu, med att lära ut normer och gränser för våldtäktsoffer i sydafrika eller hur tusan jag nu väljer att jobba med sex.
Jag behöver inga förklaringsmodeller eller nedvärdera dig till att vara ett offer för att försöka förstå mig på ditt val att bli socionom. Jag ser dig som en kapabel individ med beslutandeförmåga över ditt eget liv. Jag inbillar mig heller inte att du har särskilda personlighetsdrag eller att dina klienter har det. Mycket handlar om din förmåga att skapa en god kontakt och sätta gränser. Precis som inom alla mellanmänskliga relationer och i synnerhet inom arbetet.
Tänk om det faktiskt är så att sexarbete kan innebära personlig utveckling på sexuellt, mentalt och själsligt plan.
Men precis som inte alla är intresserade av att vara polygam, allmänt slampig eller nyfiken på sex med det egna könet så kan inte alla tvingas till att vara nyfikna på eller skulle kunna förmås att gilla att använda pengar som ett urskiljningsverktyg (av flera) i val av sexpartner. Det är inte heller alla som ens skulle kunna sätta gränser privat, och än mindre i jobb. Det är än svårare i en tid då såväl betalande som icke betalande sexpartners inspireras väldigt mycket av porr - och tjejer tror sig vara tvungna att tävla med de kvinnor som arbetar professionellt inom porrindustrin. Som för övrigt har färre gemensamma nämnare med eskortindustrin än vad utomstående tror. En eskort regisseras inte i sitt arbete och interaktionen mellan sexparterna är mellan dem själva endast, och i en naturlig ordningsföljd.
Det enda märkliga med betalt sex med kamera vs betalt sex utan kamera är att det ena är okej trots exploateringen av en potentiell mångmiljonpublik och det andra är det inte trots att det är mer intimt och privat. Men det är kanske just där det hänger. Det privata och intima får inte vara en tjänst. På något vis reducerar det kanske dina gratishandlingar till något annat än magiskt och rosafluffigt som du tänkt dig det - helt enkelt inte en lika fin gåva, något prislöst? Men så behöver det inte alls vara. Magi och rosa fluffmoln kring sexuella handlingar sker även med betalning, ibland. Det känns som elektricitet i luften när två människor möts som riktigt klickar med varandra. Men ibland är sex inget mer än en intim massage. Såväl betalt som obetalt. Och det är naturligt. Det ena utesluter inte det andra.
Att jag började sälja sex av nyfikenhet, det räcker inte som förklaringsmodell. Det måste vara något annat - så som det faktum att jag kommer från socialgrupp tre, som det så fint kan heta ibland. Och att jag inte sitter med kanyler i armarna med en våldsam hallick till pojkvän, det måste bero på att jag är ett lyckligt undantag.
Som socialarbetare kommer ovanligt många av kollegorna ifrån ganska trasiga förhållanden själva. Det är det som är drivkraften, att rädda dem som har det som de själva hade det...
Det finns en slags fara i att försöka hitta förklaringen till alla beteenden i personers uppväxt och bakgrund. Det kan nästan bli en ursäkt, så de slipper ta ansvar, för sina egna handlingar.
Visst är det säkert så att jag nog hade behövt än mer mod för att våga jobba med sex om jag hade kommit ur mellan eller övre skiktet i samhället. För att jag hade helt enkelt haft mer att riskera. Å andra sidan så känner jag flertalet tjejer som sålt eller säljer sex, oproblematiskt - och som växt upp i det löpande band-aktiga formatet som samhället vill att vi ska genomgå.
Jag respekterar ditt VAL att bli socionom - trots att du gjort ditt val för att du är formad av ditt tidigare liv. Likaså vill jag att du respekterar MITT val att jobba med sex - per telefon, på scen, i närkontakt, på film, via internet, i novellformat, som sexolog, som politisk aktivist och demonstrera, normbrytande projekt inom rfsu, med att lära ut normer och gränser för våldtäktsoffer i sydafrika eller hur tusan jag nu väljer att jobba med sex.
Jag behöver inga förklaringsmodeller eller nedvärdera dig till att vara ett offer för att försöka förstå mig på ditt val att bli socionom. Jag ser dig som en kapabel individ med beslutandeförmåga över ditt eget liv. Jag inbillar mig heller inte att du har särskilda personlighetsdrag eller att dina klienter har det. Mycket handlar om din förmåga att skapa en god kontakt och sätta gränser. Precis som inom alla mellanmänskliga relationer och i synnerhet inom arbetet.
Tänk om det faktiskt är så att sexarbete kan innebära personlig utveckling på sexuellt, mentalt och själsligt plan.
Men precis som inte alla är intresserade av att vara polygam, allmänt slampig eller nyfiken på sex med det egna könet så kan inte alla tvingas till att vara nyfikna på eller skulle kunna förmås att gilla att använda pengar som ett urskiljningsverktyg (av flera) i val av sexpartner. Det är inte heller alla som ens skulle kunna sätta gränser privat, och än mindre i jobb. Det är än svårare i en tid då såväl betalande som icke betalande sexpartners inspireras väldigt mycket av porr - och tjejer tror sig vara tvungna att tävla med de kvinnor som arbetar professionellt inom porrindustrin. Som för övrigt har färre gemensamma nämnare med eskortindustrin än vad utomstående tror. En eskort regisseras inte i sitt arbete och interaktionen mellan sexparterna är mellan dem själva endast, och i en naturlig ordningsföljd.
Det enda märkliga med betalt sex med kamera vs betalt sex utan kamera är att det ena är okej trots exploateringen av en potentiell mångmiljonpublik och det andra är det inte trots att det är mer intimt och privat. Men det är kanske just där det hänger. Det privata och intima får inte vara en tjänst. På något vis reducerar det kanske dina gratishandlingar till något annat än magiskt och rosafluffigt som du tänkt dig det - helt enkelt inte en lika fin gåva, något prislöst? Men så behöver det inte alls vara. Magi och rosa fluffmoln kring sexuella handlingar sker även med betalning, ibland. Det känns som elektricitet i luften när två människor möts som riktigt klickar med varandra. Men ibland är sex inget mer än en intim massage. Såväl betalt som obetalt. Och det är naturligt. Det ena utesluter inte det andra.
tisdagen den 16:e april 2013
Yes, yes, yes!
Det ser ut som att jag kommer in på den utbildning jag vill! Jag säger ju det - allt händer av en anledning! Om inte saker och ting hänt - och i den ordningsföljd den gjort, så hade det inte kunnat bli så rätt som det tillslut blir. :)
Jag har lärt mig mycket de senaste åren. Jag har rest över hela världen, och det inte för semester utan jag har träffat aktivister och forskare och andra spännande personer. Jag har gjort mer än de flesta i min ålder - och med mina förutsättningar - någonsin kunnat drömma om. Jag är tacksam för varenda plats och allt spännande människor berättar om. Sverige är oerhört konformigt och snävt, som en småstad fast ett "små-land", haha. Detta land känns det definitivt som att jag vuxit ur och Sverige har plötsligt blivit en storlek för liten. Och det känns bra. Det känns som att "bli vuxen", på ett annat plan än bara jobb, körkort, familj och bostadsrätt.
Jag börjar bli allt klarare med vad jag egentligen vill och behöver, och styr mitt liv ditåt. Jag vet så många som mest fastnar i vissa utstakade banor, utan att egentligen kunna eller våga välja så mycket själva.
Jag har mycket kvar att lära, och jag älskar att få ifrågasätta. I synnerhet sådant som på en plats tas för given medan motsatsen på en annan. Hur kommer det sig? Och vem har rätt? ;)
"The antis" har till exempel rätt i en del. Våld och missbruk och samhällets lägre socialgrupper. En del makt, pengatörst och känslopåverkan. Men det vi INTE är ett dugg jäkla överens om är 1. Vrför och 2. Hur vi bör hantera det. Problemet är när de försöker finna en lösning i stil med one size fits all, att de talar om oss och inte med oss. Endast i bästa fall "till oss". Men jag ser att dialogviljan så sakteliga ökar, med få trista undantag.
Jag har lärt mig mycket de senaste åren. Jag har rest över hela världen, och det inte för semester utan jag har träffat aktivister och forskare och andra spännande personer. Jag har gjort mer än de flesta i min ålder - och med mina förutsättningar - någonsin kunnat drömma om. Jag är tacksam för varenda plats och allt spännande människor berättar om. Sverige är oerhört konformigt och snävt, som en småstad fast ett "små-land", haha. Detta land känns det definitivt som att jag vuxit ur och Sverige har plötsligt blivit en storlek för liten. Och det känns bra. Det känns som att "bli vuxen", på ett annat plan än bara jobb, körkort, familj och bostadsrätt.
Jag börjar bli allt klarare med vad jag egentligen vill och behöver, och styr mitt liv ditåt. Jag vet så många som mest fastnar i vissa utstakade banor, utan att egentligen kunna eller våga välja så mycket själva.
Jag har mycket kvar att lära, och jag älskar att få ifrågasätta. I synnerhet sådant som på en plats tas för given medan motsatsen på en annan. Hur kommer det sig? Och vem har rätt? ;)
"The antis" har till exempel rätt i en del. Våld och missbruk och samhällets lägre socialgrupper. En del makt, pengatörst och känslopåverkan. Men det vi INTE är ett dugg jäkla överens om är 1. Vrför och 2. Hur vi bör hantera det. Problemet är när de försöker finna en lösning i stil med one size fits all, att de talar om oss och inte med oss. Endast i bästa fall "till oss". Men jag ser att dialogviljan så sakteliga ökar, med få trista undantag.
söndagen den 10:e mars 2013
De är verkligen lustiga, de små liven (köparna)
Det är helt klart så att sexbranschen är en mötesplats för en hel massa människor. Alla med det gemensamma intresset sex. Så viktigt, att de till och med kan tänka sig att jobba med det, eller betala för det.
Köparna är, precis som i resten av samhället, en vid variation av människor.
På recensionshörnorna blir det lätt en grabbig stämning, som på en gammal bilverkstads lunchrast med Pamela Anderssons årskalender från 1992 på väggen.
När vi möter dem på tu man hand är det oftast en helt annan ton. De är nakna, sårbara och blyga. En del försöker skyla det med att vara lite extra ruffbuff-manlig. Men överlag, så är de mest bara ute efter njutning, närhet och bekräftelse.
Köparna är, precis som i resten av samhället, en vid variation av människor.
På recensionshörnorna blir det lätt en grabbig stämning, som på en gammal bilverkstads lunchrast med Pamela Anderssons årskalender från 1992 på väggen.
När vi möter dem på tu man hand är det oftast en helt annan ton. De är nakna, sårbara och blyga. En del försöker skyla det med att vara lite extra ruffbuff-manlig. Men överlag, så är de mest bara ute efter njutning, närhet och bekräftelse.
"Heeej!! Är du leeedig? Kan jag komma förbi nu?"
lördagen den 9:e mars 2013
Inte så mycket ett symptom, som det är en rest, från patriarkatet
Det finns missförhållanden inom sexbranschen, varav majoriteten grundar sig på att det finns starka patriarkala idéer inom branschen. Mer där än någon annanstans.
För att sexbranschen är lämnat till sitt eget öde. Ett eget samhälle, utanför samhället. Där kvinnor fortfarande slåss om chef- och styrelseposter. Dit män med vidriga idéer om hur en kvinna, eller i synnerhet en viss typ av kvinnor, bör behandlas kan söka sig och känna sig ganska hemma. Den sista resten från en värld där männen hade makten och kvinnorna servade. Världen som samhället glömde. Eller glömde förresten - ni sket i oss, övergav oss. Jag tror inte ens ni övervägde att fråga oss om vi ville med?
Sexbranschen ligger efter. Men det beror till stor del på att den inte fått någon hjälp från resten av samhället att städa upp. Tvärtom, så späder resten av samhället på de här idéerna. I kampen om jämställdhet så lämnades hororna utanför. När vi pratade med pojkarna om att behandla flickor med respekt, så var det en viss typ av flickor. Inte alla flickor. Inte horor. Och i viss mån inte slampor heller - fortfarande.
Jag tror på en värld där vi kan uppfostra pojkar till att respektera en hora och uppskatta hennes yrkesutövande lika väl som vilket annat yrke som helst. Hora kommer aldrig att bli en akademikerexamen, om än att jag tror att vi kan ha en fördel av att läsa en hel del om sexualitet, anatomi, psykologi, sociologi... Kanske kommer det finnas en typ av "arbetarklasshora" och en "akademikerhora". Där man kan erbjuda olika typer av möten, beroende på av vad och hur stort ditt behov är. Lite som som undersköterska och läkare.
Lagstiftningarna har rätt lite med det här och göra. Lagen är bara ett symptom på samhällets inställning till sexbranschen för tillfället. Och lagen inrymmer sällan tecken på att någon debatt om social inkludering och jämställdhetsarbete inom branschen har pågått. Sexarbete är inte en medfödd läggning, så på det diskvalificeras vi ofta från skyddet mot hatbrott (trots att religion heller inte är medfött och inte helt sällan självvalt). Och jag gissar för övrigt, att lagen inkluderar inte bara homosexuella - utan människor som har sex med människor av samma kön. Oavsett vilken preferens som rent kärleksmässigt må vara medfött.
Men för att skapa en förändring i samhället så måste vi börja med en lag. När homosexualitet var kriminellt, så var det ett symptom på att samhället ansåg det som farligt. När det sedan blev legaliserat så blev de människorna istället sjukdomsförklarade; man började försöka förstå det, och skyllde på en trasig barndom, övergrepp, depression och brist på moral. Men det var inte heller så, att när det inte längre klassades som sjukdom så förändrades allt över en natt. Nej, länge var knacka bög en hobby och med rykte som småstadens lebbpar så var det svårt att ha ett socialt liv, hyra en bostad - och väldigt länge att få bilda familj. Det tog från avkriminalisering av homosexuella 1957 till 2005 innan lesbiska kvinnor ansåg ha rätt att bilda familj genom insemination. Och vägen dit var krokig. Och det är fortfarande inte helt omtyckt av många. Det var först 1950 som utomäktenskapliga barn fick samma juridiska status som barn födda inom äktenskapet. Det tog några årtionden innan inomäktenskapliga barn och utomäktenskapliga sågs på med samma värde av själva samhället.
Ja, jag anser det problematiskt med ett kvinnohat som breder ut sig - eller kanske framför allt synliggörs i och med bloggar och internetforum. Sexismen är fortfarande stark, och det starkaste kortet än idag är att anklaga en kvinna för att inte hålla sig inom ramen för den godkända och fina sexualiteten. Med ordet hora kan du få en kvinna att gråta, backa, bli tyst. Inte våga. Horskräcken är det vapen han med ett hånleende använder emot dig, för att han vet att din svaga punkt som kvinna är ditt värde som sexuellt eftertraktad varelse. Som hora kommer ingen man vilja ha dig. Ingen man kommer vilja ha dig som sin kvinna, att vilja ta i dig. För vi vet ju att det är en kvinnas främsta uppgift... Att tillhöra en man. Hon är som mest värdefull om hon dyrkar och tillfredsställer sin mans alla sinnen. Det omvända gäller inte, det vore ju omanligt - toffligt. Hon förväntas fortfarande bara vara tacksam av att en man som han vill ha henne.
Jag känner mig långtifrån okej med porren och penetrationsfixeringen av alla hål i en människokropp. Jag vet inte alls om jag tycker 50 shades of grey är ett tecken på en mer liberal sexualsyn utan kanske snarare en del av en trend som ligger i tiden, där förnedring och tvång är en naturlig del i sexuallivet. Vilket i sin tur kan vara ett symptom på hur män och kvinnor föreställer sig själva, vill vara och hur de ser på sin sexualitet.
Nej sex behöver inte alltid vara mysigt, rosa och fluffigt. Och jag är förmodligen helt fel person att döma. Men, tills jag blir motbevisad, så tror jag att det snarare är här vi ser symptomen på något som behöver förändras. Jag ser det som viktigast att arbeta med att få människor att uppskatta att ge varandra njutning hellre än stryk, att ge njutning på bekostnad av sin egen hellre än att ta njutning på bekostnad av den andre. Vilket känns som en ok norm idag. Ansvaret ligger hos den andre att säga nej, när det egentligen borde vara i samspel, där regeln är minsta gemensamma nämnare och att allt är ett nej tills du fått ett annat besked.
Jag tror att det finnas ett samband. Horhatet, kvinnohatet och förnedringssexet. Genom att exkludera hororna så skapar vi ett hot mot kvinnorna, som används för att kontrollera dem. Rädslan skapar en identitet som undergiven, där hon måste be om ursäkt för sin sexualitet. Och de andra sitter ju naturligt med makten på hand eftersom han lätt degraderar henne till en hora, den exkluderade.
Att beskylla en grupp människor för problemen med sociala orättvisor är ett enkelt sätt att få förklaring på en orättvisa som är svår att förstå. Rasism är också vanligast ibland grupper som tycker sig orättvist behandlade i samhället, de sämst gynnade. De vill ha en syndabock för sitt eget misslyckande i livet. Att bero på sexism - åt båda hållen...
För att sexbranschen är lämnat till sitt eget öde. Ett eget samhälle, utanför samhället. Där kvinnor fortfarande slåss om chef- och styrelseposter. Dit män med vidriga idéer om hur en kvinna, eller i synnerhet en viss typ av kvinnor, bör behandlas kan söka sig och känna sig ganska hemma. Den sista resten från en värld där männen hade makten och kvinnorna servade. Världen som samhället glömde. Eller glömde förresten - ni sket i oss, övergav oss. Jag tror inte ens ni övervägde att fråga oss om vi ville med?
Sexbranschen ligger efter. Men det beror till stor del på att den inte fått någon hjälp från resten av samhället att städa upp. Tvärtom, så späder resten av samhället på de här idéerna. I kampen om jämställdhet så lämnades hororna utanför. När vi pratade med pojkarna om att behandla flickor med respekt, så var det en viss typ av flickor. Inte alla flickor. Inte horor. Och i viss mån inte slampor heller - fortfarande.
Jag tror på en värld där vi kan uppfostra pojkar till att respektera en hora och uppskatta hennes yrkesutövande lika väl som vilket annat yrke som helst. Hora kommer aldrig att bli en akademikerexamen, om än att jag tror att vi kan ha en fördel av att läsa en hel del om sexualitet, anatomi, psykologi, sociologi... Kanske kommer det finnas en typ av "arbetarklasshora" och en "akademikerhora". Där man kan erbjuda olika typer av möten, beroende på av vad och hur stort ditt behov är. Lite som som undersköterska och läkare.
Lagstiftningarna har rätt lite med det här och göra. Lagen är bara ett symptom på samhällets inställning till sexbranschen för tillfället. Och lagen inrymmer sällan tecken på att någon debatt om social inkludering och jämställdhetsarbete inom branschen har pågått. Sexarbete är inte en medfödd läggning, så på det diskvalificeras vi ofta från skyddet mot hatbrott (trots att religion heller inte är medfött och inte helt sällan självvalt). Och jag gissar för övrigt, att lagen inkluderar inte bara homosexuella - utan människor som har sex med människor av samma kön. Oavsett vilken preferens som rent kärleksmässigt må vara medfött.
Men för att skapa en förändring i samhället så måste vi börja med en lag. När homosexualitet var kriminellt, så var det ett symptom på att samhället ansåg det som farligt. När det sedan blev legaliserat så blev de människorna istället sjukdomsförklarade; man började försöka förstå det, och skyllde på en trasig barndom, övergrepp, depression och brist på moral. Men det var inte heller så, att när det inte längre klassades som sjukdom så förändrades allt över en natt. Nej, länge var knacka bög en hobby och med rykte som småstadens lebbpar så var det svårt att ha ett socialt liv, hyra en bostad - och väldigt länge att få bilda familj. Det tog från avkriminalisering av homosexuella 1957 till 2005 innan lesbiska kvinnor ansåg ha rätt att bilda familj genom insemination. Och vägen dit var krokig. Och det är fortfarande inte helt omtyckt av många. Det var först 1950 som utomäktenskapliga barn fick samma juridiska status som barn födda inom äktenskapet. Det tog några årtionden innan inomäktenskapliga barn och utomäktenskapliga sågs på med samma värde av själva samhället.
Ja, jag anser det problematiskt med ett kvinnohat som breder ut sig - eller kanske framför allt synliggörs i och med bloggar och internetforum. Sexismen är fortfarande stark, och det starkaste kortet än idag är att anklaga en kvinna för att inte hålla sig inom ramen för den godkända och fina sexualiteten. Med ordet hora kan du få en kvinna att gråta, backa, bli tyst. Inte våga. Horskräcken är det vapen han med ett hånleende använder emot dig, för att han vet att din svaga punkt som kvinna är ditt värde som sexuellt eftertraktad varelse. Som hora kommer ingen man vilja ha dig. Ingen man kommer vilja ha dig som sin kvinna, att vilja ta i dig. För vi vet ju att det är en kvinnas främsta uppgift... Att tillhöra en man. Hon är som mest värdefull om hon dyrkar och tillfredsställer sin mans alla sinnen. Det omvända gäller inte, det vore ju omanligt - toffligt. Hon förväntas fortfarande bara vara tacksam av att en man som han vill ha henne.
Jag känner mig långtifrån okej med porren och penetrationsfixeringen av alla hål i en människokropp. Jag vet inte alls om jag tycker 50 shades of grey är ett tecken på en mer liberal sexualsyn utan kanske snarare en del av en trend som ligger i tiden, där förnedring och tvång är en naturlig del i sexuallivet. Vilket i sin tur kan vara ett symptom på hur män och kvinnor föreställer sig själva, vill vara och hur de ser på sin sexualitet.
Nej sex behöver inte alltid vara mysigt, rosa och fluffigt. Och jag är förmodligen helt fel person att döma. Men, tills jag blir motbevisad, så tror jag att det snarare är här vi ser symptomen på något som behöver förändras. Jag ser det som viktigast att arbeta med att få människor att uppskatta att ge varandra njutning hellre än stryk, att ge njutning på bekostnad av sin egen hellre än att ta njutning på bekostnad av den andre. Vilket känns som en ok norm idag. Ansvaret ligger hos den andre att säga nej, när det egentligen borde vara i samspel, där regeln är minsta gemensamma nämnare och att allt är ett nej tills du fått ett annat besked.
Jag tror att det finnas ett samband. Horhatet, kvinnohatet och förnedringssexet. Genom att exkludera hororna så skapar vi ett hot mot kvinnorna, som används för att kontrollera dem. Rädslan skapar en identitet som undergiven, där hon måste be om ursäkt för sin sexualitet. Och de andra sitter ju naturligt med makten på hand eftersom han lätt degraderar henne till en hora, den exkluderade.
Att beskylla en grupp människor för problemen med sociala orättvisor är ett enkelt sätt att få förklaring på en orättvisa som är svår att förstå. Rasism är också vanligast ibland grupper som tycker sig orättvist behandlade i samhället, de sämst gynnade. De vill ha en syndabock för sitt eget misslyckande i livet. Att bero på sexism - åt båda hållen...
onsdagen den 6:e mars 2013
Våld mot sexarbetare
Statistik!
Jag älskar siffror.
Forskare älskar att göra nummer av sexarbetare.
In an Australian study of 247 sex workers, 52% of illegal street workers had been raped or beaten in the past year compared with 12% of private sex workers and just 3% of brothel workers.
I den danska studien: 83% av tjejerna har inte upplevt våld alls. 33% av eskorttjejerna hade upplevt någon form av våld, 25% av de manliga. Gatutjejerna 41%. Endast 3% av bordellarbetande tjejer har utsatts för våld.
Australien
Gatan 52%
Bordell 3%
Eskort 12%
Danmark
Gatan 41%
Bordell 3%
Eskort 33%
England
Gatan 27%
Eskort eller bordell 1%
Kanada
Gatan 39%
Eskort eller bordell 14%
USA visar liknande siffror.
http://www.gwu.edu/~soc/docs/Weitzer/Flawed_Theory.pdf
I Turkiet och Thailand är Farley på uppdrag och hon konstaterar att det är betydligt mer våldsamt att jobba på gatan än på bordell.
I USA är en femtedel arbetande på gatan.
I Danmark är det några enstaka procent.
De är hur som haver i minoritet.
Jag älskar siffror.
Forskare älskar att göra nummer av sexarbetare.
In an Australian study of 247 sex workers, 52% of illegal street workers had been raped or beaten in the past year compared with 12% of private sex workers and just 3% of brothel workers.
I den danska studien: 83% av tjejerna har inte upplevt våld alls. 33% av eskorttjejerna hade upplevt någon form av våld, 25% av de manliga. Gatutjejerna 41%. Endast 3% av bordellarbetande tjejer har utsatts för våld.
Australien
Gatan 52%
Bordell 3%
Eskort 12%
Danmark
Gatan 41%
Bordell 3%
Eskort 33%
England
Gatan 27%
Eskort eller bordell 1%
Kanada
Gatan 39%
Eskort eller bordell 14%
USA visar liknande siffror.
Australia, Britain, Canada, and the United States (Perkins, 1991
Perkins & Bennett, 1985; Perkins & Lovejoy, 1996; Prince, 1986;
Whittaker & Hart, 1996)
http://www.gwu.edu/~soc/docs/Weitzer/Flawed_Theory.pdf
I Turkiet och Thailand är Farley på uppdrag och hon konstaterar att det är betydligt mer våldsamt att jobba på gatan än på bordell.
I USA är en femtedel arbetande på gatan.
I Danmark är det några enstaka procent.
De är hur som haver i minoritet.
"Comparative studies tend to find significant, and
sometimes huge, differences between street prostitutes and call
girls, brothel workers, and escorts in terms of job satisfaction, self-
esteem, physical and psychological health, and occupational
practices (Exner, Wylie, Leura, & Parrill, 1977; Lever & Dolnick,
2000; Perkins, 1991; Perkins & Lovejoy, 1996; Perkins & Bennett,
1985; Prince, 1986). "
Det finns alltså sätt att arbeta på som är tryggt och säkert.
Det finns alltså sätt att arbeta på som är tryggt och säkert.
måndagen den 4:e mars 2013
Jag har snuskiga läsare...
;)
Jag tror de flesta hamnar här för att de är nyfikna på argumentationen kring prostitution. Eller bara få en liten smak av hur en sån där... Liksom... Hora?... Tänker egentligen. Det är ju inte så ofta man stöter på såna, bara sådär.
Sedan, beroende på dina livserfarenheter och ideologi här i livet, så viftar du bort mig som en lycklig hora som inte är representativ och bara snackar massa blajj. Alternativt att jag ljuger eller lider av falskt medvetande och kommer bli deprimerad om några år, när jag kommer till insikt.
Eller så tycker du det är intressant med nya perspektiv.
Eller får en igenkännande bekräftelse på det du själv redan anat och funderat på.
Men förutom horeri, så tycker ni om att läsa om... Glasdildos. Det är mitt absolut mest klickade inlägg. Why?
Borde jag skriva mer om sex? Produktrecensioner? ;)
En produkt jag kan rekommendera i sådana fall, är ju då the magic wand. Den är ful som stryk, men lelo har kommit med en lite mer estetiskt tilltalande variant.
Mer om mitt sexliv? Kanske. Jag är dock så tråkig sexuellt, har redan haft min experimentella period och tycker mig funnit min plats i sextillvaron. Ganska okomplicerad helt enkelt. Får jag en revival så kanske... Undrar vad det blir då? Jag tror jag har en liten domina inom mig som kommer lockas ut när jag uppnått medelåldern. Det är väl då de brukar? Fördomsfull, var det ja... ;)
Jag har haft sex en gång sedan... Mitten på januari. Lusten att umgås med karlar på den nivån är inte påträngande just nu, helt enkelt.
Jag dejtar inte alltför mycket just nu heller så inte så mycket relationsdraman heller.
Har en liten dejt från australien som jag har intensiv telefonkontakt med, men han känns en aning för konservativ för min smak. Jag skulle säkert kunna övertala honom om att vara okej med mitt HBTQ-engagemang. Men nästa gång jag binder upp mig med någon så vill jag vara med någon som också har ett engagemang i frågorna. Det är för stor del av mitt liv och mina värderingar för att jag ska kunna vara med någon som inte bryr sig, åtminstone litegrann.
Karl nummer två på listan bor i innerstan i stockholm, alldeles för mycket party för min smak. Dock liberal och intresserad (nåja) av mina diskussioner. Men framför allt bra sex. Det lockar mig dock inte så mycket nu så hans sms blir för det mesta obesvarade.
Den tredje är från sydafrika (måste de vara från andra sidan jordklotet numera?). Den här är dock lite för ung för min smak, och jag känner att jag måste dadda honom med bekräftelse för att hålla honom på gott humör. Är det han eller jag som är kvinnan i vår relation? Vore jag lite mer tålmodig så skulle han kunnat vara en potentiell pojkvän.
Sedan har vi några i periferin men de kommer inte på fråga som dejt eller sexpartners. Just nu iaf.
Ja, mina karlar i livet just nu är skittråkiga. Men helt klart små väluppfostrade gentlemän som behandlar en kvinna som hon bör bli behandlad. Och nej, jag diskuterar inget materiellt. Jag har för mycket intriger privat för att orka blanda in kärleksdrama - eller ens nykärlek - just nu. Det tar trots allt tid, och med lyckan är det alltid den här nybörjarosäkerheten. Som hör till och är urmysig - när man har energin.
Nu satsar jag på mig själv, min familj och mina vänner. Karlarna får vänta. Jag har min lelo wand.
Jag tror de flesta hamnar här för att de är nyfikna på argumentationen kring prostitution. Eller bara få en liten smak av hur en sån där... Liksom... Hora?... Tänker egentligen. Det är ju inte så ofta man stöter på såna, bara sådär.
Sedan, beroende på dina livserfarenheter och ideologi här i livet, så viftar du bort mig som en lycklig hora som inte är representativ och bara snackar massa blajj. Alternativt att jag ljuger eller lider av falskt medvetande och kommer bli deprimerad om några år, när jag kommer till insikt.
Eller så tycker du det är intressant med nya perspektiv.
Eller får en igenkännande bekräftelse på det du själv redan anat och funderat på.
Men förutom horeri, så tycker ni om att läsa om... Glasdildos. Det är mitt absolut mest klickade inlägg. Why?
Borde jag skriva mer om sex? Produktrecensioner? ;)
Mer om mitt sexliv? Kanske. Jag är dock så tråkig sexuellt, har redan haft min experimentella period och tycker mig funnit min plats i sextillvaron. Ganska okomplicerad helt enkelt. Får jag en revival så kanske... Undrar vad det blir då? Jag tror jag har en liten domina inom mig som kommer lockas ut när jag uppnått medelåldern. Det är väl då de brukar? Fördomsfull, var det ja... ;)
Jag har haft sex en gång sedan... Mitten på januari. Lusten att umgås med karlar på den nivån är inte påträngande just nu, helt enkelt.
Jag dejtar inte alltför mycket just nu heller så inte så mycket relationsdraman heller.
Har en liten dejt från australien som jag har intensiv telefonkontakt med, men han känns en aning för konservativ för min smak. Jag skulle säkert kunna övertala honom om att vara okej med mitt HBTQ-engagemang. Men nästa gång jag binder upp mig med någon så vill jag vara med någon som också har ett engagemang i frågorna. Det är för stor del av mitt liv och mina värderingar för att jag ska kunna vara med någon som inte bryr sig, åtminstone litegrann.
Karl nummer två på listan bor i innerstan i stockholm, alldeles för mycket party för min smak. Dock liberal och intresserad (nåja) av mina diskussioner. Men framför allt bra sex. Det lockar mig dock inte så mycket nu så hans sms blir för det mesta obesvarade.
Den tredje är från sydafrika (måste de vara från andra sidan jordklotet numera?). Den här är dock lite för ung för min smak, och jag känner att jag måste dadda honom med bekräftelse för att hålla honom på gott humör. Är det han eller jag som är kvinnan i vår relation? Vore jag lite mer tålmodig så skulle han kunnat vara en potentiell pojkvän.
Sedan har vi några i periferin men de kommer inte på fråga som dejt eller sexpartners. Just nu iaf.
Ja, mina karlar i livet just nu är skittråkiga. Men helt klart små väluppfostrade gentlemän som behandlar en kvinna som hon bör bli behandlad. Och nej, jag diskuterar inget materiellt. Jag har för mycket intriger privat för att orka blanda in kärleksdrama - eller ens nykärlek - just nu. Det tar trots allt tid, och med lyckan är det alltid den här nybörjarosäkerheten. Som hör till och är urmysig - när man har energin.
Nu satsar jag på mig själv, min familj och mina vänner. Karlarna får vänta. Jag har min lelo wand.
NÄR ska vi lägga bollen där den hör hemma?
Igår var det The International Day for Sex Workers Rights, 3e mars.
En protestvåg stormade twitter och sexarbetare från hela världen hashtaggade sina inlägg med When Antis Attacks (#whenantisattacks), där de delade med sig av övergrepp och hat som prostitutionsmotståndare har orsakat dem. Talande nog så började en del av "The Antis" protestera i sin tur - en del med just det hat och förminskande som beskrevs i sexarbetarnas tweetningar. Andra ansåg sig svartmålade och orättvist beskrivna som en homogen grupp... Ironi när den är som bäst.
Det var en fantastisk proteststorm och det är mycket svårt att fortsätta kalla sexarbetare som drabbas av the antis hat för en försumbar grupp människor, som man gärna gör (och även gjordes igår). Det ständigt återkommande argumentet att de horor som protesterar mot systemet endast är en liten försumbar grupp av privilegierade sexsäljare. Det är helt enkelt inte sant, då protesterörelsen innehåller kvinnor från alla skikt i samhället, från hela världen och överallt på skalan från helt ofrivillig till så helt frivillig. Vi drabbas alla av samma, och det är där vi går samman. Oavsett skäl eller frivillighet så protesterar vi mot the antis. För de gör en situation som redan är svårt för många, ännu svårare.
Själv blev jag nyligen tillfrågad av en från Norge om att skriva om min situation och hur mitt fall behandlats - både officiellt och inofficiellt - av svenska myndigheter, i en norsk tidning. För även om det inte sägs rent ut... Så är jag nog lite opålitlig trots allt. Horor liksom. Eller före detta sådana. Någon känslomässig störning kanske... Ja, lite störda är vi nog. Hela bunten. För vem har förtroende för en hora/fd hora... I Sverige idag, där vi är i princip sjukdomsförklarade.
En protestvåg stormade twitter och sexarbetare från hela världen hashtaggade sina inlägg med When Antis Attacks (#whenantisattacks), där de delade med sig av övergrepp och hat som prostitutionsmotståndare har orsakat dem. Talande nog så började en del av "The Antis" protestera i sin tur - en del med just det hat och förminskande som beskrevs i sexarbetarnas tweetningar. Andra ansåg sig svartmålade och orättvist beskrivna som en homogen grupp... Ironi när den är som bäst.
Det var en fantastisk proteststorm och det är mycket svårt att fortsätta kalla sexarbetare som drabbas av the antis hat för en försumbar grupp människor, som man gärna gör (och även gjordes igår). Det ständigt återkommande argumentet att de horor som protesterar mot systemet endast är en liten försumbar grupp av privilegierade sexsäljare. Det är helt enkelt inte sant, då protesterörelsen innehåller kvinnor från alla skikt i samhället, från hela världen och överallt på skalan från helt ofrivillig till så helt frivillig. Vi drabbas alla av samma, och det är där vi går samman. Oavsett skäl eller frivillighet så protesterar vi mot the antis. För de gör en situation som redan är svårt för många, ännu svårare.
Själv blev jag nyligen tillfrågad av en från Norge om att skriva om min situation och hur mitt fall behandlats - både officiellt och inofficiellt - av svenska myndigheter, i en norsk tidning. För även om det inte sägs rent ut... Så är jag nog lite opålitlig trots allt. Horor liksom. Eller före detta sådana. Någon känslomässig störning kanske... Ja, lite störda är vi nog. Hela bunten. För vem har förtroende för en hora/fd hora... I Sverige idag, där vi är i princip sjukdomsförklarade.
torsdagen den 28:e februari 2013
(O)lyckliga horor och annat folk
Av alla sätt vi kan tilltalas på så är prostituerad det enda ord jag hatar. Själv växlar jag mellan hora och sexarbetare, ibland eskort (med K - eftersom vi bor i Sverige och mina ögon blöder varje gång jag ser en stavning med C). Det första för att jag i min hjärna reclaimat ordet och tycker det är ungefär lika harmlöst som ordet bög; ordets betydelse skiftar dock beroende på sammanhang, syfte och avsändare.
Igår morse talade de på nyhetsmorgon om det faktum att det i Sverige inte krävs något samtycke för att ha sex med en person. Är du full eller sover och inte riktigt kunnat klargöra om du vill eller inte, så har personen som tagit för sig utan att egentligen bry sig om att reda ut ditt samtycke närmare inte gjort något olagligt. Alla var överens om att det är bedrövligt.
På eftermiddagen går löpsedlarna kalabalik. En man har haft sex med en kvinna. Han hade hennes samtycke men hon var eskort - därför ogillas hennes samtycke och handlingen är olaglig.
Igår morse talade de på nyhetsmorgon om det faktum att det i Sverige inte krävs något samtycke för att ha sex med en person. Är du full eller sover och inte riktigt kunnat klargöra om du vill eller inte, så har personen som tagit för sig utan att egentligen bry sig om att reda ut ditt samtycke närmare inte gjort något olagligt. Alla var överens om att det är bedrövligt.
På eftermiddagen går löpsedlarna kalabalik. En man har haft sex med en kvinna. Han hade hennes samtycke men hon var eskort - därför ogillas hennes samtycke och handlingen är olaglig.
Men det var inte det jag skulle brainstorma om idag. Nej, nu är det återigen det här med lyckliga horor.
Du sitter i kassan. De flesta betalar och du glömmer de lika snabbt. En del dröjer sig kvar; otrevliga eller tvärtom riktigt trevliga.
Du säljer sex. Och det är ingen skillnad. Och du dör inte på grund av det. Det ger inga psykiska men värre än ett misslyckat ligg på krogen. Till skillnad mot kassörskan kan du välja bort en alltför trist kund.
Det finns yrken där våld är en del av arbetsbeskrivningen.
Inom sexindustrin så är våld vanligare bland de som har drogproblem eller mental ohälsa som grumlar deras omdöme i val och bortval av kunder. Kaka söker ofta maka och en instabil som möter en instabil är bäddat för trubbel.
En del kan säkert med lite hjälp lära sig välja bättre. Andra passar inte alls. Eskort är ett yrke som kräver en förmåga att läsa av människor och att känna sig själv, sina gränser och att kunna använda dem.
Utländska tjejer ratas oftast av de välmenande klienterna; både av traffickingskräck och av statenskräck. Kvar till de utländska tjejerna blir de som inte lider av samma samvetskval, och som inte heller räds ett ingripande från staten. De som helt enkelt har mindre att förlora och är mer riskbenägna.
De som inte hade behövt att arbeta i en utsatt situation hamnar nu där i varje fall.
Svensk retorik och lagstiftning tvingar in fler i mer utsatthet än de skulle behöva. Vilket göder debatten om utsatthet. Skulden läggs på köparna, även fast mycket hade kunnat undvikas med samhällets hjälp. Fast det är klart. Det är alltid lättare att skylla på någon annan.
Sexköpslagen handlar bara om att ta fokus från den skada som samhället - du - orsakar mig och istället skylla allt på köparna.
Även köparna är en produkt av samhället. Hur de behandlar sexarbetare är resultatet av samhällesklimatet gentemot horor.
Det handlar om att minska utsattheten istället för att som nu öka den. En nollvision är absurt och naivt oavsett taktik.
måndagen den 25:e februari 2013
Lär känna mig lite närmare!
ENTP-typer är ofta entusiastiska, utåtriktade och idérika personer, som är intresserade av många olika ämnen och tycker om att diskutera. Deras talang ligger ofta i att utveckla och bygga upp grundidéer för nyskapande projekt som de sätter igång. De är ofta mycket självständiga personer som kan hitta nya sätt att använda teorier på, så att de kan effektivisera existerande processer i organisationen eller produktionen. De ser inte problem, bara möjligheter för utveckling.
För ENTP-typer är det därför viktigt att organisationen eller företaget är obyråkratiskt och har en lös struktur med få regler som möjliggör snabba förändringar. Ofta hittar man ENTP-typer i jobb där de kan använda sin talang till att skapa förnyelse och förändring, så att de kan övervinna förhinder och lösa uppgifter på ett nytt och smartare sätt. Då de är intresserade av nästan allting hittar man dem i många olika typer av positioner som utmärks av att deras analytiska sinne utmanas.
Trålat bloggar på torskar :)
Eller ja, på ämnet sexarbete åtminstone.
Hittade en blogg där någon citerar hjärnforskaren Annica Dahlström (hon som skrev en bok om olikheter mellan kvinnor och mäns hjärnor, ni vet) med: "…och det är väl klart att kvinnor inte vill utsättas för konkurrens av några som verkligen kan sitt yrke”. Oavsett om det är sant eller inte så tycker jag det är makalöst roligt sagt. Citatet är hur som helst från och med nu stulet av mig. Så när jag använder det, så har jag åtminstone angett copyrighten här. ;)
Jag kanske inte håller med om denne skribents övriga slutsatser, men hen har likt som jag uppmärksammat en avlägsen släkting till Sexköpslagen Moralis, nämligen Alkholförbudet Moralis. De är av samma kött och blod, sprungen ur samma uppfostrande idéer och framdriven av en stark lobbygrupp, som snappat upp och spelat på folkets starka känslor kring ämnet. Utan att egentligen tänka så mycket på konsekvenserna, eller rättare sagt; med en naiv tilltro till polisens möjlighet att stävja en verksamhet som skjuts än mer under jord.
Visste du att såväl RFSU som RFSL, som är våra viktigaste sexualpolitiska organ, starkt ifrågasätter sexköpslagen?
Laura Agustin skriver om sexarbetarrörelsen och lite historia. Visserligen i respons till Kajsa Journalisten - inte Forskaren - Ekman, men den är intressant.
Om alla människor tjänade precis lika mycket, det fanns inget mäns våld mot kvinnor och vi hade alla lyckliga barndomar... Skulle det inte finnas prostitution då? Varför skulle någon INTE komma på tanken att ha sex (som de gillar) mot pengar (som de också gillar)?
En del arga motdebattörer verka tycka att sexarbete är dåligt för att det är enkelt. Horor är helt enkelt lata som hellre tjänar 3500 kr i timmen istället för 150.
Dessutom, verkar inte porraktriser olyckligare än andra. Tror inte att någon av de någon gång provat knulla för pengar, utan kamera? Förutom danska undersökningen då, som också reviderar olycklighets-myten.
Köpare då? Att gå och köpa sex av ett proffs, är det konstigt? Det tycker jag inte. Själv skulle jag kunna tänka mig att betala för vissa delar av sexualiteten, inte kanske nödvändigtvis oralt, vaginalt och analt sex - för det är som sagt inte svårt att hitta manliga volontärer där. Men det finns andra saker jag skulle kunna betala för, som också är sexuella. Och när jag föreställer mig ett sådant scenario så ser jag inget behov av blanda in känslor av makt och förnedring. Jag måste bannemej göra det - någon gång i livet ska jag betala en manlig eskort. Inte i Sverige förstås. Det vore ju olagligt. Eller är det läge för lite civil olydnad?
Hittade en blogg där någon citerar hjärnforskaren Annica Dahlström (hon som skrev en bok om olikheter mellan kvinnor och mäns hjärnor, ni vet) med: "…och det är väl klart att kvinnor inte vill utsättas för konkurrens av några som verkligen kan sitt yrke”. Oavsett om det är sant eller inte så tycker jag det är makalöst roligt sagt. Citatet är hur som helst från och med nu stulet av mig. Så när jag använder det, så har jag åtminstone angett copyrighten här. ;)
Jag kanske inte håller med om denne skribents övriga slutsatser, men hen har likt som jag uppmärksammat en avlägsen släkting till Sexköpslagen Moralis, nämligen Alkholförbudet Moralis. De är av samma kött och blod, sprungen ur samma uppfostrande idéer och framdriven av en stark lobbygrupp, som snappat upp och spelat på folkets starka känslor kring ämnet. Utan att egentligen tänka så mycket på konsekvenserna, eller rättare sagt; med en naiv tilltro till polisens möjlighet att stävja en verksamhet som skjuts än mer under jord.
Visste du att såväl RFSU som RFSL, som är våra viktigaste sexualpolitiska organ, starkt ifrågasätter sexköpslagen?
Laura Agustin skriver om sexarbetarrörelsen och lite historia. Visserligen i respons till Kajsa Journalisten - inte Forskaren - Ekman, men den är intressant.
Om alla människor tjänade precis lika mycket, det fanns inget mäns våld mot kvinnor och vi hade alla lyckliga barndomar... Skulle det inte finnas prostitution då? Varför skulle någon INTE komma på tanken att ha sex (som de gillar) mot pengar (som de också gillar)?
En del arga motdebattörer verka tycka att sexarbete är dåligt för att det är enkelt. Horor är helt enkelt lata som hellre tjänar 3500 kr i timmen istället för 150.
Dessutom, verkar inte porraktriser olyckligare än andra. Tror inte att någon av de någon gång provat knulla för pengar, utan kamera? Förutom danska undersökningen då, som också reviderar olycklighets-myten.
Köpare då? Att gå och köpa sex av ett proffs, är det konstigt? Det tycker jag inte. Själv skulle jag kunna tänka mig att betala för vissa delar av sexualiteten, inte kanske nödvändigtvis oralt, vaginalt och analt sex - för det är som sagt inte svårt att hitta manliga volontärer där. Men det finns andra saker jag skulle kunna betala för, som också är sexuella. Och när jag föreställer mig ett sådant scenario så ser jag inget behov av blanda in känslor av makt och förnedring. Jag måste bannemej göra det - någon gång i livet ska jag betala en manlig eskort. Inte i Sverige förstås. Det vore ju olagligt. Eller är det läge för lite civil olydnad?
fredagen den 22:e februari 2013
Jag skriver för sällan!
Det ska bara tolkas som att jag gör desto mer IRL istället, jag har absolut inte slutat försöka sprida kunskap och skapa förändring. Jag gör det bara på andra sätt.
Jag har varit sjuk ett par veckor, så en del har jag svansat runt på olika forum. Jag blir så trött på "men du är ju bara en hora"-argumentet. Jaha, ja då vann du ju debatten, men den fantastiska onelinern... Och det spelar ingen roll om du är fd hora. Sedan har vi det faktum att de inte förstår att sexarbetare är ett samlingsnamn för en hel rad yrken. Telefonsex, exempelvis. Men jag låter de hållas... De får gärna tro att jag är hora, det gör debatten så mycket mer spännande; för när de sedan kommer med sitt "när du har slutat kommer du förstå/komma till insikt" så kan jag förtydliga. Men för det mesta orkar jag inte upprepa mig likt en papegoja. För allmänheten gäller ändå devisen en gång hora, alltid hora. Det ingår i shaming til death-taktiken.
Ja skrivinspirationen är rätt låg just nu, men jag hoppas den återkommer. Men, som sagt, mycket händer utanför bloggen.
Privat har jag gått igenom ännu en vårdnadstvist och väntar på dom exempelvis. Som blev uppskjuten ännu en vecka. Jag vaknade på morgonen och undrade hur jag skulle överleva dygnet som var kvar till beskedet. Att då få reda på att det blir 7 dygn till... Det är en aning knäckande.
torsdagen den 24:e januari 2013
Sexigaste kvinnorna 50+ :))
Jag tycker mogna kvinnor (och män ;)) är så sjukt sexiga. Det vill säga - de som bryr sig om sitt utseendet och inte slutar upp med det bara för att de blir lite äldre... Som dessa kvinnor, som slår de flesta 25-åriga kvinnor på fingrarna:
Christie Brinkley:
Beverly Johnson:
Jennifer Tilly:
Jaclyn Smith:
Mary Steenbergen:
Cheryl Ladd:
Lynda Carter:
Sharon Stone:
Michelle Pfeiffer:
Valerie Bertinelli:
Raquel Welch:
Kim Basinger:
Catherine Keener:
Geena Davis:
Angela Bassett:
Iman:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)